Sara Algotsson Ostholt: ”Varför släpa med en reserv?”

Efter en lovande inledning på spelen trillade det svenska fälttävlanslandslaget ihop likt ett korthus i Tokyos terrängprov. Therese Viklund hade något bra på gång när hon kom ur balans och föll av Viscera mot slutet av banan. Louise Romeike hittade inte riktigt rytmen men kämpade på med sin Cato, ända till det stod klart att hon hade missat ett hinder i en kombination och blev utesluten. Ludwig Svennerstål skulle gått ut som Sveriges tredjeryttare men ersattes kort inpå terrängprovets start av reserven Sara Algotsson Ostholt när Balham Mist inte var fräsch. ”Silver-Sara” valde dock att inte starta med Chicuelo när det svenska laget gick om intet.

– Jag hade bara kunnat göra en insats för laget, jag kunde inte rida individuellt, och när Therese trillade av var laget borta. Vi hade inget lag mer och då var det ingen mening med att gå ut i 35 graders värme bara för att göra en träningsrunda, säger Sara Algotsson Ostholt till Ridsport.

Hon sitter och och tittar på de svenska hoppryttarnas träning inne på den stora arenan när Ridsport når henne i Tokyo.
– Jag kan lika gärna göra det när jag ändå är här. Det är intressant att se hur de gör, kanske att man kan lära sig något.

Ser det bra ut?
– Ja, det ser väldigt bra ut. Man får 90 sekunder på sig för att hoppa det man vill och svenskarna är väldigt strukturerade när de kommer in på banan. Det kan man inte säga om en del andra, säger Sara Algotsson Ostholt.

Hoppryttarna är precis i upptakten av hoppningens OS medan medaljdrömmen har gått i kras för fälttävlanssvenskarna. Att stämningen inte är på topp är lätt att förstå.
– Det är lite nedslaget. Ryttarna var taggade och det var såklart inte det vi hade hoppats på.

”Varför släpa med en reserv?”

Sara Algotsson Ostholt är inte alls nöjd med de nya ”konstiga” reglerna om endast tre ryttare i laget och inga strykresultat. Det är inte till glädje för någon, menar hon.
– Det nya systemet måste utvärderas och jag hoppas att det blir en förändring till nästa OS. Det är absolut inte optimalt som det är nu, det blir en otroligt stor press på den som ska rida i laget. Inget får gå fel, då har du sabbat för laget med en gång. Jag hoppas att man går tillbaka till fyra ryttare och strykresultat igen.

Varför släpa med en reserv som hela tiden ska stå beredd och vara på hugget, men som kanske inte får komma till någon insats?

Hur har rollen som reserv varit – att vara med men ändå inte?
– Det har varit otroligt frustrerande. Varför släpa med en reserv som hela tiden ska stå beredd och vara på hugget, men som kanske inte får komma till någon insats? Det är en helt ny situation för alla oss som är reserver och det är en väldigt konstig sits. Jag har pratat med andra reserver och detta gäller inte bara fälttävlan, utan även de andra grenarna. Men det kanske är jobbigare för oss som måste vara beredda att kanske gå in och rida dressyr för att sedan vara fullt taggade för att kanske gå in och göra ett terrängprov. Vi måste hela tiden vara fullt motiverade medan vi kanske aldrig får komma till någon insats. Jag visste ju om detta innan men det är något annat när man är på plats, menar Sara Algotsson Ostholt.

– Jag hoppas verkligen att de tänker om till nästa OS, säger hon igen.

Hade ni kunnat göra något annorlunda ur ett lagperspektiv?
– Jag är bara reserv, jag gör som jag blir tillsagd. Det är inte min sak att säga, det får de svara på som tar de besluten.

”Väldigt knixigt”

Therese Viklund beskrev terrängbanan ”som att åka bergochdalbana” och Sara Algotsson Ostholt kan inte göra annat än att hålla med.
– Det var den uppfattningen vi fick när vi gick den och även sedan när den reds. Det var många konstgjorda kullar – det är lättare när det är naturligt böljande kullar – och det gjorde det knixigt. Jag tycker kanske inte att hindren var extremt stora, men det var väldigt knixigt och tekniskt. Det är lätt att tappa fokus och balans med alla höjdskillnader. Det gäller att hitta något slags rytm från början till slut i det knixiga.

Hemresan är planerad till torsdag, men Sara Algotsson Ostholt hoppas kunna komma hem tidigare. Med tre hästar kvalade till det tyska bundeschampionatet som startar den 10 augusti vill hon gärna få så många dagars förberedelse i sadeln som möjligt. OS-hästarna lämnar Tokyo på fredag.

Hästarna har också kontrollerats mycket via vikt, urin och blodtester.

Vad tar du med dig från detta?
– Innan vi kom hit var värmen ett stort orosmoment, men hästarna har klarat av värmen otroligt bra. Vi har haft mycket kylpauser och det har fungerat väldigt bra med kyltälten, där hästarna har lärt sig att stå. Att stallarna har varit stängda för ridning mellan 11 och 15 varje dag har också varit väldigt bra, för att undvika att hästarna tas ut i den värsta hettan. Hästarna har också kontrollerats mycket via vikt, urin och blodtester. Vi själva har tänkt på att dricka mycket med Resorb i och det har över lag varit ett otroligt bra upplägg för både människa och häst.

– Vi känner också att vi har varit väl förberedda på hur vi ska klara värmen. Vi tog det ganska lugnt de första dagarna för att hästarna skulle acklimatisera sig. Där såg man några andra hästar som fick problem med korsförlamning, för att deras ryttare var lite väl heta på gröten och ville göra lite för mycket för tidigt.

– Min häst har känts otroligt bra, jag känner ändå att han har fått en bra erfarenhet av det här. Han har känt på den stora arenan ett par gånger, han har gått lite banhoppning och hoppat några terränghinder. Det är också skönt att veta att han har klarat både värmen och den långa resan bra, det kan vara en bra erfarenhet om man får en liknande möjlighet igen.

Drömmen om OS lever i allra högsta grad för Sara Algotsson Ostholt och hennes Chicuelo. Redan om tre år kommer nästa chans i Paris.
– Men dit blir det ingen lång resa, skrattar Sara Algotsson Ostholt som har sin bas i Tyskland.
– Först hoppas jag dock kunna rida EM i september, jag har ju varit på träningsläger här nu, fortsätter hon.

Geisten är det inget fel på, trots korthuset som föll.
– Man kan inte gräma sig över det som har varit – det gäller att ta tag i nästa mål och se framåt. Nu vill jag hem och rida mina fina unghästar.