Sofia Mikko: ”Rapporteringen av defekter hänger lite i luften”

I dag är det svårt att få en övergripande bild av defekter hos hästar. Det finns inte någon oberoende instans dit defekter hos alla raser kan rapporteras, något som Sofia Mikko har efterfrågat.

SWB uppger att de rapporterar defekta föl till dig, är det fler avelsföreningar som gör det?

– Det är ingen officiell kontrollrutin, men både SWB, andra rasföreningar och även en del uppfödare hör av sig. SWB har ett etablerat samarbete med SLU i genetiska frågor.

Får du in många rapporter? 

– Jag upplever att det generellt är en stor underrapportering av defekter. Det kan delvis bero på att alla inte riktigt vet vad som räknas som en defekt, delvis för att ämnet är så känsligt. Som det är i dag är det många som inte vill rapportera en missbildning, eftersom de är osäkra på hur uppgifterna och sekretessen hanteras. 

– Jag har tidigare sökt pengar för ett projekt kring hur det skulle kunna byggas upp ett centralt register för defektrapportering och hur veterinärer på fältet skulle kunna informera djurägare om detta. De är de första som ser de defekta fölen. Tyvärr fick jag avslag på den ansökan, så defektrapporteringen hänger fortfarande lite i luften. Men hästägare kan alltid höra av sig till oss på SLU om de har frågor och vill lämna prover.

Hur skiljer man på en ”allmän” missbildning och en ärftlig defekt? 

– En medfödd missbildning är i princip alltid ärftlig. Många tillstånd är så vanliga att djurägaren inte rapporterar det som en defekt, till exempel navelbråck eller veka kotor. Jag tänker att ett sådant föl inte hade klarat sig på savannen, men i dag rättar vi till det tidigt så att hästen blir rättställd och vi vet då inte om det finns en eventuell ärftlighet.

– Visserligen kan även toxiner, virusinfektioner och brister eller överutfodring under fostertiden inverka på den embryonala utvecklingen, men den i sin tur styrs genetiskt. Är fallen spridda mellan olika uppfödare är det mindre troligt att defekten beror på miljön. En defekt som är mer vanlig i någon familj är med större sannolikhet ärftlig. 

Ska det vara ett visst antal hästar eller ponnyer som är drabbade för att man ska börja undersöka en specifik defekt?

– Det går att utgå från ett visst antal – det beror på nedärvningsmönstret och hur allvarlig defekten är. Jag har till exempel undersökt FFS och mikroftalmi (att föl föds utan ett eller båda ögonen) närmare, på grund av att det är så allvarliga defekter. 

– Angående mikroftalmi gjorde vi en helgenomsekvensering av fyra föl helt utan ögon och fyra föl som föddes med endast ett öga samt deras föräldrar. Det visade sig att det inte gick att få ett entydigt svar kring nedärvningen, då det troligen är flera gener inblandade. Vi kunde ändå se att det är övervägande stoföl som drabbas och att det förekommer i vissa familjer.

– Med information går det att komma till rätta med många ärftliga missbildningar och sjukdomar. Jag brukar framhålla det arbete som Svenska Arabhästföreningen har gjort, där det klart och tydligt har redovisats att det inte behöver vara ett stigma kring anlagsbärare vid recessiv förärvning, så länge de inte paras med varandra. Det har inneburit att sjukdomarna SCID (Severed combined immunodeficiency disease) och CA (Cerebellär abiotrofi) har minskat i frekvens.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 7/2024.