Så rider Anna Hassö hästarna friska

Det är en riktigt råkall vinterdag när Ridsport besöker det utbildnings- och försäljningsstall som Anna Hassö driver tillsammans med Sabrina Söderberg, också fälttävlansryttare. Snöblandat regn piskar mot ansiktet, det är snålblåst och marken är kladdig av snö och lera. Just sådant väder som lockar mer till att vara inomhus än att ge sig ut och rida. Ändå är det just vad Anna och Sabrina gör, med häst efter häst.
– Vi har ridhus på gården, men hela året rider vi utomhus varannan dag med hästarna. Om det är speciella väderförhållanden kan vi anpassa oss efter det, men vi rider aldrig inne tre dagar i rad, säger Anna.
– Det är bara bra att hästarna tål att gå i regn, det kan det bli på tävling också.

Vila på hösten
Årsplanen för tävlingshästarna innebär att de vilar några veckor på hösten.
– Innan de får vila brukar jag träna det som kan behöva förbättras efter säsongen. Under ett par veckor arbetar jag på deras svagheter, så att det är avklarat när de sedan får återhämta sig genom att vara i hage.

Det är aktiv vila i stora hagar med kompisar och tiden varierar beroende på ålder, upp till fem veckor som mest.
– Första veckan efter vilan får de skritta som handhäst. De sätts successivt i gång igen, men hoppar inte förrän efter nyår.
– Under januari till mars byggs konditionen upp. Alla hästar gör samma slags jobb, men med varierad mängd. Vi tränar två konditionspass per vecka, det innebär trav på landsväg. Det är ett fast men inte stenigt underlag och mycket mindre farligt för hästarna än ett för mjukt underlag.

Under säsongen är jag mycket noga med återhämtning efter tävling, då skrittas hästarna mycket vid hand utan ryttare. Anna Hassö.

Arbetet på vägen utförs ofta med handhäst, på så sätt blir två hästar motionerade på samma gång och har sällskap av varandra.
– Jag gillar att rida med handhäst, jag kan galoppera dem så också, när de är vana. När Sabrina rider in en häst eller ponny har vi dem gärna som handhäst i början.

Olika slags underlag
På gården finns fem olika underlag: grusvägar, ridhus med fast botten, en ridbana med något djupare underlag, en stubbåker och en gräsåker. Ändå åker de ofta iväg och tränar på andra ställen.
– Vi åker till Öved och klättrar i backar och antingen till Everlöv eller Flyinge för galoppträning. I Everlöv finns en bana som travfolk håller preparerad året om och på Flyinge finns täckta banan. Ibland åker vi till havet och rider på stranden.
– Från mars byts det ena konditionspasset ut mot galoppjobb. Vi cantrar ibland på grusvägarna, men rider de riktiga jobben på bra underlag. Att galoppera en gång i veckan är något man bör göra med alla slags hästar.

Hoppning och bommar
Utöver konditionsträningen får hästarna hoppa eller arbeta över bommar två gånger i veckan samt tränas i dressyr.
– Ibland behöver någon jobba extra i dressyr, då läggs det in som ett kortare pass efter uteritten. En dag i veckan går de bara i hage, men jag är noga med att det är i stora hagar med kompisar, så att hästarna inte står stilla.

Team Hassö har ett 20-tal hästar som hålls i gång på olika nivåer. Det är en blandning av hästar till försäljning, egna hästar och sådana som kommer för träning eller inridning. De av Anna Hassös tävlingshästar som går de högsta klasserna bor på en annan gård, där de går på lösdrift.
– De rids dels hemma, dels kör jag dem hit eller på träning någon annanstans, beroende på vad de ska göra.

När tävlingssäsongen drar i gång i april-maj minskas träningsdosen lite. Då ska träningen vara klar och hästen vara förberedd för sin uppgift.
– Man kan inte åtgärda så mycket mellan tävlingarna, om det inte är klart från början. Under säsongen är jag mycket noga med återhämtning efter tävling, då skrittas hästarna mycket vid hand utan ryttare.

Då måste träningen vara på hästens villkor, så att hästens inte förbrukas på dålig ridning och dålig planering. Det finns inga kompromisser kring det. Anna Hassö.

– De hästar som ska gå mästerskap i augusti-september får cirka fem återhämtningsveckor med lättare jobb efter den sista försommartävlingen och sedan cirka tre veckors hårdare jobb igen.

Varierad grundträning
Oavsett vad hästarna ska specialiseras till, får de denna varierade grundträning.
– En blandad träning i den mängd som passar hästens nivå tror jag gör 100 procents skillnad vad gäller skador.
– Vi har inte en massa ledinflammationer på hästarna här. Vi bygger upp dem på sikt, för att de ska vara som bäst mellan 12 och 16 år.
– Jag har till exempel en 9-åring och en 13-åring som går 1,40-1,45-klasser, men som aldrig varit hos veterinär för en hältutredning. De har aldrig genomgått ett böjprov!

Hästarna får också mycket miljöträning i och med att de ofta transporteras till andra ridhus, terrängbanor och liknande.
– Sedan åker vi mycket på pay and jump för att vänja dem vid tävlingsmiljö. Det är bra för man kan göra om det som eventuellt blev fel, det blir ett led i utbildningen.

Att det här livet är något som hästarna trivs med känns på atmosfären i stallet. Hästarna ser vänligt intresserade ut, är varken uppstressade eller står passiva med huvudet i ett hörn.
– Jag gör det här för att jag älskar hästar och mitt jobb. Då måste träningen vara på hästens villkor, så att hästens inte förbrukas på dålig ridning och dålig planering. Det finns inga kompromisser kring det.

Denna artikel publicerades i pappersupplagan av Ridsport, nr 1/2018, första gången. 

Fotnot:
Observera att ridning med handhäst kan vara förenat med risker.