”Så mycket våld skulle aldrig vara okej i någon annan sport”

När Hanna Fernström såg bilderna från dressyren på Falsterbo Horse Show, med en hårt spänd nosgrimma, som började delas i sociala medier, så kunde hon inte låta bli att reagera – och agera. Hon startade en namninsamling som i skrivande stund har närmare 12.500 underskrifter.
– Jag var ju inte där själv, men jag såg bilderna och tänkte ”Den här utrustningen sitter förskräckligt. Varför händer det här fortfarande? Någon måste göra någonting!”

Det handlar inte om att hänga ut en enskild människa, utan om hela systemet, att det här tillåts pågå.

Vad var det för bilder du såg?
– Det var från olika konton som delat bilder på en hästs ansikte där man ser att snokremmen verkligen skär in i nosen. Hästen försöker vidga näsborrarna och det går inte. Jag gick också in på Falsterbo Horse Shows sida och såg bilden där – senare togs den ner.
– För mig handlar det inte om att hänga ut en enskild människa, det handlar om hela systemet, om att det här tillåts pågå. Det handlar om arrangörer, publiken, sponsorer och om domare som måste sluta ge höga poäng när det ser ut så här. Och det gäller inte bara unga dressyrhästar, det gäller även äldre hästar och hoppning.

Vad är det som inte fungerar som det ska, menar du?
– Om man visste det skulle det inte se ut så där. Men om det finns en regel som säger att det ska finnas 1,5 centimeter utrymme innanför nosgrimman, då är det kanske inte tillräckligt.
– Det handlar om 1. att hästarna ska kunna andas, 2. att hästarna faktiskt ska kunna gapa och komma undan handen och bettet. Då skulle man kanske inte kunna rida på samma sätt.
– Det finns forskning som visar att tajta nosgrimmor orsakar stor stress, smärta och andningssvårigheter hos hästarna.

Hanna ser att engagemanget är stort på flera håll.
– Det är ju inte bara 10.000 namnunderskrifter (nu över 12.000, reds anm), utan otroligt många människor som reagerar starkt. Jag är bara initiativtagare till namninsamlingen, det är enormt många som sett att saker inte ser rätt ut, både på bild och på plats.

Men med eller utan nosgrimmor, tror du att det går att tävla i dressyr på ett sätt som du tycker är tillräckligt hästvänligt?
– Det är ju en väldigt bra fråga. Ja, jag tror att det går att tävla på ett mer hästvänligt sätt, men inte om man bara slår ifrån sig. Jag tror att det är fler som borde fråga sig om deras häst verkligen är redo.

Fast det kanske kan vara lite svårt att veta hur en häst ska reagera om den kommer till en så stor tävling som Falsterbo?
– Om man känner efter när man kommer dit och märker att ens häst är stressad, då kanske man ska se till hästens väl först.

Du menar att man stryker sig i så fall?
– Ja, det tycker jag absolut. Det kan inte finnas ett enda argument att låta det gå ut över hästarnas välbefinnande. Det kan man inte göra om man säger sig värna hästarnas välfärd.

Själv arbetar du med belöningsbaserad träning, medan de flesta inom tävlingsdressyren nog använder sig mer av tryck och eftergift – är det fel, tycket du?
– Något är uppenbarligen fel eftersom hästar ser ut och behandlas på det här sättet. Men sedan menar jag inte att alla måste göra som jag gör.

Jag har slutat titta på dressyr. Jag tycker att det bara går åt ett håll, att det har blivit värre.

Vad har du själv för bakgrund? Var kommer ditt engagemang ifrån?
– Det är delvis för att jag själv var en del av dressyrvärlden förut. Jag var juniordistriktsmästare två år i rad, tävlade och hade verkligen som mål att jag skulle bli en dressyrryttare. Men jag växte upp och kände att man kunde göra på andra sätt. Jag stod inte ut, och känner ungefär samma idag, när man ser hur hästar behandlas. Det är sällan är hästarnas välbefinnande kommer först, de ska prestera för oss.
– De som nu känner sig träffade av den här kritiken kommer inte att hålla med. Men man måste kunna ta det lugnt och lyssna på vad som sägs och förstå att det kommer från goda intentioner. Bland kritikerna finns både domare, veterinärer och aktiva.

Brukar du titta på några dressyrtävlingar?
– Nej, jag har slutat titta på dressyr. Jag tycker att det bara går åt ett håll, att det har blivit värre.

Hur har du då kunnat se hur det var i Falsterbo?
– Jag har tittat på bilder och läst vad andra har skrivit. Nu har jag sett ännu mer än innan jag startade namninsamlingen och jag kan säga att det handlar inte bara om EN ögonblicksbild.

Tycker du det finns några goda förebilder inom ridsporten?
– Carl Hedin är ett jättebra exempel, det ser väldigt lätt och mjukt ut när han rider. Och Steve Guerdat, när hans ritt är avslutad låter han hästen gå och beta och sitter avspänt med långa tyglar på prisutdelningen. Det går ju uppenbarligen att tävla på den nivån och ha hästar som beter sig på det sättet.

Skulle man ge hundar så här mycket stryk skulle man bli polisanmäld.

Rider du själv?
– Jag rider inte särskilt mycket, men jag har hästar, tränar hästar och tränar personer som rider hästar.

Vad vill du säga till sist?
– Så mycket våld som det som förekommer inom ridsporten skulle aldrig vara okej i någon annan sport. Skulle man ge hundar så här mycket stryk skulle man bli polisanmäld.
– Jag vill att de hästar som finns i tävlingssammanhang ska ha det bra. Man måste börja med att reagera någonstans.