Senskador: ”Det måste inte vara kört”

Risken för senskador ökar med åldern, men unga hästar är också i farozonen.
– Unga hästar kan lättare få genomtramp eftersom musklerna inte orkar vara med och stabilisera, säger veterinär Ove Wattle.

En senskada behöver inte innebära slutet.
– Nej, det måste inte vara kört, men man måste vara beredd på att det tar tid, och sedan vara noggrann med att inte belasta för mycket framöver, eftersom elasticiteten i en skadad sena blir sämre. Det kan också lätt uppstå skador i närliggande strukturer till senan.

Tidig upptäckt ger bättre prognos

En tidig senskada kan vara svårupptäckt, men samtidigt är prognosen bättre ju tidigare skadan upptäcks och läkningen kan få börja.

Det behövs ofta ultraljud eller MR för att kunna diagnosticera en skada i senor eller gaffelband, även om en skicklig veterinär kan upptäcka skadorna på andra sätt.
– Skador i gaffelbandsfästen på framben ger tydligast symtom på ytterbenet på volt. Bak är de lite svårare att se. Där kan symtom bli som en lättare patellaupphakning. MR-undersökningar är bra men dyra, och svåra. De tar också tid, kanske 35-40 minuter per undersökt parti av benet.

– Behandlingen i första skedet sker genom kyla och vila, för att begränsa skadan. Svullnaden kan också minskas genom bandage, exempelvis zinklimbandage, för det är bra om man kan minska mängden ödem.
– Bandagen mår bäst i kylskåp och kan rullas direkt an mot huden. Se bara till att aldrig sluta rulla mitt över en sena. Skydda med vet wrap, som kan bytas vid behov.

Hästen tål kyla bättre än människor och hästens ben kan kylas i många timmar under förutsättning att det inte är minusgrader runt hästen. Kylningen kan ske med vatten eller med isbandage.

Avråder från stick i senan

Hästen kan få kontrollerad rörelse 5–15 minuter per dag redan tidigt, om den inte har tydligt ont.
– De första fem till sju dagarna kan hästen få antiinflammatoriskt läkemedel som Metacam eller Flunixin för att komma 
i gång och röra sig, men bara de första dagarna. Att använda antiinflammatoriska läkemedel under längre tid har hämmande effekt på senläkningen, så det ska undvikas.

– Det förekommer också att injektioner med PSGAG eller hyaluronan, vardagligt kallat tuppkam, ges i den skadade senvävnaden, men det finns inga säkra studier som visar att det fungerar. Vi avstår också helst från att sticka i en skadad sena, säger Ove Wattle.

Naturen läker

I stället är det naturen själv som får stå för läkningen.
– Det har med senornas och ligamentens uppbyggnad att göra. Utifrån vad vi vet i dag får vi låta naturen reparera. I framtiden kan vi möjligen använda tillväxtfrämjande mediciner, framtagna utifrån stamceller, men i dag kan vi bara underlätta för senan att läka på egen hand.
– Tiden är vår bästa hjälp, men man ska komma ihåg att senan aldrig blir bättre än vad den var före skadan.

– Vid stora skador tar det många veckor innan en ny men omogen vävnad finns 
i det skadade senpartiet. När vi sedan talar om tiden för läkning handlar det aldrig om mindre än sex månader. Det kan vara upp till två års konvalescens. Vanligen är läketiden 1–1,5 år på sen- och ligament-skador, säger Ove Wattle.
– Även om det kan ta två år betyder inte det att hästen ska vila i två år. Det handlar om en kontrollerad belastning, som successivt ökar.

Hovslagaren viktig

Under skadetiden och läkeprocessen är det viktigt att involvera sin hovslagare 
i rehabiliteringen.

– Vid skador i ytliga böjsenan handlar det främst om att hålla en normal hovform. Vid skador i gaffelbandsfästet eller gaffelbandskroppen är det bra om tån inte blir för lång eller trakten för hög, och då kan man korta intervallet mellan skoningarna till fem eller sex veckor.
– Är det en skada i en gaffelbandsgren kan det krävas specialbeslag och då kan det i vissa fall vara bra med en inte så kort tå eller sko med lite breddad tådel. Vid skador 
i djupa böjsenan vill vi ha kortare tår och att trakterna höjs.

När det gäller skador i ytliga böjsenan och i gaffelbandet är underlaget och gångarterna av stor vikt för rehabiliteringen.
– Håll igen på gångarter som belastar.  Jobba främst i skritt och undvik mjuka och tunga underlag.
– Om det handlar om en häst med boxvila ska man tänka på att en höjning av trakten leder till ökad belastning på ytliga böjsenan, och troligen även på gaffelbandet.

Olika läkningsfaser

Läkningen sker i olika faser. Först en reparationsfas, därefter sker en modellering och slutligen kommer mognadsfasen.
– Vi vill inte att processen störs. En sådan störning kan vara att hästen får svallkött, vilket innebär att inflammations-fasen inte är över, och följden kan bli sämre ärrvävnad.

– Sedan får man kontrollera läkeprocessen med till exempel ultraljud. En sena som har varit skadad blir aldrig bättre än den var innan. Den blir mindre elastisk på det skadade stället, vilket kan öka risken för skada i en annan del av senan om den fortsatt belastas för hårt.

God prognos

Prognosen kan ändå anses god, och många hästar har kommit tillbaka efter en senskada. En fallstudie från 2005 visade att av 
17 ridhästar och ponnyer med skador på ytliga böjsenan blev 14 helt återställda.

Dessa hästar behandlades med en lång konvalescens och kontrollerad motion.
– Det finns många trender i behandlingar av senskador. Det som vi vet ger resultat är det klassiska med vila, kyla och kontrollerad rörelse. Vi har också sett förbättringar i skadade gaffelband av shock wave eller stötvåg, men det är oklart hur bra effekt det har, säger Ove Wattle.

– Det finns inget som vi vet fungerar på allt. Det beror också på om skadan är på fram- eller bakben. Framben har oftast bättre prognos än bakben, och vad det beror på är svårt att säga. Kanske för att skadorna där upptäcks tidigare än på bakbenen.Bilden i PDF

Hur kan du minimera risken för skador på hästens senor och gaffelband? Hur påverkar skoning, vilka faktorer ökar risken och vilka signaler ska du ta på allvar? SLU-veterinären Ove Wattle ger svar i första delen av Ridsports serie om senskador.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 14/2019. Även del 3 i serien publiceras under augusti här på webben.