Sitsproffset: ”Linträning effektivaste sättet att få en bra sits”

Att träna sin sits genom att bli longerad är vanligt utomlands, på alla nivåer. I Sverige uppfattas det snarare som någonting för de orutinerade. Men enligt Marie Zetterqvist Blokhuis är en förändring på gång, även elitryttare börjar intressera sig för sitsen.

Mari Zetterqvist Blokhuis är forskare på Södertörns folkhögskola och har undervisat på Ridskolan Strömholm. I flera studier har hon undersökt hur sitsen påverkar hästen, hon har skrivit boken ”Sitsskolan” och håller ofta sitsträningar. Hon är övertygad om att en bättre sits ger större ridglädje och ökar hästens välbefinnande. Hon berättar hur förvånade många svenska tävlingsryttare har blivit, som åkt utomlands för att träna och då fått sitta på lina i flera veckor. Det hände bland annat hos den amerikanska hopptränaren George Morris, säger hon.

Varför är linträning så bra?
– Det är det mest effektiva sättet att få en bra sits. En kvart om dagen räcker. Den stora fördelen är att man inte behöver bekymra sig om hästens tempo och riktning, utan kan koncentrera sig på sin egen kropp och att lära sig använda de olika kroppsdelarna oberoende av varandra.

Hur vanligt är det i Sverige?
– Jag har en känsla av att det är på väg tillbaka. På Strömsholm får gymnasieeleverna sitta på lina varje fredag. När Jump Club med Sylve Söderstrand och Lotta Björe har kurser får eleverna alltid något pass då de tränar sits på en lugn häst och även hoppar något litet hinder på lina. Kommentarerna från deltagarna är ofta att de aldrig har fått göra något sådant tidigare.

Hur vanligt är det internationellt?
– Där görs det mycket mer. Till exempel ingår longeringslektioner i den engelska ridinstruktörexamen. I Tyskland har man tävlingar för 5- och 6-åriga ryttare som belönas för att sitta snyggt på hästarna.

Har sättet att träna på lina förändrats?
– Nej, det är de gamla vanliga rörelserna: att lyfta på benen, hitta sittbenen, komma ner i sadeln, få hjälp att placera sig rätt och sitta mitt över hästen, röra på armarna. Som ryttare ska man inte sitta och vänta på att någon ska säga till en vad som behöver förbättras, man måste själv känna efter vad som ska ändras. Lyfta på ett ben i taget och testa att man inte klämmer sig fast, till exempel.

Vad uppnår man med linträning?
– Man vill få ryttaren att sitta rakt på rakt spår och att flytta tyngdpunkten en aning inåt på böjt spår. Det är vanligt att ryttare antingen kniper sig fast med uppdragna knän och är stela i axlar och höfter, eller sitter för löst och instabilt.

Är de svenska elitryttarna öppna för att aktivt träna sin sits?
– Ja, elitryttarna har fått en helt annan inställning. Intresset för sitsen har ökat enormt. Det är vanligt att de även tränar på gym eller gör yogapass. Det är sämre beställt bland gemene man hos ryttarna, de är ofta otränade och har en obalans mellan starka och svaga muskler i kroppen.

Vad skulle du önska för framtiden?
– Vi skulle behöva få tävlingar där balans, smidighet och hanteringen av hästen premieras. Jag hoppas att vi kan influeras av både Tyskland och England, med deras gymkhana och ridklasser. Och kanske att man framöver kan beställa en sitsträningslektion på ridskolan, det vore bra.