#Semindebatt andra ronden

Kerstin Darenius har valt att göra ett omfattande svar där hon även beskriver Svensk Stuteriveterinärföreningens verksamhet samt svarar på tidigare inlägg.

Svensk Stuteriveterinärförening bildades år 2000 och har drygt 120 veterinärer som medlemmar.
Föreningens verksamhetsmål är att:

– Initiera och aktivt påverka aktuella frågor inom hästreproduktionens område
– Verka för en hög etisk och yrkesmässig standard inom hästreproduktionens område
– Verka för goda kollegiala förhållanden tillsammans med Hästsektionen inom Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap
– Befrämja fort- och vidarutbildning av veterinärer inom hästreproduktionens område samt följa den internationella utvecklingen inom detta område

Föreningen har ordnat möten med olika teman, vartannat år mindre möten enbart för medlemmarna och vartannat år större möten där vi även bjudit in hingsthållare, seminassistenter och annan stuteripersonal samt intresserade hästägare. Många svenska föreläsare har förmedlat sina expertkunskaper och vi har även lyckats engagera och bjuda in internationellt mycket välrenommerade föreläsare.

De senaste mötena har varit öppna även för andra än veterinärer, 2012 med temat ”Foder och foderrelaterade problem” och 2013 ”Vårdhygien”, med anledning av den nya lagstiftningen för att motverka uppkomst av antibiotikaresistens. 

Yttrande rörande Statens Jordbruksverks nya föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur, (SJVFS 2012:6 Saknr. M4).

Ett yttrande i denna fråga undertecknat av Christina Olsson, Avd. chef avel, ST; Emma Thorén Hellsten, Avelsledare ASVH; Christina Storm, Verksamhetsledare SH; Göran Häggberg, Nationell Avelsledare, SIF och Göran Åkerström, Veterinäravdelningen ST skickades till Jordbruksverket 2013. Eftersom Jordbruksverket inte svarade på alla de frågor som ställdes i yttrandet skrev Styrelsen för Svensk Stuteriveterinärförening ett svar till de berörda organisationerna i mars 2014. Detta hoppades vi skulle räta ut en del frågetecken i denna skrivelse. Våra svar finns med röd text.  [Dokumentet öppnas i ett nytt fönster, Stuteriveterinärföreningens svar finns inne i texten]

Kommentar till ”Avelsföreningarna har ordet” [Länk till det tidigare inlägget från april]

I Ridsports webbdebatt har samma organisationer som undertecknade yttrandet, samt Hästnäringens Nationella Stiftelse & Hushållningssällskapet Sjuhärad, delvis framfört samma farhågor som i ovan nämnda yttrande. Vi vill därför förtydliga:

– Kravet på gynekologisk hälsokontroll inför varje seminering har inte förändrat vårt sätt att arbeta. Alla seminveterinärer som arbetar seriöst har under de ca 30 år som semintekniken använts i större skala i Sverige arbetat på det sättet dvs. att stona undersöks före varje seminering. Däremot finns i dag ingen tidsangivelse när en sådan undersökning skall ske, man kan fortfarande t ex undersöka stoet på fredagen och seminera på lördagen, eller när veterinären anser det lämpligt.

– Som motiv för skärpning av lagstiftningen angavs inte djurskyddsskäl kopplade till rektalisering (undersökning via ändtarmen) och seminering, utan anledningen var att den föregående skrivningen att ston skall genomgå gynekologisk hälsokontroll  inför seminering kunde missuppfattas så att stoet endast skulle undersökas en gång under seminsäsongen. Därför ville man från Jordbruksverket sida förtydliga skrivningen i seminförfattningen.

– I den grupp som nu träffas på Jordbruksverket går vi igenom hela seminförfattningen för häst. Undertecknad har föreslagit att man återgår till den tidigare skrivningen med gynekologisk hälsokontroll inför seminering, men formulerar det så att det är veterinären som ansvarar för seminverksamheten som i varje enskilt fall avgör om och när ett sto skall undersökas. Att ansvaret nu, liksom förr, ligger på ansvarig veterinär beror på vårt ansvar för smittskydd, djurskydd och riskerna för utveckling av antibiotikaresistens.
– Redan i dag kan varje stoägare ansöka om att anordna seminverksamhet och låta seminera stoet hemma, om man har en ansvarig AI-behörig veterinär.  Man kan till och med stå som anordnare för en seminverksamhet som innefattar ett antal stoägare.
– Att ha tio olika stoägare, som var och en har 1-2 ston, som uppdragsgivare och åka en runda på kanske 10-30 mil/dag för att undersöka stona och seminera tror jag personligen kommer att bli mycket dyrt. Det är viktigt att komma ihåg att på seminstationerna undersöks stona i genomsnitt ca 10 gånger/säsong i samband med seminering  för färsk & kyld sperma och minst dubbelt så många gånger för fryst sperma, då ingår även några dräktighetsundersökningar.

Kommentar till ”Stoägarföreningen vill” [Länk till det tidigare inlägget från april]

När Stoägarföreningen bildades tyckte jag att det var bra, eftersom Avelsföreningarna  inte tillräckligt tillvaratagit stoägarnas intressen. De visioner, verksamhetsidéer, syften och mål som uttrycks på deras hemsida kan vi alla instämma i. 

