Störtebekers Big Cracker tog körvärlden med storm

Störtebekers Big Cracker kom från Tyskland till Sverige och Klinga Gård utanför skånska Klippan 2014. Ingela Ekelund hade ett gott öga till pappan Best Boy och blev glad när hon hittade en godkänd hingst efter honom. Att det skulle bli en körstjärna av den lilla welshhingsten, kallad ”Lilleman”, fanns dock inte på kartan.

– Jag köpte honom som sällskapshäst och teaser. Det var inte alls meningen att det skulle bli så mycket mer än det av honom, berättar Ingela Ekelund.
– Jag har haft seminstation och då hade vi alltid en liten ponny som teaser. Med två andra hingstar på gården har det också varit praktiskt att ha en liten ponny hemma som sällskap när en hingst har åkt iväg på träning.

Fick höra sanningen

Första tömkörningen på svensk mark var ingen aha-upplevelse.
– Han hade alltid haft en underhals som var väldigt befäst, och jag kämpade i flera år med att han skulle våga galoppera. Han bara travade, berättar Ingela.
– Men han gick piaff och passage i 190, han var som en symaskin.

Det gick inte heller något vidare med körningen i början. En av de första gångerna som Ingela körde Störtebekers Big Cracker, släppte en rem som lade sig och piskade hingsten i sidan. Hon kunde inte förstå varför han bara sprang fortare och fortare och till slut föll hon av.
– Han for några rundor med jiggen efter sig men han var inte rädd, berättar Ingela som lugnt kunde fånga in hingsten.

Jag kämpade i flera år med att han skulle våga galoppera. Han bara travade.

Ingela Ekelund

Efter vurpan tog hon hjälp av Tomas Eriksson som tillsammans med dåvarande sambon Annika Borg inspirerade Ingela till att börja tävla. ”Den här kan gå hur långt som helst. Det är du som är problemet, inte hästen.” Den sanningen fick Ingela till sig av Tomas Eriksson en bit in på tävlingskarriären, och hon kunde inte annat än att hålla med.
– Jag körde fel väg och gjorde hela tiden idiotfel som gick ut över hästen. Det var då jag vände mig till Johan Herner, säger Ingela krasst.

Gick från medelsvår till VM

Landslagskusken hade främst tävlat storhästar på hög nivå i många år, men efter att ha provkört Lilleman var han med på tåget.
– Hon var duktig på att köra men värdelös på att tävla. Jag gick med på att tävla honom på ett villkor och det var att vi skulle sikta på VM.

Det sa Johan Herner i en radiointervju efter att ha utsetts till Årets kusk på Ryttargalan i vintras. Och så blev det. När Störtebekers Big Cracker kom till Herner hösten 2020 hade han gått medelsvår klass med Ingela. Ett år senare slutade ekipaget elva på VM i franska Le Pin au Haras.
– Egentligen var det alldeles för kort tid att ta sig från medelsvår klass nationellt till absolut toppnivå internationellt. Men Lilleman var väl förberedd och det visar också vilken exceptionell ponny han var, säger Ingela.

Under 2021 vann de även SM och NM och sommaren 2022 vann de överlägset SM med lägst straff i alla kategorier. Lägg därtill flera internationella framgångar, vilket i juni placerade Störtebekers Big Cracker som nummer ett på världsrankningen.
– Jag tror inte att någon annan svensk körhäst har uppnått det, säger Ingela.
– Lilleman gjorde verkligen en resa.

Drabbades av transportsjuka

Det ingen visste var att Störtebekers Big Cracker levde med sviterna av den transportsjuka som han drabbades av efter en resa till tävlingarna i Kronenberg våren 2021. Symptomen när han blev sjuk var vaga, men han behandlades omgående med antibiotika.

Väl hemma i Sverige igen förklarade veterinären Barbro Olsson allvaret med sjukdomen. Störtebekers Big Cracker fick en väl tilltagen konvalescens och när han sedan blev friskförklarad tuffade han på som bara den.
– Han vann SM och NM och blev elva på VM under samma tävlingssäsong. Han tog träningen bra, han blev starkare och starkare och han bjöd som sjutton, berättar Ingela.

Han lyste verkligen i Exloo och alla var så förtjusta i honom.

Ingela Ekelund

I slutet på 2021 märkte teamet att något var fel.
– När han gick som mest i hindren, då kunde man höra ett ljud från buken, säger Ingela.

Omfattande prestationsutredningar gjordes med hjälp av Palle Brink på Jägersro Hästklinik och man kom fram till att det fanns en mjuka gommen-problematik. Hingsten opererades och friskförklarades så småningom.

Första tävlingen gick i holländska Exloo i mars och då var Störtebekers Big Cracker återigen i sitt esse.
– Han lyste verkligen i Exloo och alla var så förtjusta i honom. Till och med speakern gjorde reklam och sa att det var en fantastisk hingst som alla borde ta chansen att betäcka med, berättar Ingela.

