Små hästar kan hävda sig på de stora arenorna

I stallgången på Stuteri Nådhammar står två av Therese Bjerketorps hästar. Den ena mäter 1,54 över manken, den andra 1,75 plus.

Det började med att ägaren till det förvuxna ponnystoet Atterupgaards Noma, en kund till Therese Bjerketorp, ville bli av med hästen. Therese tänkte köpa, rida till och sälja hästen.
– Men när jag började rida upptäckte jag att det var en jättetrevlig häst. Jag har haft hästar som är så himla stora och jag är bara 1,61, så det blev en helt annan kontroll. Hon är lätt byggd och med mycket driv så det är enkelt.

Nu har hon haft Noma i ett år, och tänker behålla stoet. Men det har inte varit oproblematiskt mentalt att rida en så liten häst.
– Mitt stora bekymmer är att jag har känt mig stor på henne, jag har haft väldiga komplex. Jag har frågat alla instruktörer om jag ser för stor ut.

Insyn i kundernas syn på mankhöjden

I verksamheten på Nådhammar ingår stuteri, seminstation och inackorderingsstall. I och med stuteriverksamheten som innehåller både SWB och lipizzaner har Therese Bjerketorp insyn i kundernas syn på mankhöjden.
– Det är en av de stora frågorna. En dressyrhäst bör vara 1,70 eller strax däröver. Efterfrågan när det gäller SWB är på stora hästar. De som vill ha mindre köper lipizzaner.

Framtidsplanen är att tävla dressyr med Noma, och att domarna ska bortse från det avvikande.
– För tio år sedan kunde man nästan strunta i att tävla annorlunda hästar i Stockholmsregionen, men domarna har blivit bättre, de har blivit utbildade.

Tävlar ponny som stor häst

My Jeppsson Lindkvist har gått ännu längre – hon tävlar connemaraponnyn Hollywood Barbie i storhästklasser i dressyr, hittills upp till MsvB med placering.
– Barbie har lärt mig att dressyr inte handlar om stora gångarter utan om precision och lösgjordhet, säger hon.

Slumpen avgjorde att det blev ponny den där gången för åtta år sedan.
– Jag hade precis tagit bort mitt halvblod och hade inga pengar, så jag tänkte att jag skulle låna en ponny och se om jag kunde kvala den till ungponnychampionat och sedan sälja.

Efter tre år ändrades tankarna.
– Jag insåg att jag aldrig skulle kunna skiljas från henne. Barbie är otroligt ridbar och världens bästa tävlingskompis, hon blir bättre inne på banan.

My Jeppsson Lindkvist tycker att det finns fördelar med ponny.
– Det är lättsamt och de är billigare att äga. Jag köpte ett halvblod som var 1,80 och det var inte lika enkelt, säger hon och skrattar.

Ett annat tävlingsklimat i Skåne

Men hur är det då på tävlingsbanan?
– Jag tror att jag har haft tur. Jag tävlar i det mittsvenska distriktet och det är stor variation på hästarna. Man tävlar på det man har.  Jag kommer från Skåne och där är det ett helt annat tävlingsklimat, varenda amatör har jättefina gångartshästar som de kanske inte alltid kan förvalta.

Jag ser inga likhetstecken mellan högre mankhöjd och bättre dressyrhäst. Det är en trend att man har avlat på de högsta hästarna. Nu tror jag inte att man ens i aveln vill ha dem större. Det är inte stilfullt med en liten ryttare på en stor häst, eller tvärtom. Don efter person.

Bo Jenå, landslagskapten i det svenska dressyrlandslaget

Inte heller ekipagets tränare har några synpunkter på storleken.
– Jeanna Högberg ser bara möjligheter och tycker att det är kul att man har en ponny. Det enda stället där folk kan vara negativa är på nätet, säger My Jeppsson Lindkvist, som driver en blogg.

Hon har fått kommentarer som att hon har tagit en bra ponny från ett barn.
– Har man en dålig dag kan man absolut ta åt sig.

Tänkte aldrig på att det var en liten häst

En ryttare som har erfarenhet av en mindre häst är Pether Markne. Amiral var en av sin tids stora stjärnor på dressyrhimlen, men mätte blott 1,63 i mankhöjd.
– Han hade väldigt fina gångarter och mycket power, och en extrem inställning. Han var en fighter. När man red honom tänkte man aldrig att man satt på en liten eller begränsad häst.

För Pether Markne är hur lätt en häst har att utföra saker viktigare än storleken.
– Om hästen måste slita och kämpa hela tiden blir det svårare för den att ha rätt inställning.

Små hästar måste kunna röra sig stort, långsamt och med volym.

Pether Markne

Pether Markne skulle kunna tänka sig mindre hästar igen.
– Jag kan tycka att jättestora hästar inte får snabbheten och lättheten – jag har lika mycket emot en alltför stor häst.

Det viktigaste både för stora och små är förmågan att agera annorlunda än själva storleken.
– Små hästar måste kunna röra sig stort, långsamt och med volym, medan stora hästar måste ha kvickheten.

En som också haft erfarenhet av en 1,63-häst är Rolf-Göran Bengtsson, med superstjärnan Ninja La Silla.
– Det finns ett par faktorer som måste vara uppfyllda om en mindre häst ska vara framgångsrik. Den måste ha mycket mod och framför allt får den inte ha för liten galopp, och språngkurvan bör vara framåt.

Rolf-Göran Bengtsson nämner dessutom ridbarhet som en viktig faktor.
– Om den är ridbar kan man hjälpa den på bästa sätt.

Tänker på vikten och utrustningen

Dagens storstjärna All In mäter runt 1,65 i mankhöjd.
– Han är inte jätteliten, men i förhållande till min längd är han relativt liten. Jag försöker att inte väga för mycket och har alltid den lättaste utrustningen, säger Peder Fredricson.

Han menar att kapaciteten inte har så mycket med mankhöjden att göra.
– Nej, det handlar mer om registret i kroppen, och utväxlingen. Hästen måste nå fram på de avstånd vi har och kunna korta och länga – använda kroppen på ett effektivt sätt.

Även Christian K är relativt liten. Han mäter under 1,65.
– Det är en fantastisk häst. Han har en enorm galopp och kapacitet och han är väldigt försiktig.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1 2020.