ReplikReplik till krönika av Lisa Lidbeck, Tidningen Ridsport nr 12, 7 juli 2023
Veterinär Lisa Lidbeck efterlyser i en krönika en förklaring till varför Svenska Ridsportförbundets (SvRF) regler och bestämmelser skiljer sig från Internationella ridsportförbundets (FEI), framför allt vad gäller medicinering och hästvälfärd. Här svarar förbundsveterinär Peter Kallings och Hästvälfärdsrådets ordförande, förbundsstyrelsens vice ordförande Göran Dalin.
SvRF svarar Lisa Lidbeck: ”Det handlar om hästens välfärd, inte om svensk präktighet”
Sverige har i decennier gått i täten för hästvälfärd internationellt och drivit igenom avgörande regelförändringar med hästens bästa i fokus. I Sverige gäller svensk djurskyddslagstiftning som är skarpare än internationella förbundets regler. Med sakliga argument har vi påverkat FEI att ändra oacceptabla förhållanden. Användandet av smärtlindring (fenylbutazon) är ett exempel, den skärpta blodsregeln ett annat. Alla hästar som tävlar ska vara i tävlingsmässigt skick. Debatten om vad vi gör med våra hästar och med vilken rätt vi gör det (så kallad Social License to Operate) är redan här. Vi har inte råd att vänta.
FEI:s bestämmelser är vida mer tillåtande vad gäller medicinering av hästar under tävling. Bland annat när det gäller magsårsmedicinering, en så kallad ”man made disease”, som enligt nya rön vid långtidsbehandling ger risk för frakturer och andra biverkningar. Likaså behandling med antibiotika under tävling, vilket inte är i överensstämmande med svensk antibiotikapolicy. FEI tillåter vidare dispens för medicinering under tävling med substanser som inte får förekomma varken enligt svensk djurskyddslagstiftning eller inom trav- och galoppsporten.
Svenska insatser av det ”präktigare” slaget har vid upprepade tillfällen påverkat FEI. Till exempel att förbjuda den smärtstillande medicinen fenylbutazon, dels inför Ryttar-VM i Stockholm 1990 (”Butta-debatten”), dels vid en FEI-kongress 2010 där man ville införa tillåtna nivåer av smärtstillande för att hästarna ”inte skulle ha så ont” under och efter tävling. Då som nu framfördes samma argument, att medicinering skulle stå för god hästvälfärd….
De svenska reglerna är avsedda att skydda hästar som inte är i tävlingsmässigt skick. Det betyder inte att man inte får hjälpa sin häst som är i behov av läkemedelsbehandling. Men det betyder att en häst som medicineras inte anses vara i skick att tävla. Det är en farlig väg att acceptera medicinering som maskerar hälsoproblem hos hästar, så att de förefaller vara i tävlingsmässigt skick.
Diskussionen om maskerande medicinering pågår också internationellt, inte minst inför OS i Paris 2024 där en grupp inom franska parlamentet rekommenderar skärpta förbud mot doping och användande av medicinering under tävling. I USA har man infört striktare regler och karens för bland annat magsårsmedicinering, brunstuppskjutande medel och antibiotika, medan detta fortfarande är tillåtet enligt FEI. Det danska jordbruksministeriets Djuretiska råd har nyligen gått ut med en rekommendation om att medicinering inte ska vara tillåtet på tävling.
FEI:s hästvälfärdsarbete går framåt, även om det tar tid att lösa dessa frågor på ett internationellt plan. Många regler och bestämmelser har förändrats till det bättre – och åt svenskt håll, men när det gäller att tillåta viss medicinering under tävling, kvarstår en del. Detta är ett av de fokusområden som FEI:s Equine Ethics and Welfare Commission identifierat i sin granskning av FEI:s hästvälfärdsarbete.
Än en gång; vi måste vara tydliga med vårt svenska regelverk och vi måste med hästens bästa i fokus fortsätta vårt arbete för att utveckla FEI:s bestämmelser. Precis som vi gjort tidigare, och inte tvärtom!
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på