Så går det i EM – profiler och Ridsport tippar

Lisa Hoffs analys inför EM

EM i Rotterdam ligger i startgroparna – och alla de stora ställer upp. Farhågorna att penningstinna Global Champions Tour skulle utarma klassiska hoppmästerskap har kommit på skam, även om det har funnits oroande tecken.

För fyra år sedan avstod Rolf-Göran Bengtsson EM för att Casall skulle lägga energin på GCT. Storbritanniens två bästa ryttare, Scott Brash och Ben Maher, var inte heller där, trots att det var sista chansen att kvala till OS. I EM i Göteborg två år senare hade den en gång så stolta hoppnationen inte ens ett lag.

Men nu är britterna tillbaka. Både topprankade Brash och Maher rider för sitt land i Rotterdam, tillsammans med Amanda Derbyshire, Holly Smith och Laura Renwick.

Tyskland ställer upp med det starkaste de har: Marcus Ehning, Daniel Deusser, Christian Ahlmann och den regerande världsmästaren Simone Blum. Det är samma uppställning som i Aachen i juli. Det hjälpte inte. De fick spö av Sverige – på sin egen hemmaplan – och kommer att vara ute efter revansch i Rotterdam.
Frankrikes laguppställning går inte heller av för hackor. För att inte tala om Belgien som radar upp toppnamn. Ett litet frågetecken dock för lagkänslan.

Schweiz toppar med Steve Guerdat och Martin Fuchs och är alltid starkt som lag. Irland kommer med ett kämpaguld från Göteborg i ryggen. Däremot är holländarna försvagade sedan Harrie Smolders häst Don VHP inte är i form. Men inget lag lyser för dagen lika klart som Sveriges. EM-silver 2017, VM-silver 2018 och tre raka lagsegrar i sommarens nationshoppningar. Ett guld i Rotterdam och ingen blir förvånad. Men att vara favorittippad är inte alltid det bästa.

Peder Fredricson har dessutom sin Europatitel från Göteborg att försvara. Hur han hanterar den chansen att sälla sig till en historisk skara blir otroligt spännande att se.

I dressyren kan svenskarna rida utan favorittryck. Där finns allt att vinna. Trots att det givna ankaret sedan så många år, Tinne Vilhelmson Silfvén, inte är med har förbundskaptenen Bo Jenå fått ihop ett riktigt starkt lag. Alla fyra ligger i topp 30 i världsrankningen.

Vid VM förra året var det oerhört jämnt mellan USA (silver och 233,136 procent), Storbritannien (brons på 229,628 procent) och Sverige (fyra med 229,456 procent). I Rotterdam kan vi räkna bort USA, men får lägga till att Danmark åter har Cathrine Dufour/
Atterupsgaards Cassidy i laget och att Andreas Bachmann Andersen har nått helt nya nivåer med Blue Hors Zack sedan VM i Tryon.

Tyskland tar hand om guldet. Allt annat är en megasensation. Resten av pallen står öppen för svenskarna, britterna och danskarna. Hollands glansperiod känns allt mer avmattad, men stödet från hemmapubliken kan få laget att åter glänsa. En liten varning där alltså.

I den individuella tävlingen kan det åter bli en kamp om tronen mellan Isabell Werth, nu på Bella Rose, och Sönke Rothenberger/Cosmo. Och så har vi Charlotte Durjardin som mycket väl kan strö grus i det tyska maskineriet. Förra året var hennes Mount St John Freestyle bara nio år men travade ändå in på en bronsplats.

Det är inte ofta någon skräller i dressyr. Men plötsligt händer det. Som när Patrik Kittel tog EM-brons 2011 på Scandic, just i Rotterdam. Låt oss hoppas att arenan för goda vibbar med sig. I EM 2017 var det nära för Therese Nilshagen/Dante Weltino, fyra i GPS och femma i kür. I VM förra året var Patrik Kittel/Well Done De La Roche femma. Så lite magiska under, tack.

Ett nytt och fräscht inslag i dressyren är att Irland för första gången ställer upp med ett lag. De jagar inte medalj, men väl en lagplats i OS. Lyckas det skriver ”tjejerna i grönt” historia.

Pararyttaren Louise Etzner Jakobsson har redan bevisat att hon är en mästerskapsryttare av rang. I Tryon fick hästen Zernard fång. Men med en frisk häst är denna ryttare svårstoppad, en sanslös tävlingsmänniska som kan styra sin vilja. Låter som en viss Peder Fredricson.

Paralaget är mer svårtippat. En stark laginsats blir det säkert. Men konkurrensen från hårt satsande nationer som Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien blir tuff.

Lisa Hoff om svenska lagens chanser

Hoppning:
Guld. Så klart. Men allt kan hända. Så klart. Tyskland, till exempel, blir inte att leka med. Om du vill tjäna en slant på betting – satsa inte på lågoddsaren Sverige.

Dressyr:
Självförtroendet är på topp hos svenskarna. Kanske även revanschlusten sedan VM förra året. Kan mycket väl bli en repris på EM-bronset från Göteborg. Eller varför inte ännu ädlare valör?

Paradressyr:
Sverige har sedan ett par år en stark bas med flera som rider runt 70 procent. Men konkurrensen blir allt tuffare. Medalj blir svårt.

Bilderna ovan i PDF

Mer om paradressyren och ryttarnas chanser finns att läsa i kommande artikel.

Profilerna tycker till:

Vem vinner individuellt?

Hoppning

Dressyr

Analysen och enkäten publicerades första gången i Ridsport nr 15/2019.