HästvälfärdI måndags hittade Sarah Ejermark sin häst med en svår skada i hagen. Hon försökte förgäves få tag i en veterinär, men ingen hade möjlighet att komma.
─ Jag fick i stället transportera min svårt skadade häst i över en timma, utan smärtlindring, och detta inträffade inte ens på jourtid, säger Sarah Ejermark.
Sverige
10 juni 2021 17:29
Ridsportplus
Sarahs häst bröt benet – föll offer för veterinärbristen
Sarah Ejermarks tävlingshäst Oblix skadade sig i hagen i måndags, och ingen veterinär fanns att få tag i.
Foto: Privat
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Du är inloggad, men någonting är fel.
Klicka nedan för att ta reda på vad.
Min profil
Klicka nedan för att ta reda på vad.
För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:
Redan prenumerant?
Logga in
Vi har bytt prenumerationsystem. Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det var strax efter klockan 12 i måndags som Sarah Ejermark hittade sin häst i hagen med ett stort sår på höger framben där blodet pulserade ut.
─ Jag ringde min man som kom springandes med bandageringsmaterial. Jag lade ett tryckbandage och fick stopp på blödningen.
Sedan började jakten på en veterinär. I efterhand skrev Sarah ner exakt vilka veterinärer hon sökte.
─ Hela situationen var så absurd. Jag var tvungen skriva ner alla olika steg.
Ingen veterinär svarade
Sarah berättar hur hon sökte privatpraktiserande veterinär 1 som hade jouren på Kalmar veterinärdistrikt, som är en samverkan mellan Distriktsveterinärerna och privatpraktiserande veterinärer. Hen svarade inte. Då ringde hon privatpraktiserande veterinär nr 2 men inget svar, så Sarah spelade in ett meddelande.
─ Sen ringde jag journumret på Kalmar veterinärdistrikt och efter flera försök på journumret utan svar och flera lämnade meddelanden, så fick jag tag på en distriktsveterinär på Öland. Hen var den enda veterinären där och sa att hen inte gärna lämnade ön om det skulle hända någonting där.
─ Då tänkte jag ”Men vem ska komma då?”
Blev ombedd att köra hästen till veterinär
Efter ett antal samtal till privatpraktiserande veterinär 1 ringde denne tillbaka, men kunde inte komma förrän sent på kvällen – kanske.
─ Jag ringde återigen till distriktsveterinärerna på Öland och då hade hen kontaktat privatpraktiserande veterinär 3, som hade mottagning. Hen kunde inte komma ut, men om jag fick in hästen i transporten så kunde hen ta emot mig.
─ Men jag fick inte hästen ur hagen. Obbe vägrade ta stöd och röra sig.
Sara Ejermarks lista
Problem och förslag på åtgärder
Grundproblemen som Sarah Ejermark ser det
• Det finns för få veterinärer i landet inom framför allt stordjur.
• En åldrande aktiv veterinärkår med för liten/dålig återfyllnadsgrad.
• Svårt att få veterinärer att vilja arbeta ute i fält på grund av svårare arbetsförhållanden. Det är mer attraktivt att arbeta på klinik.
• Det är svårt att få privatpraktiserande veterinärer att ha jour.
• Allt färre veterinärstuderande har en bakgrund inom professionell djurhållning (häst- eller produktionsdjursarbete). Man vet helt enkelt inte vad man ger sig in på när man börjar läsa till veterinär. Detta resulterar i att fler och fler väljer annan karriär när verkligheten och vardagen blir känd.
• För få platser på veterinärhögskolan och endast en utbildningsort/-plats.
• Hårdare klimat (veterinärer hängs ut på t ex sociala medier) gör att man inte fortsätter i sitt yrke.
• Allt sämre grundkunskaper hos djurägarna (framför allt hos häst- och smådjursägare) gör att olika krav på åtgärder från djurägarna ökar som kanske inte alltid är rimliga.
