Sönke Rothenberger: ”Grunderna är nyckeln till allt”

Runt 130 personer hade bänkat sig i ridhuset vid Enköpings Ridklubb när OS-ryttaren Sönke Rothenberger i Equestrian Academys regi höll sin första svenska clinic.

Ponnyryttare inleder

Först ut är 14-åriga Emilia Bergåkra på godkände ridponnyhingsten Jarno RP 145. Ekipaget hör till toppskiktet av Sveriges ponnydressyrryttare och har flera internationella placeringar i bagaget.
– Mitt mål är att bli lika bra som de tyska ponnyryttarna, berättar Emilia, som vill ha hjälp med att bli bättre på enkla byten och slutor.

Sönke låter Emilia börja passet så som hon skulle ha gjort hemma.
– Jag börjar alltid med att skapa mig en bild av ekipaget för att se vilka svagheter och styrkor de har, förklarar Sönke som också tydligt tar med publiken in i ponnyprogrammens svårigheter.
– Det Emilia vill ha hjälp med att förbättra är de svåraste rörelserna i FEI-klasserna för ponny. Och de viktigaste, det är när de rörelserna sitter som man kan få de högsta poängen, säger Sönke som själv tog EM-guld på ponny 2008.

Mitt första intryck är att det är en väldigt fin ponny.

Jarno är rejält på tårna och Emilia får därför direkt fokusera på övergångar och tempoväxlingar.
– Mitt första intryck är att det är en väldigt fin ponny. Just nu är han dock lite spänd och då behöver vi först få honom med oss i grundarbetet, säger Sönke och fortsätter:
– Grunderna är nyckeln till allting, oavsett om det handlar om en korrekt hörnpassering eller piaff. De hänger ihop hela vägen från inridningen av den unga hästen, upp till Grand Prix.

Emilia får rida öppna längs långsidan och kvartslinjen, där ett litet antal steg i öppna blandas med rakriktning och tempoväxlingar. Det gör susen. Jarno återgår till arbetet som fortsätter i slutorna, där fokus ligger på att få hingsten mer böjd i kroppen.
– Jag vill ha en bananform från öronen till svansen, där ryttaren kan släppa innertygeln, förklarar Sönke och låter Emilia rida ett par steg i sluta längs långsidan, sedan rakrikta och därefter rida sluta på nytt.
– Så här gör jag med alla mina hästar, i både öppna, sluta och skänkelvikning, oavsett om de är unga eller GP-hästar. Det gör att jag får dem mellan handen och skänkeln och att de bär sig.

Unghäst med rampfeber näst på tur

Emma Mattisdotter sitter på 6-åriga stoet Lightfeet, som för dagen är väldigt ängslig och inte alls vill gå in i ridhuset. Lugnt och metodiskt arbetar Emma och Sönke bort spänningarna. De flyttar sig från den skräckinjagande kortsidesläktaren till mittvolten och ökar sedan successivt voltens storlek samtidigt som Emma får göra många övergångar mellan trav och skritt och så småningom även mellan trav och galopp.

Får du de hästarna med dig är chansen ganska stor att du har en häst som kan ta dig till toppen.

Fokus ligger på att länga ut stoets hals och ha en lätt kontakt med munnen, skutt och hopp till trots.
– Det viktiga med känsliga hästar är att inte förlora rytmen. Därför är det noga att behålla en lätt hand och försöka lugna med sitsen och rösten, inte tyglarna, säger Sönke och berömmer Emmas mjuka ridning.

Även här handlar stora delar av passet om att växla mellan korta sektioner skolor och rakriktning.
– Det är en väldigt trevlig häst med mycket spänning i sig för dagen. Den energin behövs dock i de svårare rörelserna och vi kan därför leva med att den ställer till det lite för sig i den här åldern, säger Sönke som själv föredrar hästar med mycket nerv.
– Får du de hästarna med dig är chansen ganska stor att du har en häst som kan ta dig till toppen.

Att hela tiden vara konsekvent i ridningen är viktigt.
– Särskilt på en ung häst som inte riktigt vet vad vi kräver av den. Sträva alltid efter att rida den linje du planerat rida perfekt, oavsett om det är en diagonal eller volt och korrigera alltid hästen framåt.