Stoägarföreningens ordförande Nils Munck börjar debatten med ett brev från en stoägare, som blivit utskälld av en stuteriveterinär. Det beklagar jag och hoppas och tror att det verkligen inte hör till vanligheterna.

Men när Nils Munck på hemsidan skriver ett inlägg kallat ”En paneldebatt som gick snett” börjar i alla fall jag att tvivla på föreningens intentioner. Nils Munck satt själv i panelen under debatten om seminreglerna, som arrangerades av Hopphästklubben i samband med bruksproven i mars 2014. Under debatten bidrog Nils Munck inte med ett enda ord, vilket får anses vara ett märkligt sätt att företräda sin förening.  När han dessutom i sitt inlägg anklagar Ingvar Fredricson och undertecknad för att ha en dold agenda är han ute på nattgammal is. Det fanns nämligen ingen dold agenda. Jag ringde Ingvar Fredricson dagen före debatten och undrade om vi som satt i panelen skulle förbereda något anförande, men fick svaret att det skulle vi inte. De flesta frågor som kom upp under debatten var riktade till Jordbruksverket eller till oss veterinärer, och då förväntas vi även kunna svara. Debatten mynnade ut i att de dåliga tiderna för hästaveln över huvud taget gör det svårt att betala för såväl semintjänster som för utbildning av hästarna. Detta är dock inte något unikt för Sverige, utan gäller i stora delar av världen och följer det allmänna konjunkturläget.

Kommentar till ”Experten tycker till” [Länk till det tidigare inlägget från april]

Okunskap är känslornas bränsle, ja det kan jag hålla med om. Däremot inte beskrivningen att det är två läger som står emot varandra när det gäller seminfrågan. Vi stuteriveterinärer är inte mot en förändring av de svenska seminreglerna. Däremot är vi angelägna om att det finns regler som tillvaratar stonas intressen, dvs. att ston skall behandlas väl och undersökas av intresserade och välutbildade yrkeskategorier.

Det Anders Darenius kallar ” Gammel-semin” är vad vi varit med och utvecklat under >30 år. I Sverige har vi haft mycket goda resultat med denna teknik och vårt sätt att arbeta, framförallt under slutet av 1980-talet och en bit in på 90-talet, när vi fortfarande kunde samla och skicka sperma varannan dag. Sedan har transportmöjligheterna undan för undan försämrats samtidigt som det väller in ridhästsperma från Europa, som i många fall inte håller måttet. Förutom att importsperman ofta inte följs av lagstadgade EU-papper är den inte sällan av undermålig kvalitet. Det skickas små doser med sämre spermierörlighet och genomgående uppvisar den importerade sperman måttlig-riklig växt av bakterier. Man säljer  den frysta sperman per dos och för den kylda betalar man i allmänhet hela avgiften direkt, som en språngavgift. På travsidan har vi ett bättre läge då det framförallt importeras  fryst sperma från Frankrike och USA. I Sverige har vi sedan länge seriösa agenter som sett till att sperman från travare som kommer in i landet har en god kvalitet och stationen får i allmänhet så många doser som behövs för att få stoet dräktigt. Huvuddelen av kostnaden betalas sedan vid levande fött föl.

Med ”Ny-semin” skissar Anders Darenius ett scenario som är fullkomligt orealistiskt. Jag skall bemöta en del av dessa idéer:

Det finns sedan många år spädningsvätskor som utlovar överlevnad i fyra dygn eller mer. Den mottagna sperman, spädd i sådan spädningsvätska, har inte motsvarat förväntningarna. När en fungerande spädningsvätska så småningom kommer kanske vi inte längre behöver bekymra oss för helgernas transport av sperma, men där är vi inte i dag.

Djupseminering kan ske på två sätt, via endoskop eller via en lång böjlig seminkateter. Vid djupseminering går man långt upp i livmoderhornet, till ”utero-tubal-junction” (UTJ), dvs. den lilla papill i livmoderhornets spets där äggledaren mynnar. Med ett endoskop kan man se UTJ och där deponera ett litet antal spermier, vanligen ca 5 miljoner. Att använda ett endoskop kräver lång träning och det är svårt att lära sig tekniken. Det vet jag personligen efter ett försök 1989 under min tid som forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Dessutom är endoskopet svårt att sterilisera och man måste blåsa upp livmodern med luft. Den här tekniken blev populär framförallt i USA och de som tränade på tekniken blev i en del fall mycket skickliga och snabba. Det här är framförallt en teknik att använda om man endast har tillgång till en mycket lite mängd fryst/kyld sperma från en värdefull hingst. Däremot har man världen över kommit fram till att djupseminering inte behövs vid användning av fryst sperma av bra kvalitet och en normal spermados. Att gå upp med ett endoskop upprepade gånger i ett sto ger dessutom mycket större retning än vid vanlig seminering.

Djupseminering utförs i dag oftast med hjälp av en lång böjlig seminkateter och man deponerar en mindre volym sperma vid UTJ. Metoden kräver rektalisering och även denna teknik retar stoets slemhinna mer än vid en vanlig inseminering, där man endast för in katetern en kort bit in i livmodern, närmare livmoderhalsen.

