Skritten – gångarten som tar revansch

• Vad är egentligen en bra skritt?
• Har idealen ändrats?
• Vad tittar domarna efter?
• Och vilken häst har egentligen världens bästa skritt?

– När man ser en riktigt bra skritt där hästen harmoniskt går mot ett bestämt mål utan att tappa energi… det är en skönhetsupplevelse och någonting som verkligen kan få mig att rysa av välbehag, säger Lotta Finstorp, Intermediaire I-domare och tidigare ordförande i Svenska Ridsportförbundets dressyrkommitté.

Vad tittar domarna på när det är dags för bedömning?

-Vi vill se en renhet i takten och att skritten går genom kroppen och fortplantar sig framåt, varken neråt eller uppåt. Därför är det viktigt att inte bara titta på hur stort övertrampet är, vi tittar på hela hästen, säger Jan-Ove Olsson, exteriör- och gångartsdomare i SWB, domarutbildare, Intermediaire I-domare och B-tränare i dressyr.

Vi vill se en renhet i takten och att skritten går genom kroppen och fortplantar sig framåt, varken neråt eller uppåt. Jan-Ove Olsson, exteriör- och gångarts-domare i SWB

Det ideala övertrampet hos en stor häst i ökad skritt är två till tre decimeter på varje sida, enligt Jan-Ove Olsson.

– Det är ett lämpligt grundövertramp. Är det mer blir de ofta överrörliga, någonting som högre upp i klasserna kan göra det svårare med samling och piruetter.

Lotta Finstorp börjar alltid med att studera överlinjen.

– Hur är huvudets position, ryttarens följsamhet? Därefter tittar jag på hovarnas placering. Man kan se gigantiska skritter med stort övertramp, men där det brister i annat, som regelbundenhet, takt och inte minst form. Då kan det aldrig bli de högsta betygen, säger hon.

Framtidsglasögonen på

Både Lotta Finstorp och Jan-Ove Olsson är överens om att en stor skritt ställer höga krav på ryttaren för att undvika fallgropar som exempelvis passgång.

– Det kan vara problematiskt med en stor skritt och de hästarna kräver större taktkänsla hos den som rider, säger Lotta Finstorp.

Jan-Ove Olsson, som själv dömer många unghästar och bland annat ansvarar för uttagningen till unghäst-VM tillsammans med Bo Jenå, understryker att det redan i tidiga unghästklasser gäller att syna skritten med framtidsglasögon på.

– I synnerhet om hästen visas för hand. Det är ganska lätt att visa en bra fri eller ökad skritt på rak linje. Men det är väl så viktigt att se hur hästen beter sig när man vänder eller går i eller ur en halt. Det är där vi kan säkerhetsställa kvaliteten, om den kan samla sig eller inte, säger Jan-Ove Olsson, som att tycker fler och fler har fått upp ögonen för skrittens betydelse.

– I ett enkelt byte behöver du till exempel visa en bra skrittkvalitet, liksom i anslutning till skrittpiruetter. Det är rörelser där det dessutom ofta är dubbel koefficient, så här finns poäng att hämta, påpekar Jan-Ove Olsson.

Mjuk som en katt

Dressyrryttarna, tränarna och unghästutbildarna Carl Hedin och Jeanna Högberg ger liknande beskrivningar av hur de ser på en bra skritt.

– Hade jag varit domare hade jag tilltalas av en häst som går genom kroppen och är ren i takten, elastisk och samtidigt reglerbar. Hästen ska röra sig lika mjukt som en katt gör, säger Carl Hedin.

Hur är huvudets position, ryttarens följsamhet? Därefter tittar jag på hovarnas placering.
Lotta Finstorp, Intermediaire I-domare

Jeanna Högberg vill se rejält gung i hästens rygg.

– När det rör sig genom ryggen, då är en skritt fantastisk både att se på och att rida. Det är en gångart som speglar mycket, inte minst när det gäller lösgjordhet.

Båda har haft hästar i stallet med riktigt risig skritt och är helt överens om att det i likhet med trav och galopp är en utvecklingsbar gångart.

– Mitt sto Chabot (f -07 e First Wish-Palermo, uppf  Ulrika Bynander) hade som 6-åring betyg 6 på sin skritt. Men med god hjälp av min tränare Patrik Kittel lärde jag henne att skritta genom kroppen, vilket gav en bra siluett trots me-dioker skritt. Vi fick sedan ofta betyget 7 på skritten i programmen, säger Carl Hedin.

Gångart som går att förbättra

Jeanna nämner stoet Kataleis Vilja (f -94, e Cortez-Libretto, uppf Stall Katalei), som såldes vidare till just Carl Hedin, som sin största utmaning. Vilja kom till Jeanna som 6-åring och de startade Grand Prix innan vägarna skildes åt.

