Svårt att känna hälta från bakben

Hältor från bakbenen kan vara besvärliga att hitta, både för veterinären och ryttaren. Det är svårare för en ryttare att känna hälta från bakben jämfört med framben.

Problem från bakknäna kan misstänkas om hästen ofta går i korsgalopp, har fyrtaktsgalopp eller dåligt påskjut.

En annan varningssignal är spänningar och smärta i och kring SI-leden.

En återkommande låsning i ryggen, där hästägaren kanske tar hjälp av massör för att lossa denna, kan i själva verket vara sekundära symtom till en hälta bak. Spänningar och låsningar som återkommer, gör det av en anledning och en sådan häst bör snarast undersökas av veterinär.

Ofta är reaktionen på böjprov mycket liten, även vid omfattande skador både på ledbrosk, menisk och korsband. Dubbelsidig hälta kan vara ännu svårare att se.

Vid diffusa symtom kan ridprov behövas före och efter bedövning av knälederna. Ultraljud och röntgen ingår i utredningsgången och CT-undersökning kan utföras vid behov.

Behandling – mycket vila är viktigt

Huvuddelen av behandlingen består av aktiv vila med mycket fysioterapi, övningar för att stabilisera muskulaturen runt bakknäet. Veterinär Anette Graf samarbetar med Pernilla Stenfeldt, fysioterapeut inom veterinärmedicin, kring en individuell plan för varje häst.
– Att utföra övningarna kan vara både tidsödande och långtråkigt, men är helt nödvändigt för att få resultat, säger Anette Graf bestämt.

Vid uteblivet behandlingsresultat eller misstanke om allvarligare skador kan titthålskirurgi behövas. Veterinären kan då både bilda sig en uppfattning om skadan i leden och rensa bort trasig vävnad. Skoning med sjukbeslag, smärtlindring i form av lokal ledinjektion med inflammationshämmande preparat som kortison eller tuppkam och ibland även allmän behandling med antiinflammatoriska läkemedel hör till behandlingsarsenalen.

En rad nya preparat finns – som IRAP, PRP och stamceller med flera – men det saknas ännu jämförande studier som visar att de är bättre än de traditionella metoderna.

Hasleden består av flera ben

Hasen är också ett område som är utsatt för skador. Hasen är uppbyggd av ett flertal ben: skankben, hälben, rullben och småben, som ledar mot skenben och griffelben i nederkant. Mellan småbenen finns glidleder.

Det är framför allt upprepad belastning som i sig inte behöver vara så kraftig – upprepad mikrobelastning – som kan orsaka inflammationer i någon/några av hasens glidleder.

Hos vissa hästar kan inflammationen övergå i ett kroniskt tillstånd och leda till artros/spatt. Spatt kan relativt lätt diagnosticeras med röntgen.

Ett annat exempel är höga gaffelbandsskador vid dess infäste strax nedanför hasen. Rakhasiga hästar har lättare att få dessa problem.

Bakknäet en komplex led

Veterinär Anette Graf har länge arbetat med sporthästar och gjort många ridutredningar. Hon ser problem i och kring bakknäet som en av de vanligaste orsakerna till bakbenshältor
– Ja, det är min uppfattning, baserad på den typ av patienter jag har haft, säger Anette Graf. Bakknäet är en stor och utsatt led som belastas mycket.

Bakknäet på en häst är en stor gångjärnsled med både menisk och korsband. Problem kan uppstå i alla åldrar hos hästen och de allra flesta grundar sig i avsaknad av stabilitet. Unga, modernt avlade sporthästar med elastiska rörelser kan få felaktig belastning i bakknäets leder om de tränas att ständigt visa sina flashiga gångarter, innan stabiliteten har arbetats upp. Det räcker inte att hästen har egen balans och bärighet.

Den äldre hästen kan få problem när leden börjar bli sliten.
– I båda fallen kan stabiliteten tränas fram, berättar Anette Graf. Hästarna svarar bra på rehabövningar och fysioterapi, tack vare att bakknäet är omgivet av muskler.

Andra knäproblem

Patellaupphakning innebär att knäskålen låses fast kortare eller längre stund på den inre rullkammen i knäleden. Benet blir då totalt stelt, tills knäskålen glider rätt igen. Patellaupphakning är vanligast hos unga, otränade individer och på hästar efter boxvila då de tappat muskler. Åtgärdas i första hand genom uppbyggnad av muskler och eventuellt i kombination med ett ingrepp som innebär att knäskålens inre ligament retas med kanyl/skalpell eller injektion för att skapa en lokal inflammation. I besvärliga fall kan ligamentet behöva kapas.

Till utvecklingssjukdomarna hör cystor och osteochondros, OCD. Cystor är en urkalkning i skelettet, nära leden. Det är vanligast hos arabiska och engelska fullblod samt korsningar med dem.

Osteochondros är en rubbning av tillväxtbrosket och kan ge benbroskavlösning som återfinns på flera platser i bakbenen: i bakknäet, hasleden, kotleden och hovleden.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2021.