Steg för steg till rätt sits

Det bästa sättet att öva sitsen är att ha någon som tittar och ger feedback, säger A-tränaren och GP-ryttaren Kristian von Krusenstierna under en av Dressage Power Academys träffar.
– Men det är inte heller fel att bli longerad med hästen lätt inspänd, och känna hur du sitter utan att du behöver tänka på hästens form, tillägger han.

Den viktigaste delen av sitsen är bålen enligt honom.
– Om ryttare kan träna bålen är det en fördel. Jag ser väldigt tydligt om en ryttare börjat träna bålen utan att de berättat det för mig, jag kommer att notera det. Men det märks även när det är tvärtom, att de slutat träna, jag märker det efter några månader.

Nackdelen med en svag bål är att det blir svårt att rida ett helt meeting – eller ens ett helt pass.
– Är du trött i bålen hänger du i handen och klämmer med benen.

Ta gärna Kristians tips med till ridbanan och börja med att gå igenom de olika delarna av sitsen.

Rid sedan ditt pass, med fokus på sitsen.

1. Sitt centrerad

Det är väldigt tydligt när ryttaren fäller ner blicken, enligt Kristian von Krusenstierna.
– Det klassiska är att fälla ner hakan och titta ner på sin hand eller på manken. Det du kan testa är att titta ner till höger, då ökar trycket på vänster sittben, och vice versa. Många tittar ner lite åt ena eller andra hållet. Sitter du ojämnt i sadeln är det lite taskigt mot hästen. Om du måste titta ner, titta då rakt ner men inte i många sekunder.

Syftet med sitsen är att göra det enkelt för hästen att förstå ryttarens signaler.
– Sitter du väldigt centrerat och ber om någonting förstår hästen din signal direkt. Sitter du inte rakt går hästen och funderar på vad du vill

Utan en bra sits blir ryttaren motsägelsefull och hästen får chansa.

2. Minska knäslutet

Lägg en handske mellan knäet och sadeln. Handsken får gärna ramla ner på backen.
– Förr var det knäslut som gällde. Men hästarna är inte desamma numera, både sadelutvecklingen och aveln gör att det går mot mer rörelse och ”inte nudda mark”. Ryttaren måste vara mer följsam, vara med hästen.

Många klämmer med knäna för att de har svårt att komma ner i sadeln.
– Det är möjligt att klara av att ha knäslut och sitta i sadeln, men hästarna blir gladare när ryttaren släpper knäslutet.

När det gäller underskänkeln ska den vara lugn och stillsam, på en plats där det går att lägga fram eller tillbaka den. Tån ska vara lätt utåtvänd, och för en Grand Prix-ryttare snarare i vågplan än med hälen ned.
– Tänk ”lyft upp tån”, men då måste ryttaren ha kommit en bit i ridningen. För gröna ryttare är en nedtrampad häl en säkerhetsåtgärd.

3. Få kontroll på överlivet

Många ryttare håller onödigt hårt i tygeln.
– Det är bra att lära sig hur hårt. Jag brukar ställa mig framför hästen och känna på tyglarna, säger Kristian von Krusenstierna.

Det bästa är om armarna kan ”kopplas bort” från kroppen, så att sits, ben och armar kan göra olika saker.
– Om en häst är seg ska ryttaren inte vinka med armarna. Det som händer i handen får inte påverka benen eller tvärtom. Om en häst drar i min hand ger jag igen med skänkeln för att den ska engagera sig i bak.

När det gäller axlarna får de inte bli för styva eller starka.
– Det blir ganska osympatiskt för hästen om jag är spänd i axlarna. Tyglarna blir spännband i stället för gummiband, och det är stor skillnad.

Armbågarna bör ligga intill kroppen.
– Du behöver inte knipa, men du ska kunna hålla underarm och armbåge nära kroppen.

Ekipaget på bilderna är Anette Lefvert och valacken Don Juan (f- 12 e Don Juan de Hus-Weltino, uppf Martin Dieckhoff).

Fakta

Kristian von Krusenstierna

Kristian von Krusenstierna är A-tränare, GP-ryttare och driver Ågesta gård och ridskola. Han fick utnämningen Årets tränare 2018. Bland hans elever finns det övervägande ungdomar med höga ambitioner, som till exempel Lina Dolk. Själv har han tränat för Sissi Lilja och Kyra Kyrklund, men numera tränar han för Nicole Werner (som även tränar Edward Gal och Hans Peter Minderhoud).

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2020.