Med start 2017 omarbetades framtagningen av avelsindex. Nu skapas index på hingstar som har 10 eller fler testade avkommor. Det värderande avelsindexets säkerhet uttrycks numera i tre graderingar, en positiv förenkling för indexens användning.

Följande fakta har ställts samman av Emma Thorén Hellsten, SWB och Åsa Viklund, SLU, och publicerades först på SWB:s webbsida.

Fakta Avelsindex

Avelsindexen anger hur hingstar och ston förväntas förärva sig – alltså inte i första hand hur de själva kommer att prestera/har presterat/ser ut. Det fina med avelsindexen är att man kan jämföra hästar ur olika generationer med varandra och att metoden som används (Best Linear Unbiased Prediction – BLUP) också korrigerar för kvalitén på ston en hingst har tillförts och tvärtom. Alla släktingars resultat vägs in när avelsindex beräknas, men mest betyder förstås de närmaste släktingarnas resultat och individens egna resultat. SWB publicerar två typer av avelsindex: Värderande avelsindex och Beskrivande avelsindex.

Värderande avelsindex

De värderande indexen anger kvalitén på hästens förväntade förärvning i olika egenskaper i förhållande till avelsmålet. Ju högre index, desto bättre är det. Med hjälp av de värderande indexen kan man rangordna hingstar och ston. De värderande avelsindexen baseras på tävlingsresultat från regional nivå och uppåt samt poängen från unghästtest för 3- och 4-åriga hästar. Huvudindexen är för Dressyr och Hoppning. När dessa två index beräknas är målegenskapen tävlingsprestation och hästens egna och avkommornas tävlingsresultat har stor betydelse.

100 är medelindex i den nu levande och tävlingsaktiva populationen (f.1999-2013). För att en individ ska skilja sig signifikant från medel bör den ha ett index som är ca 20 enheter högre eller lägre än 100. Bland avkommeprövade avelshingstar i samma åldersgrupp (f.1999-2013) är medelvärdet högre, men varierar för olika egenskaper. T.ex. är det 106 för Hoppning och 116 för Dressyr (både dressyr och hopphingstar medräknade i båda fallen). För att en hingst ska ligga bland de 5 % bästa hopphingstarna behöver han ha 143 i hoppindex, för att ligga bland de 10 % bästa 136. Motsvarande indexnivåer för hingstar i dressyr är 148 för att ligga bland de 5 % bästa och 134 för att ligga bland de 10 % bästa.

Beskrivande avelsindex

Beskrivande index anger hästens förväntade förärvning för olika egenskaper utan att göra en värdering av dem. De beskrivande avelsindexen baseras på den linjära beskrivningen som görs vid 3-årstest. Vid unghästtesterna beskrivs hästens egenskaper på en skala från A till I. De beskrivande indexen anges däremot på en skala från 88 till 112, med 100 i mitten. Här anger inte ett högre index att individen är ”bättre” för den egenskapen. För någon egenskap är det optimalt att ha ett index som drar mot 88, för en annan kan det vara optimalt att dra mot 112 och vissa är mest optimala om de ligger runt 100, t.ex. alla egenskaper som har med benen att göra. Det finns inte någon optimal profil utan det är kombinationen av olika egenskaper som avgör hästens starka och svaga sidor.

De beskrivande indexen hjälper uppfödaren att hitta en hingst som optimalt förstärker och kompletterar stoets egenskaper.

Indexens säkerhet anges på nytt sätt

Det man ska ha i åtanke när kraven på antal testade avkommor för publicering sänkts är att indexen för vissa av hingstarna kommer att ha lägre säkerhet än tidigare och därmed kan komma att variera mer från år till år. För att förenkla och tydliggöra indexens säkerhet har SWB beslutat att införa graderingen ”hög, medel, låg” även för de värderande indexen från och med i år. Tidigare har säkerheten för de beskrivande indexen angivits på det sättet.

Låg säkerhet = Osäkert index som kan ändras mycket från år till år (mer än 18 enheter).

Medel säkerhet = Ganska säkert index som visar tendenser i förärvningen och som kan användas vid matchning av hingst och sto. Kan variera en del från år till år (ca 15-17 enheter)

Hög säkerhet = Säkert index som säger mycket om hästens förärvning av en egenskap. Kan med fördel användas vid matchning av hingst och sto. Varierar inte så mycket mellan år (oftast mindre än 10 enheter)