Tävling på lika villkor?

Under det gångna året har jag hittills gjort fyra starter på fyra olika tävlingsplatser. Jag tycker att det är dags att ifrågasätta ifall tävlingarna utförs på ett sådant sätt att det är juste och säkert för hästar, ryttare och alla andra som vistas på tävlingsplatsen. Vidare tycker jag också att det är på sin plats att ifrågasätta om tävlingen utförs på ett sådant sätt att alla tävlande har samma chans att prestera.

Under årets tävlingstillfällen har jag både sett och varit med om skrämmande många saker som inte har varit okej. En professionell ryttare startar sin 4-åriga häst på en tävling i mars och ingen reagerar, en annan ryttare använder stora, tunga elastiska bakskydd på sin femåriga häst, professionella ryttare tycker att det är lämpligt att skritta tre i bredd för att catcha upp på en liten framhoppning till en avd B-klass, en annan ryttare hoppar 20 språng på framhoppningen till en klass, en annan ryttare hoppar fram 20 centimeter högre än tävlingshöjd, en annan ryttare vill dessutom mixtra med bommarna så att hindret ser så respektingivande som möjligt ut för att hästen ska bli mer försiktig.

Det är skrämmande att det ska vara så här och att det får gå till så här.

Flera vuxna ryttare har med sig tre och ibland fyra medhjälpare för en häst trots att det står att man endast får ha en medhjälpare med sig på grund av Covid-19, vilket varit tydligt kommunicerat i både ryttarmeddelande och proposition. Listan kan lätt göras ännu längre trots att det är fyra tävlingstillfällen jag baserar detta på. Det är skrämmande att det ska vara så här och att det får gå till så här.

På första sidan i TR III finns en code of conduct där punkt ett och två lyder:

1 Inom all hästsport är omsorgen om och omvårdnaden av hästen av yttersta vikt.

2 Hästens välbefinnande ska alltid komma i första hand, före krav från uppfödare, tränare, ryttare, ägare, hästhandlare, organisatör, sponsorer, media och funktionärer.

De exempel som jag radade upp i föregående stycke stämmer inte överens med detta. Ännu mer skrämmande är att nästan ingen reagerar på detta, varken andra ryttare, funktionärer, domare eller överdomare. Ryttaren som hade stora, tunga och elastiska bakskydd på sin häst har kunnat göra i ordning, rida fram, hoppa fram och hoppa hela tävlingsbanan utan att någon uppmärksammar detta trots att hästen överhoppade sig ordentligt både på framhoppningen och inne på tävlingsbanan.

Jag uppmärksammade detta och sa till funktionärerna men hade inte möjlighet att göra det förrän efter ekipaget hade hoppat då jag själv startade samma klass. Överdomaren tog då upp detta med ryttaren men ryttaren blev ursäktad då hon inte hade tävlat på länge för att hon fått barn. Speciella regler för vilka bakskydd hästar som är sju år eller yngre får ha har funnits i över tio år.

Vi har ett ansvar som utövare av sporten att göra det på hästens villkor.

Så den här ryttaren, som dessutom hade flera medhjälpare med sig, sitt barn och även en barnvakt till barnet med på tävlingen, har inte tävlat unghäst på över tio år och har inte uppdaterat sig på vad för regler som gäller. Vidare så hoppar ryttaren runt banan där hästen stannar flera gånger och när den vågar hoppa så tar den i allt vad den kan för att den är så rädd om sig och landar på bakbommarna på oxern.

Varför avbröts inte ritten av domaren?

Det hade varit juste mot hästen. Jag tror inte att ryttarens avsikt var att få sin häst att hoppa med extrem bakbensteknik utan avsikten var nog mer troligt att hon skulle skydda den från att slå sina bakben. Hon förstod helt enkelt inte konsekvensen av sitt handlande och vad som var tanken att hjälpa istället stjälpte.

Vi har ett ansvar som utövare av sporten att göra det på hästens villkor. Gör vi inte det behöver vi uppmärksammas på detta och hindras från att utöva sporten på ett sätt som är ojuste mot hästen.