Förslag på lösningar
• Fler utbildningsorter-/platser som är dedikerade för stordjursutbildning (utbildningsfilialer till Uppsala?)
• Ökade möjligheter att validera arbetslivserfarenhet inom aktuellt studieområde
• Var mer selektiv och samtidigt mer aktiv i rekryteringen av studenter så att ”rätt” personer får chansen att gå utbildningen. Fler som går och som blir färdiga måste stanna kvar i yrket.
• Fortsätt att trycka på för ökat samarbete mellan Distriktsveterinärerna (DV) och privatpraktiserande veterinärer. De statliga medel som finns för DV ska i samma utsträckning tillfalla de privatpraktiserande veterinärer som väljer att samverka med DV.
• Möjliggör för DV att ha fler större kliniker som då kan ge bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö även om mycket av det löpande arbetet fortsatt är ute på fält. Kanske kan man rekrytera fler om man kan erbjuda en attraktiv arbetsmiljö.
• Arbeta aktivt för att höja grundläggande djurkunskap hos djurägare som då underlättar arbetet för veterinärerna.
• Utöka mandatet/befogenheterna hos djursjukvårdare att utföra vissa arbetsuppgifter som nu ligger på veterinären. Detta kan frigöra arbetstid hos veterinärer samtidigt som det kan göra djursjukvårdaryrket än mer attraktivt.
Distriktsveterinären på Öland kontaktade även distriktsveterinärerna i Blekinge för att försöka få dem att komma till Sarah, men det lyckades inte.
─ Vi bor nära gränsen till Blekinge, men beskedet från distriktsveterinärerna i Blekinge var att de inte fick åka utanför sitt distrikt, så de kunde inte komma, trots att jag bönade.
Lyckades få hästen hoppa på tre ben
Klockan var nu 14 och det hade gått två timmar i solen.
─ Jag förstod att jag inte skulle få någon hjälp. Jag tog ut den andra hästen ur hagen och sen lyckades jag få Obbe att hoppa ut ur hagen på tre ben och in i transporten. Jag förstår inte hur han tog sig in.
Sarah spelade in lastningen för att kunna skicka till veterinären och visa hur allvarlig skadan var.
Hon körde till veterinär 3 i Kalmar, en resa på en timme, och klockan var 16 när hon kom fram.
─ När vi kom fram tog veterinären tre röntgenplåtar i transporten. Vi lastade inte ens ur. Bilderna visade på en fraktur på benet över höger knä. Det var helt av, och det fanns inget att göra. Bilderna gick till en annan veterinär som bekräftade frakturen och därefter gick allt snabbt.
─ Veterinärens team tog hand om allt och jag åkte hem med en tom transport kl 16.50.
Ingen skugga ska falla över veterinärerna, för det är inte deras fel
Sarah Ejermark vill inte lägga någon skuld på veterinärerna.
─ Ingen skugga ska falla över dem, för det är inte deras fel.
─ Men jag hade önskat att jag hade kunnat ringa ett journummer, fått ett svar, och att en distriktsveterinär eller någon som distriktsveterinärerna samarbetar med hade kunnat komma ut relativt snabbt.
─ För det ska inte få vara på det här viset, med en häst som står fyra timmar utan smärtlindring och där alternativet är att köra den i transport en timme.
─ Hade detta hänt ett annat av lantbrukets djur hade ägaren kunnat få djuret avlivat av en jägare till exempel, men för en häst krävs ett veterinärutlåtande före avlivning om du ska få ut på försäkringen, säger Sarah Ejermark som nu förlorat hästen hon haft i åtta år, och tävlade med i både både 1,30-hoppning och dressyr Medelsvår B.
Måste lösas snabbare
Under torsdagseftermiddagen hade landsbygdsministern en presskonferens om veterinärbristen och vad som kan göras.
─ Det är jättebra att de tillsätter en utredning men den ska vara klar i oktober 2022, och det här är en situation som måste lösas snabbare än så. Djur får inte lida på det här sättet, säger Sarah Ejermark.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på