Det är som du slutar passet som morgondagens börjar.

Passet avslutas med enkla övningar som att bara vända över ridbanan.
– Sluta alltid passet med någonting hästen känner att den verkligen kan. Det är som du slutar passet som morgondagens börjar. För den här hästen blev passet en nyttig upplevelse som förhoppningsvis gör den mindre spänd nästa gång den kommer till ett ridhus med mycket publik, säger Sönke.

S:t Georgesekipage med fokus på skritt och piruetter

Anne Maria Peltonen på Hydane van de Kerkhoeve rider på Prix S:t Georgesnivå. Piruettjobb och tips att få en avspänd skritt står på ryttarens önskelista. Precis som med de andra låter Sönke ekipaget jogga i gång lite på egen hand.
– Hästen är stadig i sin form men fastnar lite i samma tempo vilket gör honom lite hängig i handen.

Ekipaget får även de rida öppnaövningen, där fokus är på att variera tempot för att få honom lättare i sin framdel.
– 90 procent av det som strular blir bättre om du rider framåt. Variationen i tempot gör också hästen mer uppmärksam och att du successivt får fram mer gång och kadens.

Det gäller att lägga ribban högt för att inte lära in en halvbra piruett.

I skrittarbetet låter Sönke Anne Maria rida programdelar. Hon får rådet att redan i hörnpasseringen in mot diagonalen och den ökade skritten sänka innerhanden i riktning mot sitt eget innerknä, samtidigt som hon ska gunga med mer i sätet.
– Sätets påverkan gör ryggen mer lösgjord, vilket påverkar övertrampet och därmed chansen att få högre poäng.

Att hela tiden variera även skritten är viktigt.
– Det är den svåraste gångarten att påverka. Men genom att hela tiden växla samlad, mellan och ökad skritt kan man göra mycket. Jag jobbar ofta mina hästar i skritt, även de dagar då de har lugnare arbete på schemat.

Piruettarbetet börjar i skritten, ekipaget får rida på en fyrkant och göra vändningar i hörnen. En övning som görs i galopp först när den funkar i skritt.
– Här är viktigt att inte för snabbt tänka piruett. Hästen ska först kunna samla sig på rakt spår, men samtidigt vara böjd som en banan. Funkar det kan man be den att vända in i piruetten. Det gäller att lägga ribban högt för att inte lära in en halvbra piruett.

YR-ekipage

Elsa Tidigs på Coco HS är nästa ekipage in på banan. Sönke fokuserar direkt på övergångar i alla gångarter, samtidigt som övningarna i öppna och sluta repriseras även på detta ekipage.

Det kan tyckas enkelt, men alla som håller på med ridning vet att lyckan över att göra en helt perfekt övergång kan göra hela ens dag.

Hästen är lite spänd och Elsa får i uppgift att hela tiden utarbeta en plan för vart hon är på väg.
– Att hålla fast vid att du ska fatta galopp exakt vid exempelvis bokstaven A gör att du finslipar detaljerna som sedan behövs i program på tävling.

Precis som tidigare ryttare får Elsa också rida många raka linjer, med allt mer samling.
– Det svåra är att samla hästen men samtidigt få den att vara kvar på linjen. Men det går, det gäller bara att hela tiden sträva efter perfektion, repetera, repetera och repetera tills du kommer dit.

Passet avslutas med en 10-mässig övergång från galopp till skritt och Sönkes beröm haglar över Elsa.
– Det kan tyckas enkelt, men alla som håller på med ridning vet att lyckan över att göra en helt perfekt övergång kan göra hela ens dag. Det är kärnan av vad ridning handlar om!

Karin Öljemark och Samson näst på tur

Karin Öljemark är nästa ryttare. Hon rider den 10-årige valacken Samson som har kommit snäppet längre på utbildningsskalan och ekipaget får flera spontanapplåder från publiken som verkligen gillar vad de ser.
Karin rider in på diagonalen som för att påbörja en serie galoppombyten.
– Nu ökar du, ta sedan upp honom vid X och vänd tillbaka ut på långsidan du är på väg mot. Utan att byta galopp, instruerar Sönke.

