Hur kommer man in på veterinärprogrammet?

“Hej hej! Du får väldigt gärna skriva mer om kolik, vore väldigt intressant! Vore även intressant om du skrev hur antagningen ser ut till programmet i dag? Tips på vad man kan läsa/jobba med för att öka chanserna i kvot två? Hur är det med boende? Är det många som pendlar från t.ex Malmö och hur fungerar det? =)
Mvh
Sandra =)”

Svar:
Inlägget om kolik kommer inom kort, som ni säkert redan vet så är det ett stort område och det är en hel del litteratur som jag skall igenom innan jag kan publicera mitt inlägg, men håll ut – det kommer!

Nästa fråga handlade om antagningen till veterinärprogrammet och eftersom jag studerar i Köpenhamn så är det antagningen till veterinärprogrammet i Danmark som jag främst tänkte skriva om. Jag har en hel del vänner som har pluggat på Ultuna (Sveriges Lantbruksuniversitet) och jag har själv pluggat där och kan därför säga att antagningen skiljer sig en del mellan Sverige och Danmark.  

I Sverige tillsätter man i nuläget studieplatserna enbart baserat på betyg, oavsett vilken betygsgrupp man tillhör (det vill säga oavsett när man gick ut gymnasiet eller om man har läst kompletterande kurser efteråt).
Danmark har däremot delat upp de 180 studieplatserna i två lika stora delar, ”kvot 1” och ”kvot 2”. Antagningen till dessa ser också olika ut.

En av de första föreläsningarna på veterinärprogrammet, i kursen Zoologi.

Ansökning till kvot 1 fungerar i princip likadant som i Sverige, man söker in enbart på sina betyg. I kvot 2 däremot finns det möjlighet att komma in på utbildningen även om man inte har full pott på betyget. Därmed inte sagt att man kan ha hur låga betyg som helst, det finns ett lägsta snitt (som i och för sig inte är så lågt!) som man få lov att ha. Eftersom Danmark har en annan betygsskala än vad vi har i Sverige, så tänkte jag inte fördjupa mig särskilt mycket i just det här med betyget, det kan man kolla upp på nätet om man är intresserad av att räkna om sitt svenska snitt till danska.  För närvarande såg jag att snittet på gymnasiebetyget skall ligga på 6 (enligt det danska systemet), man får alltså ej söka om man inte har ett genomsnitt på 6 i betyg.

I kvot 1 låg betygssnittet på 11,0 (danskt betyg) år 2014. Maxbetyg på dansk betygsskala ligger på 12. Danskarna har även något som heter ”hurtigstart-bonus”, som ger ett lite högre snitt om man söker till universitetet direkt, utan uppehåll efter gymnasiet, men tyvärr tror jag inte att den regeln gäller svenska sökanden.

Kemi var en av de första kurserna vi läste.

Förutom kravet på ett lägsta betyg, finns det särskilda behörighetskrav i form av vissa kurser, där betyget skall vara minst godkänt. Vilka kurser som krävs skiljer sig lite från de kurser som krävs för att komma in i Sverige, eftersom kraven generellt är högre i Danmark. Man behöver ha läst Fysik B, Kemi B, Matte E, samt Eng C. Just Eng C krävdes det året jag sökte in i DK, men det är sådant som kan ändras från år till år.  

Själva ansökan med alla bilagor skall skickas in via en extern ansökningssida som heter optagelse.dk som motsvarar sidan antagning.se
Söker man i kvot 2 blir man automatiskt värderad även i kvot 1, men inte tvärtom.

När man har sökt i kvot 2 och uppfyller kraven så kommer först en lååång väntan som efterföljs av att man förhoppningsvis får en kallelse till antagningsprovet.
Provet får alla som uppfyller kraven skriva. Det består av 85 frågor av blandad karaktär men som är relevanta för veterinäryrket på ett eller annat sätt och man har 30 min på sig att göra dem (inga hjälpmedel förutom ordbok får användas).

Här kommer några exempel på frågor som skulle kunna dyka upp på antagningsprovet. Dem har jag hittat på universitetets hemsida. De rätta svaren har markerats med ett kryss.

