Så får du en naturlig piaff

1. Ha aldrig bråttom när du utbildar en häst

Jag börjar alltid att träna piaff vid hand utan ryttare när hästen är fem-sex år, men bara om den är redo. Annars väntar jag. Den måste vara bra med i utvecklingen, redo i huvudet och avspänd. Grundregeln är att aldrig ha bråttom när man utbildar en häst. Det gäller att känna av varje individ.

Hästen ska inte vara inspänd, det räcker med ett träns. Jag ställer upp den längs väggen och väntar tills den är helt lugn och avspänd. Den får absolut inte tänka bakåt. Jag håller tyglarna lagom korta utan att dra och rör vid inre bakbenet med en pisk tills jag får en reaktion. Det räcker att hästen bara lyfter benet över marken. Var nöjd med det och beröm.

Hur lång tid det tar innan de lärt sig är väldigt individuellt. Det kan ta allt från en vecka till en månad. När de fattat och tar hjälpen kan man gå vidare.

2. Hästen ska trampa under sig med bakbenen

Nästa steg är att hästen ska trampa under sig med bakbenen, fortfarande vid hand längs väggen, men nu framåt med pyttesmå steg.

Jag fortsätter att röra lite på bakbenet, använder alltid rösten, kopplar den till spöet. Vill jag att hästen ska sitta lite mer tar jag spöet lätt över korset. Signalen ska vara att hela tiden tänka framåt.

Jag forsätter så i ett eller ett par varv längs fyrkantspåret. Fem till tio minuter, ett par tre gånger i veckan räcker. Detta moment kan ta flera veckor. Glöm inte att berömma.

3. Fortsätt träna – nu med ryttare på hästen

Efter det gör jag samma sak fast med en ryttare på ryggen. Signalerna ska vara desamma som tidigare och hästen ska hela tiden röra sig framåt.

I början ska ryttaren bara sitta helt still, inte göra något. Hästen ska gå på mina signaler från marken. Efter hand börjar ryttaren använda sina skänklar lite i takten.

När det går bra utan spänningar går jag vidare.

4. Hästen måste känna att den kan gå framåt

Sedan är det dags att rida själv och utan någon på marken. Jag använder rösten, smackar lite och ger små impulser med benen. Två-tre steg räcker i början. Beröm!

Fortfarande är det en rörelse framåt som gäller. Annars får man en häst som stannar så fort den ska piaffera. Det är viktigt att hästen är avspänd i nacken och inte för hög, det blir för svårt annars.

Man får absolut inte hålla fast den med handen. Hästen måste känna att den kan ta vägen någonstans, vilket ska vara framåt.

5. Hästar med naturlig takt har en fördel

Efter hand blir det fler och fler steg och mer och mer på stället, beroende på hur stark hästen blir. Jag får inte sätta hästen i skiten. Den ska vilja piaffera. Fortfarande är det viktigaste är att hästen hela tiden tänker framåt.

Femton steg i Grand Prix är väldigt mycket. Det klarar bara de riktiga piaffmaskinerna. De flesta låter sin häst gå ur piaffen redan efter tio steg, eller låter den röra sig framåt.

Från punkt ett till fem kan det ta en månad eller mycket längre. Det tar den tid det tar. Hästar med en naturlig takt och balans har en klar fördel. När man ser hästar som guppar upp med baken, viker in frambenen eller vaggar i piaffen, beror det på att de inte fått gå framåt.

Jessica von Bredow-Werndls sto Dalera BB tycker jag har den kanske bästa piaffen i världen.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2021.