Så får vi säkra och trygga hästar

Det vi brukar kalla miljöträning handlar i regel om att exponera hästen för det som den kan skygga för – trafik, nya platser, okända föremål, med mera. Här talar man ofta om att desensitera hästen – göra den mindre känslig. 

Redan här finns olika inriktningar. Å den ena sidan förespråkande av att människan ska vara en stark ledare som gör hästen trygg och lotsar den förbi det som den är ovan vid. Å andra sidan finns en linje där man vill använda positiv förstärkning och uppmuntra hästen att själv närma sig det som den kan uppfatta som skrämmande. 

Exempel på övningar kan vara att man tränar hästen att gå över en presenning, att stå lugnt när man fäller upp ett paraply eller att vara stilla när man stryker den över kroppen med en plastpåse fäst på en långpisk. 

För att flytta gränserna använder vi utbildningsskalan och utvecklar takt, lösgjordhet och stöd. När jag kan påverka hästens takt kan jag kommunicera med hästen.” 

Sara Thavenius

Sedan finns ett tredje spår, som egentligen inte handlar om desensitering. Det går ut på att man lär hästen självreglering. Genom att den blir mer medveten om sin kropp och tränas i att exempelvis sänka huvudet lär den sig att slappna av och hejda flyktbeteendet. 

Generellt kan man också genom att arbeta från marken – utan att ha miljöträning som ett uttalat mål – bygga upp sin relation och kommunikation med hästen på ett trygghetsskapande sätt. 

Flytta gränsen för flyktbeteende

Sara Thavenius är beridare och chef för stallavdelningen på Hovstallet, där man behöver träna hästarna för att klara av den livliga miljön i Stockholms innerstad i samband med kungliga korteger och stora evenemang. 

– Om man tänker att hästen har funnits i 65 miljoner år och lägger den tiden som en sträcka mellan Stockholm och Varberg, så representerar de sista 50 meterna på sträckan den tid som hästen har varit tam, säger hon.

Hästen är än i dag ett flyktdjur och på Hovstallet har man konkreta strategier för att hantera det.

– När man jobbar med hästarna handlar det väldigt mycket om att förskjuta gränsen för hur mycket stimuli som behövs för att utlösa ett beteende. Vi behöver flytta gränsen för flyktbeteendet, säger Sara Thavenius.

– Vi skiljer lite på om hästarna är tittiga eller ljudkänsliga. En häst som är tittig står ofta emot skänkeln, blir lite långsammare, spjärnar emot. En som är ljudkänslig blir i stället lite kvick och vill iväg. 

– För att flytta gränserna använder vi utbildningsskalan och utvecklar takt, lösgjordhet och stöd. När jag kan påverka hästens takt kan jag kommunicera med den. 

– Säg att de tömmer en glasigloo ute på stan, då vill hästen få kvicka fötter. Men jag reglerar takten och säger ”sätt ner fötterna långsamt”. Hästen kan bolla frågan tillbaka till mig, men efter ett tag blir den lugn när den får ta lugna steg.

Hjälp hästen att självreglera

På så vis handlar det till stor del om att hjälpa hästen att självreglera.

– Om man kan reglera hästens form kan man också hantera att det kommer en helikopter ovanför huvudet. Om man har tränat att lägga hästen lång och låg kan man därigenom frisätta endorfiner. Man berättar för hästen hur den kan använda sin kropp, att den får lov att slappna av.

– När jag kan flytta hästen sidvärts kan jag använda den rörelsen för att lirka upp den lite om den blir spänd. Säg att vi ska passera en stor flagga som smattrar i vinden. Jag ser den i god tid så att jag kan ligga lite före, ställer hästen bort från flaggan, formar den runt skänkeln och låter den tvära lite. Då har jag tagit initiativet och sagt till hästen att den inte behöver titta, det är inte farligt. Den kan titta åt andra hållet och gå i 45 grader mot det här som verkar farligt. 

– Yttertygeln kanske man till och med kan lätta lite på och klappa hästen på den ”farliga” sidan. Det brukar funka väldigt bra. Allt det här gör att hästen slipper fatta egna beslut.

– Efter hand när man ska rida mycket i en miljö där det finns saker som hästen skulle kunna bli rädd för kan det bli många beslut som hästen måste fatta. Det är skönare för den om den slipper det. 

Fjädrande hand

– Efter hand som hästen blir bättre och bättre mellan hjälperna så blir den också tryggare. Det är viktigt att hästen tar stöd i bettet, för det finns inte mycket man kan göra om hästen släpper stödet. Det gäller att ha en fjädrande hand som är mjuk och elastisk, så att det inte finns något moment där tygeln glappar. När man inte spänner sig och blir stum ger det också hästen ett lugn. 

 Hovstallet har nästan funnits i 500 år och här har många ryttare och kuskar passerat, kunskapen har nedärvts. 

– Man lär sig av de som jobbat länge och förhoppningsvis för man själv kunskapen vidare. Det är  kul att vara en del av den här linjen.

– Om vi tittar tjugo år tillbaka i tiden har vi anpassat oss jättemycket. Vi är en institution som finns till för att hålla liv i gamla traditioner, men vi har fått skilja ut vad som är bevaransvärt från det som måste förändras för att det andra ska vara värt att bevara. Om inte vi är up to date med vår hästhållning och hästvälfärd skulle det  förta lite av glädjen med de statsceremoniella kortegerna. Vi vill visa upp välmående hästar som utför sina uppgifter med glädje och kvalitet. 

Skapa trygghet i kaoset

Westernhästarna hos Henrik Steiner på Long Valley ranch i Nykvarn har fått göra många jobb i reklamfilmer och filminspelningar med ibland hundratals statister och skådespelare, rökmaskiner, drönare och närgångna kameror som kommer flygande genom luften.

– Efter alla år med hästar och konstiga uppdrag  lär man sig ganska snart hur man kan få hästen att byta stress mot avkoppling, säger Henrik. 

Hästar mår bäst av att göra samma sak varje dag, samma grundläggande saker som de lärde sig när de först reds in.”

Henrik Steiner

Han börjar alltid med att skapa trygghet genom att låta hästen göra samma sak varje gång den arbetar. Han visar hur han håller hästen på en cirkel, flyttar ut och flyttar in. 

– Hästar mår bäst av att göra samma sak varje dag, samma grundläggande saker som de lärde sig när de först reds in. Jag försöker hela tiden tänka att less is more, hur lite kan jag göra för att få honom att flytta sig? Jag försöker att inte använda min hand.

– Reining har mycket gemensamt med  klassisk dressyr. Det handlar om att skapa balans och självbärighet och i slutändan ska jag få hästen att göra väldigt mycket själv med hjälp av säte och skänklar men utan hand.

Avgörande för den trygghetsskapande träningen är att hela tiden belöna hästen. 

– Ju snabbare man kan vara med att ge eftergift, desto mindre jidder. Det påstås att Albert Einstein brukade säga ”tack” hundra gånger om dagen. Jag försöker säga tack till hästen lika många gånger.

– När jag har en häst som inte trivs försöker jag inte bråka med den utan hitta ett sätt att få den att själv vilja. Vi människor tror att vi kan tjata oss till det vi vill ha, men det funkar inte riktigt med hästar. 

– Efter att ha jobbat med tävlingshästar i tjugo år har det nu varit fantastiskt kul att jobba med filmhästar och vinkla om träningsprogrammet till att skapa en trygg och stabil häst.

Den här artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 19/2023.