Så lurades Marina på drömhästen

Marina Johansson var frågvis och dubbelkollade varje steg i hästaffären. Men till slut fick drömmen om den perfekta hästen och en raffinerad kedja av bedragare henne på fall. Nu sitter hon utan både pengar och häst.

Hästen hon trodde att hon köpte ägs av en familj i Tyskland och är inte till salu. De bilder och filmer som hon fått var på en häst i USA, och stulna på Facebook. Det har handlat om falska hemsidor och kapade identiteter – och det har handlat om grov manipulation.
– Att det var för bra för att vara sant ser jag nu efteråt. Men då kände jag att man ibland måste våga chansa och att det var en once in a lifetime-häst. Han hoppade gudomligt och jag blev förblindad av hur vacker han var. Men det känns ändå konstigt att ha blivit så blålurad fast jag har försökt göra rätt, säger Marina Johansson som bor i Töllsjö.

Upprinnelsen till bedrägeriet var när Marina Johansson i höstas tvingades ta bort sitt halvblodssto Precious efter en jobbig period med återkommande behandlingar.

Sökte yngre häst eller läromästare

Det var ett tungt beslut och det tog ett tag innan Marina var redo att söka efter en ny bästa vän. Önskemålet var då att antingen hitta en yngre häst, eller en läromästare som även kunde passa hennes 13-årige son Jonathan.

Runt nyår 2019 fångades hennes ­intresse av en utländsk Hästnet-­annons om en holsteinervalack. Hon tog en första mejlkontakt med den till synes svenska kontaktpersonen ”Annelie” och fick svaret att hästen var såld. Det var då en man som påstod sig heta Lucas Bailey tog kontakt och skrev att han hade en annan häst till salu.

Hästen hette Catoum och var en 8-årig holsteinervalack som hade gått 1,30. ”An extremely nice gelding with a particularly large gallop. Catoum is forgiving and always gives his rider a good feeling. He jumps out of almost every situation”, löd en del av beskrivningen, som senare skulle visa sig vara kopierad från den riktiga Catoums annons.
– Han skrev att det var hans dotters häst, men att hon hade förolyckats i en rattfylleriolycka för ett år sedan och att han nu ville hitta rätt person som kunde ta över, berättar Marina.

Att det var för bra för att vara sant ser jag nu efteråt. Men då kände jag att man ibland måste våga chansa.

Sedan följde en tät konversation, först via mejl och sedan via Whatsapp, där Lucas Bailey ställde frågor om vad Marina ville göra med hästen och hur hon hade tänkt sig. Snabbt kom det bilder och filmer på Catoum både i stallet hemma och på tävling. Det kom även bilder på Lucas Bailey och hans familj, som enligt uppgift bodde i skotska Inverness. Marina svarade med att skicka bilder på Jonathan och hans D-ponny ”Vince” och det egna lilla stallet där Catoum skulle stå.

Reagerade på de tyska stämplarna i passet

När Lucas Bailey skickade en kopia på hästens pass reagerade Marina på att vaccinationsstämplarna var tyska. Det förklarade han med att hans fru var tysk och att hästen hade tävlats en del i Tyskland.

Snart dök det även upp röntgenplåtar, utan att Marina ens hade frågat efter dem. Röntgenbilderna skickade Marina vidare till två olika veterinärer för bedömning. Bägge såg lösa benbitar i ena hasen och Cecilia Grahn på Kungsbacka Hästklinik hade en mejlkonversation med den engelske veterinären ”Steve Orrell” som hade tagit bilderna. Att bilderna var falska och att det inte var den riktige Steve Orrell var det ingen som visste då. Han skrev att han hade sett hästen sedan den var tre år och argumenterade först emot de tre lösa benbitar som Cecilia Grahn hade hittat.

Slutligen lyckades dock Marina pruta ner priset med 20 000 kronor, motsvarande det som operationen för att avlägsna benbitarna skulle kosta på Slöinge djursjukhus.

Cecilia Grahn såg det som ett rutin­ingrepp och tyckte att hästen ”såg frisk ut på alla papper”. Priset för hästen landade då på 110 000 kronor.

Samtidigt hade Marina sökt efter Catoum på nätet och hittat både Youtubeklipp och saluannonser i Nederländerna och England. Men eftersom han var till salu kändes det inte märkligt.
– Till slut kände jag att jag måste slå till. En så här fin häst, som har gått 1,30 stadigt och tävlat upp till 1,35, skulle jag aldrig hitta i Sverige för de pengarna, säger Marina.

