Sylve Söderstrand: ”Vi skadar våra hästar av okunskap”

Tillsammans med dåvarande hoppledningen, Jens Fredricson, Jacob Hellström, Lotta Björe, Pether Markne och Ragnar Bengtsson skrev Sylve Söderstrand ett brev till Ridsportförbundet om problemet med kunskapsluckorna. Det var ett par år sedan, men de väntar fortfarande på svar.

Varför är frågan aktuell nu?
– Intresset för hästar är jättestort, men vi har ingen gemensam kunskapsgrund att stå på längre. Följderna av detta drabbar våra hästar.

– Vi vet att väldigt många skador, såsom frambenshältor, ofta är ridrelaterade. Ingen ryttare vill medvetet skada sin häst, men många har inte kunskap om vad som är hälsofrämjande ridning.

Hur kunde det bli så här?
– Verkligheten har sprungit om oss. Intresset för hästar och ridning är enormt stort, och ridskolan är inte längre den självklara grunden.  I stället får barn en ponny och lär sig rida på andra sätt.
– Alla ridskolor har inte heller någon verksamhet för dem med egen häst, till skillnad från förr när många ridskolor hade en etablerad och duktig tävlingsryttare knuten till sig, som höll träningar.

Hur ska man komma tillrätta med problemet enligt dig?
– Många klubbar tar sitt ansvar och lär ut även hästkunskap och god hästhållning, men det finns ingen kontrollfunktion i systemet.

– Vem som helst kan i dag skaffa en häst, och hästägare har ett stort hjärta för sitt djur, men få förstår vad det kräver att ha häst, i tid, kunskap och pengar.

Ingen har mandat att stoppa ryttare som inte är mogna för klassen de tävlar, eller rider med en allt för avancerad betsling

Varför behövs en kontrollfunktion?
– Vi måste kvalitetssäkra hästarnas välbefinnande, det är helt nödvändigt för sportens trovärdighet. På tävlingar har vi veterinärer som kontrollerar att hästen är i tävlingsmässigt skick, och överdomare som kontrollerar att regler följs, men det finns ingen långsiktig kvalitetssäkring.

– Vi har ingen som har mandat att stoppa ryttare som inte är mogna för klassen de tävlar, eller rider med en avancerad betsling som de inte har kompetens nog att rida med, till exempel.

Vad hände efter brevet?
– Det blev tyst. Vi har hittills inte fått någon återkoppling. Vi måste verkligen ta den här diskussionen nu, för om inte vi sätter hästens välfärd främst i vår sport, så kommer omvärlden att tvinga oss till åtgärder som vi inte ens kan föreställa oss i dag.

– Det måste finnas tydliga regelverk för hur vi långsiktigt arbetar med hästarnas hälsa och förebygger skador.

Det handlar om överlevnaden för vår sport

Varför är den här frågan så viktig?
– Det handlar om överlevnaden för vår sport. Ridsporten är fantastisk på att förena människor, den är demokratisk och vi har inga huliganer. Men vi måste sätta hästarnas behov i första rummet.

– Andra länder ligger före oss här. Schweiz har förbjudit gramantygel på tävlingsplatser, och den stora förebilden är England, med ett väl utvecklat utbildningssystem som börjar med de små barnen i The Pony Club.

– Alla vill sina hästar väl. Problemet är att de inte vet var de ska söka de riktiga kunskaperna, och i dag har ingen mandatet att tala om för dem vad som är god hästkunskap och god hästhållning.