Så gick det för Ridsports kometer

”Priset betydde mycket för mig och var en språngbräda till trevliga samarbeten inom hästbranschen.”

Det säger fälttävlansryttaren Ebba Adnervik som fick priset 2019. Då hade hon tidigare det året gjort debut som senior på EM med en 23:e plats som resultat. Hon hade visserligen varit med i svängen på hög nivå med SM-guld på ponny och både JEM och YREM på meritlistan – men det var 2019 som hon tog klivet in på seniornivå. 

Det var inte bara Ridsports läsare som bekräftade hennes framgångar genom att rösta fram henne till läsarnas pris Årets komet. Även Ryttargalans jury uppmärksammade henne och utsåg henne till Morgondagens stjärna, och bara några månader efter det var hon en av två idrottare som fick Riksidrottsförbundets elitidrottsstipendium. 

Ebba Adnervik är nu klar med sin civilingenjörsexamen och arbetar med att optimera logistikkedjor parallellt med att utbilda och tävla hästar i fälttävlan. Hon har tävlat mycket internationellt upp till och med trestjärnig nivå i år och har runt tio hästar i träning. 

– Min målsättning är att rida ytterligare mästerskap i fälttävlan, säger hon. 

En annan fälttävlansryttare som har fått utmärkelsen är nu 33-åriga Frida Andersén. Hon fick priset 2013 efter att ha dundrat in i Europaeliten som 23-åring med familjeuppfödningen Herta. 

Ekipaget ingick i det svenska silverlaget det året, men sedan tog det lite stopp efter att stoet skadades på OS 2016. Frida Andersén har dock målmedvetet arbetat vidare och är när denna artikel skrivs Sveriges högst rankade ryttare, given i landslagets spetstrupp och var bland annat med och kvalade ett svenskt lag till OS i Paris på VM förra året. 

Sex prisade hoppryttare

Hoppryttaren Angelica Augustsson Zanotelli fick priset 2011 efter att som 24-åring slagit knock på hemmapubliken genom att vinna världscuphoppningarna i Scandinavium med Mic Mac du Tillard. Även hon har tagit EM-medalj efter utmärkelsen. Ekipaget ingick i det svenska bronslaget på EM två år senare.

Sedan dess har den numera 36-åriga ryttaren hunnit gifta sig, skaffa tre barn och göra comeback med besked genom ännu en världscupseger förra året i Helsingfors och framgångar i Nations Cup. 

Det var en annan hoppryttare, Erika Lickhammer-van Helmond, som fick utmärkelsen första gången den delades ut 2006. Hon är sedan länge baserad i Nederländerna och framgångsrik hästföretagare. 41-åringen har ridit flera unghäst-VM och är ständigt i farten internationellt, även om det inte har blivit några mästerskapsmedaljer. 

Hoppryttaren Irma Karlsson, som fick priset 2014 efter att ha tagit guld på YREM, är också aktiv i sporten på hög nivå och har ridit såväl världscupfinal som Nations Cup-final.  

– Jag blev tacksam och ännu mer motiverad av att bli uppmärksammad på det sättet, har hon sagt angående utmärkelsen i en tidigare intervju.  

De senaste fyra gångerna priset har delats ut har det gått till hoppryttare: Alice Tapper som nu har en plats i landslagets B-trupp, Filippa Enmark och André Brandt. Även de båda sistnämna tävlar aktivt och syns ofta i Ridsports spalter. Denna trio är dock lite för ung för att ha tagit sig in i den internationella hetluften på högsta nivå än. 

Dressyr x 4

Även bland dressyrryttarna som har fått priset är det flera som har etablerat sig både som ryttare och hästföretagare: Emma Karlsson, Cecilia Bergåkra och Lina Dolk.

Däremot har det varit lite tyst om de tidigare pristagarna Ida Kristoffersson och Sara Henrietta Söderberg (som tidigare hette Bergström Källström) när det gäller ridsport på senare år. 

Fem i fälttävlan

Fälttävlansryttaren Maria Bredberg (numera Blumenthal) fick priset 2009. Hon blev uttagen till landslaget några år senare men förlorade sin bästa häst i en olycka. Sedan dess har det blivit en hel del pluggande, bland annat till B-tränare i fälttävlan. 

– Och jag har en älskad häst som vi har haft sedan han var tre år. Han har gått trestjärnig fälttävlan och 1,40-hoppning. Jag jobbar också en del som tränare och tillridare på vår gård Stora Wäsby, berättar hon. 

Nu 29-årige Oskar Sundquist (tidigare Eriksson), Landskrona, fick utmärkelsen 2012 efter att ha tagit JSM-guld i fälttävlan. Efter det arbetade han hos Sara Algotsson Ostholt i Tyskland och gick beridarprogrammet på Flyinge, innan han bestämde sig för att ha hästar och fälttävlan som en hobby. Han har en egen häst som han ridit tvåstjärnigt på. 

– Jag älskar fortfarande hästar och de får mig verkligen att koppla av. Jag tror att hästarna har lärt mig att kämpa hårt oavsett i vad det gäller, att ta stort ansvar och ha en drivkraft. Jag har kunnat ta med mig de erfarenheterna in i arbetslivet. 

Med lite distans till satsningen under junior- och YR-tiden har han insett att han egentligen inte hade det bästa hästmaterialet då. 

– Men med hjälp av fantastiska tränare blev vi ett sammansvetsat team där min häst oftast inte hade en bom ner i hoppningen. Även fast han kanske inte hade så stora marginaler över hindren… Så för mig har det visat sig att det går att prestera på hög nivå utan att ha den största plånboken.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 20/2023.