Säljaren rekommenderade transportföretag

Lucas Bailey rekommenderade då ett transportföretag som han ofta hade anlitat. Marina fick resehandlingar och bad Gunn Johansson på Jutagården i Lerum om råd. Gunn Johansson har importerat en lång rad welshponnyer från Wales genom åren och Marina har tillbringat en stor del av sin uppväxt på Jutagården. Gunn brukade ordna med sina egna transporter, men tyckte att 12 000 kronor lät rimligt.

Både prisförslaget och transport­företagets hemsida såg proffsiga ut, och Marina bad Lucas Bailey att hjälpa henne med det praktiska kring transporten. Han skrev då att han skulle prata med sin advokat och skicka över ett köpekontrakt. Att både transportföretagets och advokatfirmans hemsidor var falska och kopierade från riktiga företag visste ingen då.

I det femsidiga kontraktet stod det sedvanliga, men även att Marina skulle få ha hästen på prov i 30 dagar.
– Jag lät min syster läsa det, min man läste det och en kompis på jobbet läste det. Ingen hittade något konstigt, säger Marina.

Knappt två veckor efter den första kontakten, den 15 januari, skickade hon 122  000 kronor till ett engelskt konto via Ica-banken, där hon tagit ett lån på 150 000 kronor för att finansiera hästen och köp av ny sadel. Några dagar senare fick hon en bekräftelse på att pengarna kommit fram ihop med en resplan för Catoum.

Den 21 januari klockan 06.30 skulle han åka från Manchester och hon fick bilder på hur hästen duschades där.

Behövde betala för transportförsäkring

Marina fick löpande rapporter längs vägen. Men i Belgien påstod transportföretaget plötsligt att de på grund av brexit hade blivit stoppade av tullen. För att få hem hästen måste Marina lösa en transportförsäkring som kostade sju euro per kilo häst, vilket landade på drygt 50 000 kronor, varav hon skulle få tillbaka 90 procent kontant vid leverans.
– Då kände jag att det här måste vara fejk, berättar Marina, som började argumentera med Lucas Bailey, som då erbjöd sig att betala hälften.

I samma veva berättade Lucas Bailey om sin gamla mamma som låg för döden – men Marina vägrade betala en enda krona till.

Då fick hon ett namn och en passkopia på en man som sade sig sköta om hästen medan den stod i ett transitstall i Belgien. Mannen kunde bara franska och konversationen sköttes via Google translate.
– Han skrev att hästen var väldigt fin, och att det var synd att jag inte kunde ordna så att den fick komma till Sverige, säger Marina, som bad om livefilmer men fick suddiga bilder på en häst i en hage.

Strax därefter fick hon ett meddelande om att Catoum körts tillbaka till Manchester. Samtidigt sa Lucas Bailey att hon måste vänta prövotiden ut innan hon kunde få tillbaka sina pengar. Marina hävdade att det var han som hade hävt köpet och till slut skrev han att hon skulle få sina pengar när hästen var hemma igen.

Han skrev att hästen var väldigt fin, och att det var synd att jag inte kunde ordna så att den fick komma till Sverige.

Det kom aldrig några pengar. Den 29 januari anmälde Marina händelsen till polisen, där det betecknades som annonsbedrägeri. Men snart fick Marina beskedet av Magnus Lindegren på bedrägerisektionen i Göteborg att polisen inte kunde hjälpa henne. I stället har hon själv ”fått vara detektiv”. Bland annat har hon fått svar från Holsteinerförbundet att Catoums pass är falskt – och hon har också upptäckt att de hemsidor hon trott vara seriösa är falska.
– I efterhand har jag förstått att ”Lucas Bailey” bara är en figurerad person, hemsidorna kan vara gjorda i Ryssland eller var som helst och jag vet egentligen inte vem jag pratar med, berättar Marina, som fortfarande har kontakt med mannen.
– Det konstiga är att han håller kontakten och frågar hur det är, han skriver att han också är pappa och att han är ledsen att Jonathan inte kommer att få sin häst.

Kunde inte få tillbaka pengarna

Av en bekant som är polis har Marina fått rådet att inte skära av kontakten, eftersom det kan vara ett sätt att kanske få tillbaka något av pengarna.  I början bad hon Ica-banken om hjälp med att återkalla pengarna, men utan resultat.

En barndomskompis som bor i England har hjälpt henne att anmäla händelsen till den engelska polisen och National Fraud Intelligence Bureau, vilket var ett råd från Magnus Lindegren, men även där är det än så länge en ”dead end”.

