Skokräm fixade Castars sneda bläs

I en bedömningssport som dressyr är det oundvikligt att som åskådare fästa blicken lite för länge vid ovanliga teckningar hos hästen. Eva-Karin Oscarssons
Grand Prix-häst Castar (f -66 e Sombrero-Gaspari, uppf Gottard Persson) var en sådan häst.

– Bläsen var sned nedtill, så vi försökte få den jämnare genom att måla över med skokräm. Det gick att tvätta bort, så det var inget som han tog skada av, säger Eva-Karin Oscarsson och tillägger:

– Det är klart att det kan vara lite svårt att se om hästen är rakställd eller lägger huvudet på sned om den har en sådan bläs.

Detta utspelade sig på 70-80-talet och i Ridsports arkiv finns bildbevisen; svartvita foton märkta ”Castar/Eva-Karin Oscarsson”, men det ser ut som att hon rider olika hästar. Bläsen är aldrig densamma. Ändå fick hon inga kommentarer om sminkningen.

– Jag tror att det var fler än jag som gjorde så, det här var inget man smusslade med. På den här tiden var det tillåtet, men jag kan förstå att det är förbjudet i dag.

På bilderna syns att bläsen ibland blev bredare.

– Vi var väl inte så duktiga i början och mer försiktiga, så för att få det bättre fixade vi till bredden med vit skokräm, säger hon och kommenterar en av bilderna:

– Vi använde svart skokräm för att ta bort lite av det vita på högersidan och lade sedan vit kräm för att få en jämn vänstersida.

Castar var en av Eva-Karin Oscarssons trotjänare. Hon köpte honom som 8-åring av en kurskamrat när hon gick långa kursen på Strömsholm. Han slängde av alla, men hoppade bra. Det var också därför hon köpte honom. Men med tiden visade han sig ännu vassare i dressyr.

– Vi tävlade upp till medelsvår hoppning och Grand Prix i dressyr. Han blev 24 år och tävlade tills han var 23. De sista åren lånade jag ut honom till yngre ryttare, och han vann både JSM och YRSM.

Det var inte bara bläsen som avvek från den gängse bilden av hur man tänker sig en dressyrhäst. Svansen var kort och tunn.

– Han hade väldigt dålig svans, så vi samlade in tagel från olika hästar och min hästskötare hjälpte mig att göra en lössvans. Jag kommer inte ihåg exakt hur den såg ut, men minns att det var som ett litet nät upptill med trådar och som man kunde fläta in i hans egen svans.

Hon är noga med att påpeka att Castars ordinarie svans inte tog någon skada, och att han inte kände av ingreppet. Däremot satte det hästskötarens nerver på prov vid ett par tillfällen. Eva-Karin Oscarsson säger med ett skratt:

– Ett av de värsta momenten var när lössvansen höll på att lossna under pågående ritt. Jag såg det ju inte, eftersom jag red, men min stackars hästskötare var helt förstörd. Men den satt kvar. 

Enligt dagens tävlingsregler är det tillåtet med svansförlängning, däremot är det förbjudet att måla över och fixa till hästens tecken.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 18/2023.