Superfint väder!

Det blev en tur med mycket allvarliga filosofier på vägen ned. När hästen var installerad i sin box gick vi och tittade på hopptävlingen som pågick. Det var inga höjder, men det var ganska kul att befinna sig på en ”vanlig” tävling. Sist jag var där hade jag och Andreas Stamina och Donna med oss. De startade Youngsters Cup och de vann båda åldersklasserna. Det var nog den bästa tävlingen jag varit på eftersom jag blev så stolt över mina favoriter. Andreas red helt super också, så det var inspirerande!

Jag satt precis och läste mitt förra inlägg och tyckte nu att det lät så otroligt mesigt. Haha! Det är ju inte så att jag inte vill tävla och att jag är helt utan tävlingsinstinkt. Men bara för det att jag fick en mental krasch för några år sedan så är jag försiktig med vad jag säger, eftersom jag inte vill krascha igen. Att se vinster som en kul bonus, men inget krav var betydligt bättre för min hjärna. Jag tror också att jag har blivit betydligt bättre på att rida nu så det ska inte vara några problem att nå 65 % i St. George om det inte händer något. Det enda jag behöver är tävlingserfarenhet!!! Nu när jag tycker att jag kan rida hyffsat så kan jag inte skylla på det längre.

Jag har en STOR brist på tävlingserfarenhet faktiskt… Men vad ska man göra när man jobbar varannan helg och det inte kryllar av tävlingar med Prix St. Geroge? Man får helt enkelt rida som en gud på de tävlingar man hittar, jag har inte tid med annat!

När vi kom hem från Vilhelmsborg (efter ett stopp i Randers för att tjejerna ville spontanhandla på Jysk) så skuttade jag ut i mina gummistövlar till Zalza. Eftersom det var vindstilla och fantastiskt väder så gick vi ut på fältet idag igen, men idag var vi lite mer seriösa. Miljontals tempoväxlingar i galopp. Mellangalopp, piruett, arbetsgalopp, samlad galopp. Massor av lek med takt och tempo för att hon ska svara direkt. Det samma med traven. Det är SÅ mycket roligare nu när hon börjar få passagen i kroppen. Du kan göra så mycket mer med traven! Idag hade jag ingen pisk med, annars brukar jag ha den för att hjälpa till med en tydligare takt och avstamp i steget. Idag behövde jag inte den alls.

Det är så kul att rida!!! Lãsma och Taco hade kommit ut (utan att jag sett det) på en eftermiddagspromenad och hon ropade att Zalza lyfter jättefint på sina små ben. Hela kroppen börjar liksom hänga med i svängarna. Jag kvittrade glatt som en fågel att Zalza och jag minsann ska ta det där kvalet i Viborg. Med nyfunnen energi så klampade jag in i lägenheten och frågade Mik om jag kanske ska ta och springa lite eftersom vädret var så perfekt. Jag bestämde mig innan hon han svara och svingade mina ben sju km. Snart ska jag banne mig pröva mig på en mil.

Livet leker idag!