– Hon var väldigt het och de hästarna är de svåraste när det kommer till skritt. Jag gjorde extremt många övergångar för att få henne avspänd och i vänta-läge. På tävling red jag alltid fram henne hemma och sedan väldigt kort tid på tävlingsplatsen, allt för att hålla henne lugn och avspänd, då fungerade även skritten, säger hon.

När det rör sig genom ryggen, då är en skritt fantastisk både att se på och att rida. Det är en gångart som speglar mycket. Jeanna Högberg, ryttare

Synsättet att det faktiskt går att göra någonting åt skritten är dock relativt nytt.

– Det är en av de bättre trenderna vi haft inom ridsporten de senaste åren. När jag började rida på 1970-talet fick jag lära mig att hästen absolut inte skulle arbetas i skritt, då kunde den förstöras. Skritten sågs som en paus i arbetet där ryttaren kunde pusta ut. I dag är det helt annorlunda. Både ryttare och tränare lägger mycket tid på att utveckla alla gångarter hos hästen och det är välkommet, säger Lotta Finstorp.

Arbetsmaterial redan vid inridningen

Carl Hedin introducerar precis som Jeanna Högberg skritten som arbetsmaterial för sina hästar redan vid inridningen.

– Vilket egentligen var ”a big no no” även då jag började rida. Skritten skulle inte röras, den var bara att acceptera som den var. Hos mig jobbas den med redan innan vi ens sitter upp. Hästen lär sig att kliva på framåt avspänt när den leds, longeras och sedan sitts upp på. Jag har alltid en medhjälpare på marken som hjälper till att driva och styra så att energin behålls, säger Carl Hedin, som poängterar att skrittarbetet under ryttare görs i slutet av passet.

Även om tre bra gångarter så klart står överst på önskelistan när det är dags att investera i ny häst, ses en sämre skritt inte som avskräckande.

– Om jag hittar en fantastisk unghäst med härlig galopp och bra ridbarhet skulle jag inte välja bort den bara för att skritten inte är bra. Jag tror däremot att domare över lag behöver lägga mer fokus på helheten och inte bara stirra sig blind på övertrampet. En bra skritt består av mer än så, säger Carl Hedin.

Få riktiga tiopoängare

10-mässig skritt är dock sällsynt på högre nivå.

– Historiskt sett har det varit så att en stor skritt är en bra skritt. Men när det kommer till samling kan en sådan skritt blir ett stort problem. Tyvärr tror jag att vissa domare tycker att den bästa skritten inte är riktigt samma som vi ryttare tycker är den bästa, säger Jeanna Högberg.

– Visst ser vi på tävling fler 8-mässiga skritter, som gör det enklare när graden samling ökar, så många ryttare föredrar dem före en häst med enorm skritt. Men det är snarare helheten som avgör hur långt en häst kan gå än en enskild gångart, säger Jan-Ove Olsson och fortsätter:

– Skritten är bland det svåraste att visa och svåra saker behöver man träna mycket på. Det är därför viktigt att använda skritt som träningsgångart lika mycket som trav och galopp.  Liksom att vara medveten om hur bedömningsgrupperna ser ut. TR är en utmärkt ridhandbok som tydligt förklarar vad som krävs för ett högt betyg i de olika skritterna, säger Jan-Ove Olsson.

Förslag på mindre skritt i programmen

När dressyrens framtid diskuteras nämns ofta att den kan bli mer tidseffektiv, inte minst för att locka publik.

– Jag vill verkligen slå ett slag för skritten, dressyrhästar har tre gångarter som vi måste få en chans att döma. Skritten är väldigt avslöjande så jag tror mer på att uppmuntra publiken på läktarna att nörda ner sig i hur bra gångarter ska se ut när det gäller renhet, regelbundenhet och takt. Har man de förkunskaperna blir det trevligare att sitta på läktaren och tillgodogöra sig mer av vår fantastiska sport, säger Lotta Finstorp.

Carl Hedin tycker dock att förekomsten av skritt i programmen kan komprimeras.

– Jag tänker dagligen på delar som kan plockas bort eller i alla fall minskas ned och där finns absolut skritten med. Transportsträckorna kan minimeras och när det kommer till skritt är den mest tidsslukande, säger han.

Vilken häst personifierar då världens bästa skritt? Helen Langehanenbergs Damsey är en klar storfavorit bland majoriteten av personerna i den här texten, liksom Isabell Werths tidigare tävlingspartner Warum Nicht. Båda fick ofta 10:or på sin skritt.
– Men nja, världens bästa skritt… Jag säger Atterupgaards Cassidy. Han rör sig kattlikt, svingar genom ryggen och är väldigt vacker. Det är enligt mig hästen med världens bästa skritt, säger Carl Hedin.