SvRF:s ändring leder dressyrsporten i rätt riktning

Det jag hade ”på känn” och satte upp som en av mina huvudsakliga hypoteser, var att Svenska Ridsportförbundet, genom regelförändringarna avseende användande av kandar, under 2015 hade bidragit till att öka hästarnas totala välfärd.
Svaret på denna fråga blev otvetydigt JA.
Domarna och tränarna i min undersökning är, generellt sett, mycket nöjda med förändringen. Kommentarer ur enkätsvaren vittnar om hur positivt förändringen tagits emot inom domar- och tränarkåren. Några exempel:
”Att införa kvalgränser och förbjuda kandar i msvC är det bästa som har hänt dressyrsporten under mina 15 år som domare!”
”Betr den nya regeländringen kring betsling är den det bästa som hänt dressyren på mkt länge.”
”Också positivt att hästar som inte accepterar kandar kan tävla även i de högre klasserna med bra resultat.”
I min studie framgår alltså att en majoritet av tillfrågade domare och tränare ser en stor skillnad i antalet ryttare som de ser rida med bristande förmåga att hantera och/eller tillpassa ett kandar på ett korrekt sätt sedan SvRF ändrade betslingsreglerna år 2015.
Det finns inte ett självklart bevisat samband mellan ridning på kandar och en hög tygelspänning och/eller ridning med nosen bakom vertikalplan, men det framgår dock i studien att såväl domar- som tränarkår ser ett minskat antal hästar som visar konfliktbeteenden i munnen sedan SvRF ändrade betslingsreglerna år 2015.
Att ryttare av olika skäl använder viss utrustning som kan anses vara sämre för hästens välfärd kan  alltså sannolikt påverkas av regler från SvRF/FEI.
Man kan uttrycka det som att vad FEI efterfrågar blir det flest ryttare strävar efter.
Med tanke på att FEI torde agera utifrån de nationella förbundens intressen behöver vi från nationella nivåer bearbeta FEI för en förändring av det internationella tävlingsreglementet.
Kandaret är en betsling som ger ryttaren möjlighet att finjustera hjälperna och inverka på hästen på flera sätt. Det är dock en betsling som kräver stor skicklighet för att användas på rätt sätt. Man måste se till att kandaret i möjligaste mån befinner sig i händerna på tillräckligt kompetenta ryttare.
Det kan SvRF och FEI, som utformar reglerna, samt domarna, som sätter poängen, bidra till.

Jag håller för närvarande på att översätta studien till engelska. Det är dock lite svårt att få tiden att räcka till även om jag befinner mig i USA och har engelska som arbetsspråk på dagarna, men en liten beskrivning finns i alla fall än så länge, på loidressage.com/final paper, av ”The significance of the double bridle within Swedish Dressage”.