Sverige regerade i Falsterbo!

Det ser bra ut helt enkelt. Min egen tredjeplats i küren i den trestjärniga rundan är jag väldigt glad för. Var en skön avslutning på helgen.

Blev lite skakigt bland EM-aktuella ryttare i Falsterbo. Vinden på torsdagen satte nog sina spår både i hästar och i ryttare. Det är ganska ovanligt att rida i sådan hård vind som det var. Jag hade flera stunder i min GP-start där jag nästan tappade fokus på grund av vinden. Jag hade en kostsam miss i programmet. Det blev 17 byten i varje istället för 15… Det som hände var att när vi gjort 13 så stod Biggles emot lite och jag valde snabbt att korrigera framåt vilket blev att stjälpa istället för att hjälpa. När de 15 var klara så flöt han bara in i ett till så var bara att fullfölja så vi hamnade i rätt galopp! Missen blev skillnaden mellan min femte plats och en annars bra andraplats!

I küren var Biggles helt med mig och jag själv var precis så fokuserad som jag vill vara. Till och med så fokuserad så jag nästan hade svårt att komma ur bubblan när jag kom ut och hörde poäng och placering. Kim Lundin från Ridsport intervjuade mig direkt efter och undrade varför jag inte var glad. Men bubblan släppte ungefär då, för visst var jag glad!

Någon frågade mig hur känslan är i min bubbla. Tror den handlar mycket om ett lugn i kroppen, man hör inget annat och man tänker på en rörelse i taget. Motsatsen är inget vidare om någon känner igen den; man skakar av nervositet, tänker på vem som står och tittar, man är nervös för hela programmet och vad man ska missa. Den rätta bubblan är solklart bäst!

Falsterbo är en otrolig hästfest. Känns som alla är där. Man träffar folk som man bara träffar i Falsterbo och även folk som man någon gång under alla år i sporten träffat vid något tillfälle. Roligt är det.

Jag är ju en sådan person som aldrig kan gilla läget. Vad kan bli bättre? Vad kan ändras? Spelar ingen roll vad det handlar om. I min ridning är jag ständigt sådan. Vilka detaljer vill jag ändra? Hur kan det bli bättre? Detta är min drivkraft. Ridning för mig är dels fokus när man rider men också analys när man inte rider. Analyserar man för mycket när man rider blir det många kilometer för hästen. Det blir nedbrytande, inte uppbyggande! Analysen skall vara klar innan man sitter upp sedan är det action som gäller.

Och med tanke på vad som kan bli bättre så tänker jag även på ridsporten i helhet och främst då naturligtvis dressyren som jag värnar om. Jag vill se en större öppenhet. Vet att Patrik talat om detta också. Patrik och jag kommer ofta in på detta när vi pratar.

Om vi ska göra en dressyrtävling ännu mer attraktiv så måste vi tänka på vad publiken kan gilla. Vi hamnar nog mycket i vad som varit och det går nog inte och så vidare….

Tänk er att man spelar musik om ryttaren klarar 70, 75 eller 80 procent-nivån. Tänk om man har en scen intill banan där alla ryttare kommer upp 10 minuter efter sin ritt och får ett par snabba frågor eller i pauserna sitter en panel och diskuterar ritterna som varit. Vid prisutdelningar så är det obligatoriskt att hästägaren kommer med in. Hästskötaren får pris. Man får helt enkelt ansikten på folk bakom ett ekipage. All form av show kring tävlingen är något vi ryttare måste acceptera. Så länge det självklart inte tar bort fokus från prestationen.

Det finns ett enkelt sätt att få ryttare att acceptera detta. Större prispengar!! Sponsorerna vill ha roliga tävlingar med mycket publik (stor exponering), publiken vill ha händelserika tävlingar med bra ryttare, bra ryttare vill ha bra prispengar. Win win!!

Tror att ryttare i den mån de kan kommer välja tävlingar efter nivån på prispengar. Det är löjligt låga som det är nu. Nu är vi på den nivån där man åker till Doha och blir glad som en pojke på julafton att man får med sig 70 000 kronor hem. Den summan äts tyvärr snabbt upp och försvinner med ett par tävlingar därefter…

Vi ryttare får se till att ha hästar som klarar mer show men utan avkall på kvalité gällande banor, musikanläggning med mera. Arrangörer får se till att göra sitt yttersta för att höja nivån på prispengar. Folk vill se dressyr. Inget snack om det. Vi måste bara sälja vår sport bättre och tänka på de som kanske tittar utan att kunna så mycket. De ska också få ut något, ge dem en upplevelse. Det kan till och med finnas utrymme för en serie tävlingar med fokus show, inte så mycket allvar. Tror att många ryttare kan tänkas hålla kvar en äldre häst som en ”showhäst” till dessa tävlingar så länge det handlar om stora prispengar. Kan vara ett sätt att få sporten mer attraktiv. Tror många i publiken vid dessa tävlingar inte tvunget måste se topphästarna men vill se toppryttarna.

Känn som dressyren kan bli bättre!

Tack för mig.

Rid fint!

/Kristian