Källa: ku.dk

Jag minns än idag, hur jag satt där i prov-lokalen, jättenervös och tänkte ”ja det är nu min framtid avgörs” haha! Jag hade till och med tagit med mig en jättestor dansk-svensk ordbok, som jag tror jag använde en eller max två gånger. Anledningen? EXTREM tidsbrist på provet. Det kan verka enkelt att svara på 85 multiple-choice frågor, men tro mig – det är det inte!! 85 frågor på 30 min på danska, ja då var man lite lätt stressad.  Men känner man att man har tid och är väldigt snabb på att slå i ordböcker så är det säkert ett bra hjälpmedel att ha med. Men det bästa är ju såklart att ha läst/hört mycket danska innan, man tjänar på det både vid testet och om man går vidare till intervjun.

En del av min klass inne i labbet.

Alla som söker i kvot 2 måste skriva det här provet, som sedan ligger till grund för vilka som blir kallade till intervjun. När jag sökte tror jag att det var cirka 600 sökande till kvot 2 som skrev provet. Totalt i bägge kvoterna var det lite över 1000 personer som sökte.

Ja och efter att man hade skrivit provet kom ytterligare en, om än jobbigare väntan, på brevet som skulle tala om för en om man hade gått vidare från intervjun eller ej. Cirka 180 sökanden gick vidare från ansökningsprovet till intervjun. Efter intervjun gjordes alltså ytterligare en ”gallring” och därefter var antalet nere i 90 och det var de som slutligen kom in på utbildningsplatserna.

Ann-Sofie utför en av laborationsövningarna.

Intervjun brukar många ha frågor och funderingar kring. Är man bland de 180 bästa på provet blir man alltså kallad till intervju, som äger rum i slutet av maj/början av juni. På min intervju blev jag intervjuad av tre personer. I intervjupanelen ingår en äldre student från veterinärprogrammet, en lärare och en person från ”Den Danske Dyrlægeforening” (motsvarar Svenska Veterinärförbundet).

De ställer alla möjliga typer av frågor och diskuterar med en under cirka 20-25 minuter. Som hjälpmedel har de också den personliga motiveringen som man skickar in tillsammans med sin ansökan där man motiverar varför man vill bli veterinär. De kan ställa frågor kring ens motivering, eller något helt annat.

När det gäller vad man kan läsa/göra för att öka sina chanser att komma in, så tror jag att det finns många olika saker man kan göra eftersom man bedöms utifrån flera olika kriterier. Man skall inte stirra sig blind på att göra en sak, utan tvärtom så tror jag att det är bra att ha testat på olika saker, att försöka få med sig så mycket erfarenheter som möjligt. Men jag tror att det väger tungt att ha arbetat med djur tidigare, läst på högskola/universitet, bott/pluggat utomlands, jobbat som veterinärassisten/djurvårdare för att nämna några exempel. Har man inte läst ett naturvetenskapligt basår, men har möjlighet att läsa det precis innan man söker in så tror jag det kana vara till stor hjälp, många av frågorna i testet är ju typiska naturvetenskapliga frågor.

Ni bör dock ha i åtanke att det var över 2,5 år sedan jag sökte och saker och ting kan förändras, men vad jag har läst/hört så ser antagningen ungefär likadan ut som när jag sökte!

Många spännande men också farliga kemikalier användes vid labbande.

Angående boende så är det faktiskt många som bor på den Svenska sidan (Malmö/Lund). Jag har till och med en klasskamrat som pendlar från Helsingborg, vilket jag är väldigt imponerad över att hon gör, men det bevisar ju också att det går att lösa om man bara vill!

Det är alltid svårt att säga vad som är bäst, bo i Sverige eller Danmark, det finns ju för- och nackdelar med båda.  Man får utgå från sin egen situation och försöka värdera för-/ nackdelar som väger tyngst. För min egen del var varken det ena eller det andra självklart, utan ett beslut som växte fram under det första året. Jag trivs bra i Malmö, även om det är drygt när det är tågstrejk eller snöstorm, som gör att tågen står stilla och man inte kan ta sig till skolan. Men för mig övervägde ändå fördelarna med att bo i Sverige framför att flytta till andra sidan sundet.

Hoppas att detta inlägg kan hjälpa till att reda ut några frågetecken för er som tänkte söka in till Danmark!

Kram Nathalie