Stoägarföreningen vill

Hej!

Kanske lite arg, men framförallt kände jag mig ledsen o väldigt, väldigt utlämnad o maktlös. På väg hem från stationen, den dagen jag blev utskälld av veterinären, satt jag o grät i bilen på vägen hem. Funderade på om det verkligen var värt det, om man ska bli behandlad så här. Å andra sidan har jag ett riktigt bra sto (diplomsto) som visat att hon förärver sig bra o är en kombination av dom jag verkligen tror på, så det skulle ju vara sjutton om jag skulle ge upp nu! Men just nu känns det verkligen inte kul!

Kollade däremot upp kraven för seminassistentutbildningen o den dörren är stängd för alla som inte har jobbat/praktiserat på stuteri minst en säsong. Har man fast jobb, men skulle kunna tänka sig att öppna egen station o vilja seminera själv, så har man inte någon chans att gå utbildningen. O här uppe finns heller inte så många stuterier att praktisera på…

Så jag har försökt hitta olika vägar att komma runt problemet, men alla vägar verkar vara mycket effektivt stängda!

Trevlig helg o tack för stödet!

Brevet ovan kommer från en av våra medlemmar. Det är illa nog att bli behandlad så här. men det värsta är nog att hon inte vågar framträda offentligt av rädsla för repressalier.

Detta är en av anledningarna till att Stoägarföreningen en gång bildades som en rasoberoende förening.

Vi i Stoägarföreningen vet att det finns många fler liknande fall men också att de som drabbas nästan alltid tror att de är ensamma och bara har haft otur.  De tiger och lider.  Här har Stoägarföreningen en viktig roll i att hjälpa uppfödare och synliggöra missförhållanden som detta som är ett systemfel till följd av de statliga seminreglerna.  

Jag skulle kunna sluta här men det finns en dimension till – varför är ledarskapet för Hästavelssverige så tyst?

För den observante är det uppenbart att seminreglerna har skapat en grupp mellan hingstägarna och stoägarna. En grupp mellanhänder som agerar relativt maktfullkomligt i skydd av det statliga regelverket. Med varje ny seminföreskrift har mellanhändernas makt stärkts och i motsvarande grad har sto – och hingstägarnas inflytande minskats.

När nu Stoägarföreningen, som första förening, lyfter upp dessa missförhållanden och påpekar behovet av förändringar och förnyelser, blir vi anklagad för att vara kverulanter och missbelåtna kärringar. Vi möts av en hätskhet som stundtals påminner om religiös fanatism, och vi smutskastas och misstänkliggöres, vilket vi ej kan tolka på annat sätt än att det indikerar något osunt. När man studerar Stoägarföreningens öppna Facebooksida kan man konstatera att de största kritikerna kommer från ledet av mellanhänder, som uppenbarligen i Stoägarföreningen ser ett hot för den egna verksamheten, en uppfattning som är helt felaktig och istället borde leda till ett fördjupat samarbete.

Hur kan det komma sig att den som betalar saknar inflytande?
Näringen måste ena sig, säger staten, om vi skall ändra reglerna. Staten har nu bestämt sig för att göra en översyn av regelverket, vilket GD Leif Denneberg uttryckt som ett omtag. Stoägarföreningen har inte allt för stora förväntningar på den sammansatta gruppen även om gruppen innehåller fler ledamöter med gott anseende bland uppfödare, så kommer de med största säkerhet i slutändan ändå att vara sina organisationer trogna. Vad får någon att tro att det ledarskap som i 30 år haft chansen att vända utveckling plötsligen skulle klara av uppgiften. Vår uppfattning är helt enkelt att börja om från början och inte bygga vidare på befintligt lappverk, som ju bl. a är helt otidsenligt vad avser smittspårning och fruktsamhets- redovisning.

