Stress: ”Hästen är en spegelbild av dig själv – och det är inte så kul att inse”

Tristan Tucker växte upp bland hästar av olika typer i Australien, även vildhästar. Men vad en halvhalt var hade han ingen aning om. Där han kom ifrån fanns bara ”träd och skit”, inga ridhus.

Det var först i Europa som han fastnade för dressyr och började sätta sin kunskap om hästars psyke i system. Hans TRT-metod går ut på att få hästar att bli bekväma i sig själva och använda sin kraft till rätt saker. Dressyr, menar Tucker, är den gren som kräver mest av hästen mentalt.

Du har haft tusentals hästar i träning. Har du misslyckats med någon?
– Nej, jag är extremt envis. Sedan är det en annan sak att folk har önskemål som inte passar hästen. Då är det bättre att byta häst, berättar Tristan när Ridsport träffar honom vid hans besök i Scandinavium (läs mer om hans framträdande här).

Men du har sett människor som inte har utvecklats?
– Många. De har inte varit beredda att lägga den tid som krävs.

Är det hästar eller människor som du hjälper?
– Jag har hjälpt mängder med hästar utan att ha haft tillgång till deras ryttare och hemmiljö. Det var bortkastat. Så nu försöker jag hjälpa så många människor som möjligt. Det är alltid en kombination. Vad problemet än är, är det en fråga om självkännedom och självkontroll. Det är inte bara att skicka hästen till mig, eller vifta med en flagga framför honom – allt handlar om att förstå hur en häst tänker och hur han kan förstå vad du frågar efter.

Det är inte bara att skicka hästen till mig, eller vifta med en flagga framför honom.

Fokuserar du lika mycket på häst som på ryttare?
– Jag börjar med hästen, så att ryttaren får känna hur det ska kännas och ta med samma filosofi upp i sadeln. Jag är också väldigt uppmärksam på hur ryttarens balans, kroppsspråk och tajmning på marken påverkar hästen. Din självmedvetenhet är ofta det som gör skillnad.

Vad är viktigast, vad du gör eller hur?
– Det viktiga är inte att göra exakt som jag gör. Om du utgår från din egen känsla, personlighet, kan du maximera din förmåga som ryttare eller tränare.

Vilket grundfel är vanligast?
– Till 90 procent tittar folk på symptomen. Min häst är spänd, den är stressad och så vidare, i stället för att titta på sig själva. Därför pratar jag alltid om hästen som en spegelbild av dig själv, vilket inte är så kul att inse. Många som har hästar med hög energi och stress lever själva stressigt. Jag får påminna dem om att stämpla ut. Om energin runt en häst är fel kommer den att reagera på detta.

Du har studerat folk mycket?
– Ja, det kommer med jobbet. Som sagt, problemet är oftast inte hästen. Den valde inte detta och om den får problem måste du lösa det. Hästarna letar bara efter bekvämlighet. Människor är mycket mer komplexa, de kommer med ett bagage som jag inte har en aning om.

Tappar du någonsin tålamodet med en häst?
– När jag var yngre och min kunskap tog slut kunde jag bli frustrerad. Men jag har alltid varit tystlåten och lugn bland djur, för att kunna lyssna och känna in dem.

Modernt dressyrblod, hur bra är det?
– Med rätt utbildning kan det bli väldigt bra. Men blir det fel lever en sådan häst i sin egen mardröm. Det är ett stort gap mellan de hästar som vi föder upp och hur vi fortfarande tränar dem, vad de ska gå igenom med hingstshower och unghästtävlingar.

Du använder mycket humor.
– Ja, då lär man sig saker lättast. Jag försöker att få folk att känna sig levande, le och skatta, öppna upp.  Vi håller ju på med hästar för att ha roligt.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 8/2019.