Förutom att tävlingen ska utföras på ett sätt som är säkert och på hästens villkor ska alla startande ha samma chans att göra en bra prestation. För att kunna ha en chans att göra en bra prestation behöver ekipaget få värma upp och hoppa fram. Möjligheten att få hoppa fram ska inte vara avhängig av att jag antingen har en medhjälpare som skriker högt och ockuperar hindren på framhoppningen eller att jag själv är ”kändis” inom hästvärlden.

Jag vill hoppa två till tre gånger på ett litet kryss eller liknande, tre räcken med markbommen något utrullad från hindret, två stigsprång, en parallell oxer och avslutningsvis ett räcke. Det borde inte vara så svårt att få möjlighet till det.

Varför får ryttaren hoppa 20 språng på framhoppningen?

Men det är väldigt svårt. Ryttaren som vill hoppa 20 språng på framhoppningen, de tre ryttarna som skrittar i bredd, ryttaren som sitter på en häst med röd rosett i svansen och bestämmer sig för att tvärnita precis framför mig utan att se att det är fritt bakom honom eller henne, ryttaren som vill hoppa alldeles för högt och ryttaren som svänger in sin häst bakom ett hinder utan att se att se sig om gör att jag på endast en av årets fyra starter haft möjlighet att hoppa fram på ett sätt att min häst är väl förberedd för att hoppa klassen.

Varför får ryttaren hoppa 20 språng på framhoppningen? Jag har aldrig hört om eller läst om någon proffsryttare som hoppar mer än 12 språng på framhoppningen, så varför behöver den här ryttaren hoppa 20 språng? Är det juste mot hästen? Varför får en annan ryttare hoppa 20 centimeter högre än tävlingshöjd på framhoppningen? Dagens moderna sporthästar är knappast oförsiktiga, snarare tvärtom.

Vi behöver inte använda framhoppningen till att få hästen mer alert och försiktig. I TR III, Moment 366 Framridning, framhoppning och hinder på framhoppningsbanan står det följande: ” 2.4. På framhoppningen ska ryttaren och ryttarens medhjälpare uppträda så att de inte stör andra ryttares förberedelser. En ryttare måste förvissa sig om att det är fri passage såväl före som efter det hinder ryttaren avser att hoppa. Ryttare som inte står i närmaste tur att gå in på tävlingsbanan ska lämna företräde till dem som startar närmast.” och ” 4. Dimensioner på framhoppningshindren 4.1. H: Hinder på framhoppningsbanan får inte överstiga, i höjd och längd, 10 centimeter mer än höjden och längden på hindren i pågående tävlingsklass upp till och med 1,40 hoppning. Om aktuell tävlingsklass är högre än 1,40 hoppning får hindren på framhoppningsbanan vara högst 1,60 meter höga och längst 1,80 meter långa. 4.2. I avdelning B samt i klasser med bedömning A, A:Clear Round, A:Inverkan, A:Da Capo, A:Plus och A:Stilla begränsas framhoppningshindren till klassens maxhöjd och maxlängd.”.

Varför ifrågasätter inte överdomare, domare, andra ryttare eller andra på tävlingsplatsen de som inte följer reglerna?

Att ha häst och tävla med hästar är ingen mänsklig rättighet.

Är vi så lama att vi inte vågar ifrågasätta någon annans beteende? Är inte det vår skyldighet, speciellt när det är regler som upprättats för hästens välbefinnandes skull? Varför ska vi ha en domare och överdomare på tävlingen om inte de heller ser till att reglerna efterföljs? Ska jag inte kunna förvänta mig att andra startande vet vad för regler som gäller och följer dessa?

Har vissa mer rätt att inte följa regler och uppmaningar? Behöver andra inte följa reglerna för att ingen vågar eller bryr sig om att ifrågasätta deras handlingar?

Jag tycker att det är under all kritik. Vi som ryttare, hästägare, hästskötare och utövare av sporten har ett ansvar att ta hand om våra hästar på ett bra sätt. Att ha häst och tävla med hästar är ingen mänsklig rättighet. Ska vi ha häst och tävla ska vi göra det på ett sätt som är på hästens villkor.

Vi ska också vara juste mot våra medtävlande, det är vi faktiskt till och med tvungna att vara enligt TR.

Lena Engberg, hobbyryttare och hästvän

Fotnot: Debattören avser i sitt inlägg tävlingar genomförda 2020.