Stoägarföreningen har en FB-sida som inte har med föreningens åsikter att göra. Vi tillhandahåller en skrivtavla där var och en framträder med sina egna åsikter. Vi tycker vi har en poäng med en öppen och ocensurerad FB-sida, där alla är välkomna att diskutera fritt så länge det inte rör sig om reklam, rasistiska eller klart olämpliga inslag. Okunnighet och fördomar har däremot fått fritt spelrum, och Stoägarföreningen har blivit anklagad för än det ena och än det andra som inte varit sant, vilket säkert framgått av ett och annat inslag.

Sant är dock, att frågan om hemsemin ingår som en del i vårt program för en levande landsbygd och lika villkor för alla uppfödare oavsett geografiskt läge. Sant är också att vår FB-sida är helt ocensurerad och där får alla våra vänner och fiender fritt visa upp sig med sina kunskaper, okunnigheter och fördomar.

Vi vill bli bedömda efter våra avsikter och gärningar, inte efter vad andra påstår om oss. Det är en härskarteknik. 

Stoägarföreningen står för
Vad vi står för framgår däremot av vår hemsida.  

Konsumentintresset
Stoägarföreningen är en rasoberoende förening som huvudsakligen fokuserar på de frågor som i andra sammanslutningar ofta fallit mellan stolarna. Föreningen har också mer och mer blivit en konsumentorganisation eftersom många av våra medlemmar skrivit till oss och gjort oss uppmärksamma på olika missförhållanden de råkat ut för. Många av dessa, liksom brevet i ingressen, har varit skakande och av en natur som man knappast trodde existerade år 2014 och ej värdig ett land som ständigt framhåller sin världsledande konsumentskyddslagstiftning.

Seminfrågan mest aktuell
Vägen från parningsbeslut till färdig säljbar produkt innehåller många beslutssteg. Av dessa är f.n. seminfrågan den mest aktuella och brännande.
Stoägarna kräver ett ökat inflytande under motiveringen att det är alltid stoägaren som får betala i slutänden, oavsett resultat. Vem kan med hedern i behåll förhindra att stoägaren som svarar för samtliga kostnader skall stå helt utanför allt inflytande. Ett inflytande som bl.a. berör gällande seminföreskrifter, vilka enligt vårt förmenande är otidsenliga, diskriminerande och utvecklingsfientliga. 

Förutsägbarhet
Vi efterlyser vidare ett bättre djurskydd samt en kvalitetssäkring av seminkedjan, från tappning av hingsten till fullbordad seminering av stoet. Ett av de ledord vi bekänner oss till är förutsägbarhet och av den anledningen finner vi det upprörande att kravet på anmälningsplikt för hingstar som är sterila eller har en svag fruktsamhet togs bort, mot Sveriges Veterinärförbunds uttryckliga vilja. Vi stödjer veterinärernas krav på att det    återinföres.

Vi efterlyser en transparent journalföring, inte bara så att vi kan följa vad som händer med våra ston på seminstationen och jämföra med fakturan, utan också att det ges en möjlighet att kollektivt dra nytta av erfarenheterna. Språngrulla är inte ett tillräckligt effektivt redskap i dessa sammanhang.

Stoägarföreningen finner det högst anmärkningsvärt att utvecklingen ej kommit längre eftersom i slutet av 1980- talet var Sverige världsledande när det gäller praktisk seminverksamhet. Seminreglerna var enkla och hindrade inte utvecklingen. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte är det mycket mer än i byråkraternas korridorer där föreskrifterna har reviderats och mer och mer snärjt in och hindrat utvecklingen. Detta talar för att Stoägarföreningens krav på en total revidering av föreskrifterna är högst motiverad. 

Eftersom seminbranschen är så oöverskådlig och rymmer så många problem, överväger vi att ta upp ämnet med Konsumentverket så som motorbranschen en gång gjorde med den begagnade bilhandeln.

Nils Munck 
Ordförande Stoägarföreningen

*******

Vad tycker du? kommentera gärna här i vårt kommentarsfält eller maila dina inlägg till oss.  Vill du göra ditt helt eget debattinlägg går det bra här.