Det är alltid en balansgång mellan vad man vinner med en teknik jämfört med den skada, retning man orsakar i stoet. Att upprepade gånger djupseminera ett sto, enligt Anders Darenius´s förslag, vill jag därför absolut avråda från. Djupseminering är tänkt att användas en gång, nära tidpunkten för ägglossning.

För fryst sperma kan man använda ett mellanting mellan vanlig seminering, i livmoderkroppen och djupseminering, långt upp i livmoderhornet, genom att med hjälp av en böjlig kateter lägga sperman lite längre in, i ena livmoderhornet, nära delningen av hornen (den sk bifurkationen).

Eftersom jag även fryser sperma är jag angelägen om att det vid varje seminering används en hel dos. Vi är fyra olika kategorier som inte bör vara intresserade av att dela dosen:

– Den som fryst sperman och vill ha bra dräktighetsresultat
– Stoägaren som betalt för sperman och vill ha stoet dräktigt snabbt
– Veterinären som undersöker och seminerar stoet och vill ha dräktighet snabbt
– Hingsthållaren som gärna skickar hem ett dräktigt sto

De kategorier som däremot kan tänkas vilja dela på doserna är hingstägare och agenter för sperman, som vill tjäna mer pengar. Kanske även en och annan stoägare, som köpt två doser och vill ha fler föl än ett. Det är dock i allmänhet bättre att använda en hel dos och få ett dräktigt sto än att använda en halv dos och kanske inte få något föl alls. Om man överhuvudtaget skall minska på dosen skall det vara för hingstar som bevisligen fungerar mycket bra med fryst sperma. Olika laboratorier använder olika antal strån i en dos (1-8 strån/dos), där det vanligaste antalet är 4-8 strån/dos.

Att föreslå djupseminering varannan dag med ett enda strå och utan rektalisering är att slå blå dunster i stoägarnas ögon. Gör gärna ett kontrollerat försök med detta på en station och publicera sedan resultaten i en vetenskaplig tidskrift!

Det är vidare helt orealistiskt att påstå att man skulle kunna frysa sperma till motsvarande 1 000 ston under en 3-månaders period. Från en ridhäst med en bra spermaproduktion kan man i genomsnitt frysa 45-50 doser/vecka, från en hingst med låg produktion 15-20 doser/vecka. Under tre månader blir då produktionen ca 540-600 doser för en högproduktiv och ca 180-240 doser för en lågproduktiv hingst. Räknar man sedan med i genomsnitt att använda tre doser/sto blir resultatet att en högproduktiv hingst efter tre månaders frysning räcker till ca 180-200 ston och en lågproduktiv till ca 60-80 ston.

Avslutningsvis vill jag hålla med Stoägarföreningens ordförande Nils Munck när han säger att ”Vi vill bli bedömda efter våra avsikter och gärningar, inte efter vad man påstår om oss”. Det är inte särskilt konstruktivt att bita sig fast vid enskilda paragrafer, inte heller att påstå saker om oss Stuteriveterinärer som inte stämmer och som mynnar ut i att vi bara skulle vara intresserade av att tjäna pengar. På stuterierna har vi i allmänhet en enhetstaxa för seminarbetet, som gäller för arbetsinsatsen under 2-3 brunster eller under hela säsongen. Vi får alltså inte mer betalt om vi känner på ett sto 5 gånger eller 25 gånger. Givetvis är såväl veterinärer, hingsthållare, hingstägare och stoägare intresserade av att få stona dräktiga så fort som möjligt, helst på första brunsten. För att åstadkomma detta måste stoägarna kunna göra flera val: välja en bra station med gott omhändertagande av stoet, välja en intresserad och kunnig seminveterinär och dessutom välja en hingst med bra dräktighetsresultat, oavsett vilken teknik som väljs.  Där håller jag helt och fullt med Aja Blomberg-Andersson  under rubriken ”Hästföretagarna har ordet”. [Länk till det tidigare inlägget från april]

Låt oss därför gemensamt verka för:
– Bättre fruktsamhetsstatistik, dräktighet/brunst för alla hingstar
– Kvalitetssäkring av seminstationer
– Möjlighet att transportera sperma alla dagar i veckan
– Kvalitetskontroll av sperma, framförallt importsperma
– Kontroll att importerad sperma åtföljs av lagstadgade EU-tillstånd
– Ändrade betalningsrutiner för importerad ridhästsperma
– Längre och fördjupad utbildning av seminassistenter, samt krav på fortbildning
– Utbildning av Länsveterinärer som skall kontrollera seminverksamheten
– Utbildning av stoägare i hur ston fungerar

Jag håller med Anna Ozén från Bergshyttans seminstation ”Seminstationen gillar läget” när hon säger att hon inte vill bli kallad föraktfull eller maktfullkomlig, då vill hon inte vara med längre. Det vill inte jag heller.

Kerstin Darenius
Ordförande i Svensk Stuteriveterinärförening

www.stuteriveterinarerna.se
www.selectbreeders.com