Sverige har fått sina första kvinnliga hovslagarmästare

När Ridsport når Gabriella Larnebring på telefon har hon inte tid att prata.
– Jag ska in i Blå hallen om 40 minuter och håller på att göra mig i ordning, säger hon.

Anledningen till att Gabriella Larnebring ska in i Stadshuset i Stockholm är en ceremoni där alla som tagit gesäll- eller mästarbrev ska firas. För hennes del är det ett mästarbrev som ska tas emot.

Dagen efter ceremonin finns mer tid för samtal.
– Det var jättebra, superkul och pampigt att vara där i stadshuset. Jag fick ha långklänning och högklackat för en gångs skull – och jag luktade inte hov, säger Gabriella Larnebring.

Svettigt värre

Att bli mästare har för henne varit ett långsiktigt mål.
– Jag gick under en mästare och tar du mästartiteln kan du ha egna lärlingar. Sedan gjorde jag en större del av utbildningen i England och deras utbildning är fem år. Då bestämde jag mig för att se mästarbrevet som en del av min utbildning.

Själva provet är ”svettigt”, som Gabriella Larnebring uttrycker det. Först ska tre olika sorters skor smidas under maximalt två timmar. Det handlar om en körsko med klackar för en arbetshäst, en ringsko och en aluminiumsko. Allt smids från rakt plattjärn – inga fabriksskor här inte.

– En del av momenten är att välla ihop ringskon med ett pulver, en annan att löda ihop aluminiumskon. Man ska visa på yrkesskicklighet, att det går att tillverka flera olika sorters skor. Vid en skada eller ett sjukdomstillstånd ska man kunna tillverka olika sorters beslag.

Den andra delen av provet består av att se en häst i rörelse, bedöma exteriören och göra en skoplan för hästen. Sedan är det bara att hetta upp ässjan igen och tillverka fyra skor till hästen.
– De bedömer verkningen, skorna och skoningen. För det här momentet har man tre timmar på sig, säger Gabriella Larnebring.

Första kvinnorna att få titeln

Hon och en annan kvinnlig hovslagare, Elin Bäcklund, är de första kvinnorna i Sverige att bli mästare inom yrket.

– Jag vet inte om det hänger ihop med att tidigare var hovslagare ett mansdominerat yrke. Nu är det 40 procent män och 60 procent kvinnor på utbildningarna. Jag hoppas och vill tro att vi kan vara någon slags förebild, vi tjejer klarar av att göra det här också. Mästartiteln blir som en kvalitetsstämpel på det jobb man utför.

Nu hoppas Elin Bäcklund och Gabriella Larnebring kunna dra igång utbildningar för att bli gesäll och mästare.
– Både jag och Elin har i stort sett bara manliga förebilder.

Det har varit bra att ha en kvinnlig hovslagarkollega under resan, menar Gabriella Larnebring.
– Vi har följt varandra under en lång period, tävlat VM och i landslaget. Vi gör det mesta tillsammans. Det är oftast grabbar och det är inget fel i det, men det är jättefint att vi gjort det här tillsammans, det har varit skönt att få stöttning av Elin.

Vägleda andra

Framtidsplanen är att fortsätta tävla inom hovslageri, och att ta sig an lärlingar.
– Jag hoppas kunna vägleda dem, se till att de kommer snabbare framåt och inte göra de misstag jag själv har gjort.

Gabriella Larnebring hoppas att fler ska ta mästar- och gesällbrev.
– Det kan utmärka oss som brinner för vårt jobb, det är det enda vi har som kan utmärka oss från mängden. Jag önskar att det varit fler som blivit mästare och gesäller. Vem som helst kan säga sig vara hovslagare i dag, så breven är en kvalitetsstämpel.

Hon berättar att det finns 3 000 hovslagare som är registrerade hos Svenska hovslagareföreningen men 5 000 som jobbar som hovslagare. Antalet med mästarbrev i Sverige är 29.

– Jag skulle vilja hävda att mästarbrevet är den sista delen av utbildningen.