Känslighet fokus på Kittels clinic

Patrik lockade många dressyrentusiaster till sin clinic trots att nationshoppningen pågick för fulla muggar på stora gräsbanan intill. Med spontanitet och humor förmedlade han några av sina grundtankar kring ridning med hjälp av fyra olika ekipage i olika utbildningsgrad.

Den första hästen, en 5-åring riden av Sara Skeppstrand, kom spänd in på arenan och Patrik fick guida dem till avslappning.
– Man kan inte börja arbeta hästen förrän den är avslappnad. Använd rösten, det gör jag hela tiden, men inte så att domarna hör, skojade Patrik.

– Här är Sara lite smart, hon börjar styra hästen mot den läskiga sidan och styr lite mer nästa gång. Det måste ju få ta lite tid, det handlar om att låta hästen få känna att den litar på ryttaren.

Med den unga hästen är det viktigt att börja med att få hästen avslappnad och att fokusera på berömmet, menade Patrik.
– Ofta är vi snabba med att korrigera hästarna, men vi måste berömma också. Ignorera felen, beröm det som är bra istället.

Till slut blev den unga hästen mer och mer avslappnad och från att ha gått spänd som en bågsträng, kunde han komma ner med halsen och börja tugga avslappnat på bettet.

– Man kan börja ställa krav på sina hästar först när de är avslappnade. Det är samma sak som med långdistanslöpare, man kan inte kräva att de ska ge järnet den första kilometern när det är 18 kilometer kvar.

Något som var genomgående för alla ekipage under clinicen var att hästarna måste vara kvicka och känsliga för skänkeln.
– I Sverige ser man många som rider på samma volt i samma tempo. Utomlands är det mer pow pow pow, man rider fram och man tar tillbaka.

Skänkeln ska vara drivande, inte spöet. När clinicens andra ryttare Johanna rider in med spö säger Patrik åt henne att släppa det.
– Spö är ett hjälpmedel, och vi ska inte använda det om vi inte behöver det. Jag brukar alltid ställa mig frågan: får jag ha spö på banan? Nej, då är det ju ingen idé att ha spö.

Johanna fick se arbeta fram sin 7-åriga, något mindre känsliga, häst för skänkeln genom att ”ta bort benen” och sedan lägga på dem för att få hästen mer känslig för hjälperna.
– Mitt system är att rida med så lite ben som möjligt. Ta bort benen och hästen ska i princip fortsätta galoppera tills jag säger åt den.

Det är viktigt att ”sensibilisera” hästarna, tyckte Kittel.
– Vi kan bara göra hästarna känsliga om vi gör mindre och mindre. Ju äldre hästarna blir, desto mindre ska man behöva göra. Det ska inte vara så att man inte gör någonting på 5-åringen, så att man när man kommer upp på 10-åringen är man nästan blå i ansiktet när man ska trava.

Patrik menade också att vi ryttare ofta rider på tvåan till femmans växel, när hästen ju faktiskt har fler växlar än så. Johanna fick galoppera framåt med sin häst i lättare sits för att få den mer på hugget.
– En häst måste också får springa fram lite grann, speciellt när den är lite trög. Det är viktigt att hästarna också får ha lite kul. Och använder vi växlarna lite mer kommer hästen till slut att fråga ryttaren vad den ska göra.

Marina Mattsson, U25-vinnare liksom GP-vinnare trots sina ringa 20 år, lovordades av Patrik Kittel som menade att han om några år själv skulle få stå vid sidan av arenan på Falsterbo när Marina vann Grand Prix-klasserna.
Patrik Kittel hade bara lovord att ge Marina.
– Det märks att hon har fått en klassisk Jan Brink-utbildning. Hon har väldigt bra takt och rytm på sin häst (Beckham) och en väldigt bra sits.

Med Beckham fick hon visa publiken väldigt fin piaff och passage, och öva övergångarna mellan dessa. Patrik menade att det var viktigt att få börja med bra hästar som ung ryttare.
– Det ligger mycket i att man får bra hästar som ung, det gör att man blir utbildad själv. Köp hellre en häst som kan lite grejer.

När Marina avslutade med en bytesserie i varje var det inte bara publiken som blev imponerade.
– Tänk om jag också kunde sitta så stilla i mina bytesserier! utbrast en nöjd Patrik.

Patrik fick också efter avslutade clinic ta emot Per Johansson vandringspris för fjärde gången, denna gång med Deja.