Samson svarar snabbt och efter några repetitioner får Karin påbörja serien, nu med betydligt mer uppförsbacke i bytena.

Ganska snart kikar de även på passage och piaff, rörelser där Samson ibland blir lite spänd.
– De allra svåraste sakerna gör jag i början av passet, när hästen fortfarande har kraft och energi. De enklaste sakerna sparar jag till slutet så hästen får känna sig duktig.

Det är viktigt att hela tiden tänka kvalitet, i varje steg du rider.

Karin får växla mellan att rida lätt och sitta ner i övergångarna mellan trav och passage.
– Det använder jag mig av både på unga hästar och när vi börjar med piaff och passage på de lite äldre. Variationen gör det lättare att få bort spänningar i ryggen och att få hästen att sluta hålla andan, något som är ganska vanligt i framförallt piaffarbetet.

Övningarna är korta och varieras hela tiden med pauser där hästen får sträcka ut ordentligt i alla gångarter. Skillnaden i rörelsernas kvalitet är påtaglig.
– Det är viktigt att hela tiden tänka kvalitet, i varje steg du rider. Dela in diagonalen i meter och se till att ha full koll varenda en av dem innan du lägger ihop dem till en helhet.

Ågevalls energiska sto

10-åriga Baccara har nyligen debuterat Intermediaire I med sin ryttare Martin Ågevall. Stoet är väldigt framåt och blir lite sned i sina galoppombyten i ena varvet, någonting som drar ner poängen. Sönke låter Martin fokusera på att hålla in stoets bakdel och råder honom att volta efter varje byte i det svåra varvet.

Alla hästar har en stark och en svag sida, precis som vi människor.

Några repetitioner senare har snedheten korrigerats och bytena får en helt annan karaktär.
– Super, berömmer Sönke som också poängterar vikten av att inte bara träna den sida som är svårare.
– Alla hästar har en stark och en svag sida, precis som vi människor. Viktigt är att träna båda lika mycket, vi glömmer ofta den sida som är bra.

Maria Frisk och Silenzio

Nästa ekipage Maria Frisk och Silenzio tävlar på samma nivå, Intermediaire I. Här bjuds publiken på en annan typ av häst, där ryttaren behöver få igång bakbenen mer för att kunna nå samma grad av samling.

Lär vi den unga hästen rätt från början har vi vunnit mycket senare i utbildningen.

Maria får rida mycket tempoväxlingar för att få hästen mer fram för skänkeln och mer självbärig. I galoppombytena blir hästen lite hängig. Sönke låter Maria göra samma övning som Karin, att istället för att påbörja bytesserien öka tempot för att sedan samla och vända tillbaka. När hästen efter några försök svarar snabbt på hjälperna kommer också byten med betydligt mer gest.
– Som ryttare måste vi hela tiden fråga oss vad vi är beredda att acceptera. Det gäller allt ifrån hur vi vill ha bytet till att stå still i en halt. Lär vi den unga hästen rätt från början har vi vunnit mycket senare i utbildningen.

Jennifer och Sibelius avslutar

Sist ut är Grand Prix-ryttaren Jennifer Svensson på godkända halvblodshingsten Sibelius 1315. Hingsten är väldigt mjuk och får beröm för sina aktiva bakben. Ryttaren upplever att hingsten ibland blir hängig i handen, någonting som gör det knivigt i galoppslutorna, där bytena kommer snabbt.

Jag älskar kvartspiruetter, de stärker både samlingen och framåtbjudning.

Jennifer får även hon starta med att kontrollera att rakriktning och böjning av hingsten fungerar i alla lägen på rakt spår. Sönke konstaterar att Sibelius ibland ramlar ner på innersidan, men efter några repetitioner har Jennifer återfått balansen och både bytesserier och zig-zagslutorna sitter perfekt.

Ekipaget avslutar med piruettarbete och får testa på en av Sönkes favoritövningar, kvartspiruetter.
– Jag älskar kvartspiruetter, de stärker både samlingen och framåtbjudning. Viktigt här är att alltid börja med fronten, att vara vaksam på att inte hästens bakdel kommer före. Det gäller i såväl skritt- som galoppiruetter.