Den värsta ilskan har nu förbytts till en blandning av uppgivenhet och lågmäld frustration över att ha gått i fällan.
– Nog för att det alltid har pratats om att man ska vara försiktig när man köper häst, men för mig är det här en helt ny typ av bedrägeri. Det obehagliga är att de kommer undan med det, säger Marina.

Så lyckades bedragaren lura till sig 122 000 kronor

Första kontakten
Strax före nyår 2019 inleder Marina Johansson en första mejlkontakt med kontaktpersonen ”Annelie” om en utländsk Hästnetannons och fick svaret att  holsteinervalacken var såld. En man som påstor sig heta ”Lucas Bailey” tar kontakt och erbjuder en annan häst – Catoum.

Grooming
Nu följer mycket kontakt via mejl och sedan Whatsapp, snabbt kom det bilder och filmer på Catoum både i stallet hemma och på tävling. Säljaren Lucas Bailey skickar även bilder på  sin familj. Marina Johansson skickar bilder på sonen och hans D-ponny och det stall där Catoum skulle stå.

Det tyska passet
Lucas Bailey skickar en kopia på hästens pass med tyska vaccinationsstämplar. Förklaringen är att säljarens fru är tyskättad och att hästen har tävlats i Tyskland.

Den engelska veterinären
Lucas Bailey skickar bilder på röntgenplåtar. Marina Johansson låter två olika veterinärer bedöma bilderna. Bägge såg lösa benbitar i ena hasen och Cecilia Grahn på Kungsbacka Hästklinik hade en mejlkonversation med den engelske veterinären ”Steve Orrell” som hade tagit bilderna. ”Veterinären” skriver att han har sett hästen sedan den var tre år och argumenterar för att benbitarna saknar betydelse.

Överens om ett pris
Marina Johansson prutar ner priset med 20 000 kronor. Priset för hästen sänks till 110 000 kronor. Hon nappar på erbjudandet.

Hjälp med transporten
Lucas Bailey rekommenderar ett transportföretag och skickar resehandlingar. Marina Johansson kollar upp om priset för transporten är rimligt med Gunn Johansson på Jutagården i Lerum. Priset är rimligt.

Hon ber säljaren att hjälpa henne med det praktiska kring transporten.

Både prisförslaget och transportföretagets hemsida ser förtroendeingivande och proffsiga ut men både den och veterinärklinikens hemsidor är falska och kopierade från riktiga företag.

Enligt det femsidiga köpekontraktet ska Marina Johansson få ha hästen på prov i 30 dagar.

Pengarna överförs
Knappt två veckor efter den första kontakten, den 15 januari, skickar Marina Johansson 122 000 kronor till ett engelskt konto. Några dagar senare får hon en bekräftelse på att pengarna kommit fram ihop med en resplan för Catoum. Den 21 januari klockan 06.30 ska han åka från Manchester och hon fick bilder på hur hästen duschades där.

Börjar ana oråd
Marina Johansson får löpande rapporter längs vägen. Transportföretaget meddelar att de stoppats i Belgien. För att få hem hästen måste hon betala en transportförsäkring som kostar sju euro per kilo häst – totalt drygt 50 000 kronor. Säljaren lovar att hon ska tillbaka 90 procent kontant vid leverans.

Marina Johansson börjar ana oråd och ifrågasätter Lucas Baily. Han erbjuder sig att betala hälften. Hon vägrar betala.

Hästskötaren i Belgien
Marina Johansson får ett namn och en passkopia på en man som sade sig sköta om hästen medan den stod i ett transitstall i Belgien. Mannen kunde bara franska och konversationen sköttes via Google translate.

Mannen skriver att hästen är väldigt fin, och att det var synd att Marina Johansson inte kunde ordna så att den fick komma till Sverige

Hon ber om livefilmer men får enbart suddiga bilder på en häst i en hage.

Pengarna dyker aldrig upp
Marina Johansson får ett meddelande om att Catoum körts tillbaka till Manchester. Lucas Baily säger att hon måste vänta prövotiden ut innan några pengar kan betalas tillbaka.

Inga pengar betalas tillbaka trots att säljaren skriver att Marina Johansson ska få sina pengar när hästen är hemma igen.

Polisen kopplas in
Den 29 januari anmäler Marina Johansson händelsen till polisen där det betecknas som annonsbedrägeri. Hon får beskedet att polisen inte kan hjälpa henne då det saknas ett fun­gerande polissamarbete över gränserna.

Läs mer i morgon: Psykologen: ”Vem som helst kan bli lurad”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2020.