– Det var så kul att se honom, han var så otroligt tävlingsklok. Han lufsade fram mellan hindren men när Ingmark (groom i maraton, red anm) höjde armen mot hindervakten och sa ”här kommer vi”, då höjde han nacken och började ladda. Johan kunde nästan inte hålla honom, han tyckte det var så roligt.

Allt föll samman

Efter den överlägsna SM-segern fick Lilleman ta det lugnt och vid veterinärkontrollen beslutade man att han skulle opereras för några slemhinneveck efter rötmånaden. Operationen gjordes i oktober i fjol och blev lyckad utan några komplikationer. Ändå var det något som inte stod rätt till.
– Operationen gick bra men hästen mådde inte bra. Han tog inte träningen längre och han hade svårt att arbeta i samling. Han tappade inte kondition men han blev inte starkare, förklarar Ingela.

Han hade helt enkelt fått jobba hårt för att syresätta sig och till slut ramlade hela andningsapparaten isär.

Ingela Ekelund

Lilleman kontrollerades om och om igen med lungröntgen, arbetsendoskopi och allt däremellan. För varje undersökning hittades nya fynd och slutsatsen landade i att hingstens försämrade tillstånd berodde på olika fynd och ärrbildningar nere i lungorna.
– Han hade helt enkelt fått jobba hårt för att syresätta sig och till slut ramlade hela andningsapparaten isär. Det var som dominobrickor. Sista tiden var det som att han hade fått andas genom ett sugrör och det var plågsamt att se honom.

Några ytterligare alternativ fanns inte för att rädda hingsten till ett fullgott liv, och efter mycket vånda fattades beslutet om avlivning. Ingela har tidigare avlivat sina hästar genom bultning men fick rekommenderat av sin syster att välja medicinsk avlivning. Något hon varmt kan rekommendera vidare.
– Jag kommer aldrig någonsin att bulta igen, säger Ingela.

Odramatiskt och vackert

Dagen innan avlivningen hade det varit snöstorm och snön hade lagt sig gnistrande vackert på Klinga Gård. Lilleman följde med till gårdens vackraste plats med utsikt över dammarna och Söderåsen, berättar Ingela.
– När vi kom ut dit bröt solen fram och han vände sig om och tittade på mig. Det är alltid så tungt när du ska ta bort ett djur som du har en relation till, men det blev så otroligt fint. Det var en odramatisk och lugn stund. Det var som att han tittade på mig och sa ”nu är jag klar”, sedan försvann han bara. Han bara somnade in.

Han bara somnade in.

Ingela Ekelund

Ingela är stolt över sin lilla hingst.
– På ett plan är det här en väldigt privat angelägenhet, på ett annat plan har han gjort ett stort avtryck i hästsportsverige. Han är den enda svenska körhäst som legat etta på FEI:s världsrankning och vid årsskiftet låg han tvåa. Tre år i rad låg han även etta på den svenska körrankningen. Man kan med all rätt säga att det är världens bästa körponny som har gått ur tiden, säger Ingela.

– I maj låg han dessutom sexa på den svenska rankningen totalt. Han låg före All In och alla de andra hopphästarna, vilket var lite roligt.

Älskade barn

Lilleman var inte hans enda smeknamn, berättar Ingela.
– Vi kallade honom Barbie-hästen för att han var så fruktansvärt näpen och söt. När det var dags för tävling förvandlades han till en frustande tävlingsdrake, han skulle bara fram och man behövde aldrig mana på honom.

Samtidigt var han en riktig pussgurka, jag har aldrig haft en hingst som har varit så kelig och försiktig med barn.

Ingela Ekelund

Vid sidan av tävlingsbanan älskades han av både barn och vuxna, och han älskade barnen tillbaka, berättar Ingela.
– Han var en riktig retsticka när han gick i hagen mellan mina andra två hingstar. Högsta nöjet var att springa runt och retas, och när han väl fått i gång dem ställde han sig och betade. Samtidigt var han en riktig pussgurka, jag har aldrig haft en hingst som har varit så kelig och försiktig med barn. Alla ungar ville krama honom och han stod bara där och tog emot.

– Han var också otroligt lyhörd, det räckte med att man harklade sig så sträckte han på sig. Dessutom hoppade han som en gud. Han hade verkligen hela spektrat och sa aldrig nej till någonting.

Ingela är rörd över alla meddelanden som har strömmat in, både när teamet först meddelande att Lilleman skulle tas ur tävling och avel på grund av hälsan, och nu efter hans bortgång.
– Folk skriver så fina saker om att de har följt honom med stor glädje, och att det är så tråkigt att han är borta. Jag hade inte en aning om att så många visste vem han var. Det är till och med folk från USA som har hört av sig.

Störtebekers Big Cracker ligger nu begravd mellan två av Ingelas andra hjärtehingstar på Klinga Gård.
– De ligger under varsitt träd och det känns skönt att veta att han finns där. Och i mitt hjärta.

Störtebekers Big Cracker har ett tiotal meriterade avkommor i Tyskland. Johan Herner väntar ett föl efter Lilleman med sitt Total Hope-sto och det väntas även en welshavkomma. Vad det månde bliva vet dock ingen.
– Jag kommer aldrig att få någon som honom igen, säger Ingela.