Tid och tålamod vid senskada

Senor och ligament i nedre delen av hästens ben har till uppgift att klara de krafter och belastningar som benet utsätts för när hästen rör sig. Senorna består av starka, längsgående fibrer med en viss elasticitet.

Senskada är en fruktad diagnos, eftersom de tar lång tid att läka. Det är främst ytliga böjsenan, djupa böjsenan och dess förstärkningsband samt gaffelbandet – det elastiska band som tillsammans med kotsenbenen stödjer kotan och ger leden hållfasthet – som drabbas. Alltför snabbt stegrad träning, så att vävnaderna inte hinner anpassa sig eller annan uttröttning och överbelastning av senorna ger mikrobristningar. Dessa startar en sjuklig process och när senfibrerna slutligen bryts isär blir det tydliga kliniska symtom.

Det förekommer även akuta övertänjningar genom ett feltramp eller genomtramp, men de har oftast också sin grund i att senan är försvagad av en tidigare process.

Ultraljud för diagnos

I regel märks först en lätt hälta och en ömmande svullnad. Ibland kan hästen röra sig bättre efter några dagar, medan svullnaden är kvar.

Tidigare ansågs det viktigt med akut kylning på en senskada, men numera är rådet att hålla hästen i stillhet tills den kontrollerats av veterinär. Den som är erfaren kan lägga ett zinkaband, som liknar ett mjukt gips och fungerar som ett avsvällande stöd.

När hästen kommer till veterinär är det i första hand ultraljudsundersökning som används för att ställa diagnos. Vid låga skador på djupa böjsenan ner mot hovkapseln, kommer ultraljudet inte åt, utan då får CT eller MRI användas.

Tidig start av läkningen

Genom åren har en rad behandlingar av senskador kommit och gått, men oavsett åtgärd verkar inget skynda på tiden för läkningsprocessen. Däremot kan kvaliteten på senvävnaden förbättras.
– Min behandling består i första hand i att försöka få bort trycket i senvävnaden, berättar veterinär Johan Lenz, Lenz Hästfokus, Mjöhult, med specialintresse för senskador. Därför kan första åtgärden vara att gå in med en nål och tömma ut vätska, om sådan har samlats i något hålrum.
– Det är i dag vanligt att lägga in till exempel PRP (platelet rich plasma), PRF (platelet rich fibrin) eller stamceller i senvävnaden. Men jag vill ogärna spruta in något som tänjer fibrerna mer, utan siktar hellre på att få dem att dra ihop sig.
– Det jag vill åstadkomma är att starta en läkning direkt, att stimulera ärret i senan så att det blir anpassat för just den hästens belastning. Belasta – platå – belasta – platå är det man strävar efter.

Specialscanner följer senorna i detalj

Johan Lenz är en av få veterinärer i Sverige som använder UTC (Ultrasound Tissue Characterization), som tar en bild per 0,2 mm av vävnaderna och visar 3D-bilder av ett längsgående tvärsnitt av senfibrerna.

Senfibrerna färgläggs efter längd och därmed kvalitet: de friska är gröna; de korta, något slitna är blå; de uppfransade är röda och där det inte finns någon vävnad blir det svart. Det går tydligt att se skadans art och i detalj följa vad som sker vid läkning.

Vid läkning av en senskada bildas det bindväv korsvis, med tvärgående fibrer. Bindväven är stummare än den vanliga senvävnaden, så det blir oelastiskt i det läkta området.
– Tack vare UTC kan vi följa omvandlingen av en stum ärrbildning till en funktionell sådan, berättar Johan Lenz. Tidigare har man byggt upp en senskadad häst genom successivt ökad belastning, nu höjer vi i stället belastningen etappvis och ganska rejält varje gång. I och med det går en del av de tvärgående fibrerna i bindväven sönder, vilket ger plats för de längsgående, mer elastiska fibrerna att läka.
– UTC är ett komplement till vanligt ultraljud, framför allt för att styra uppträningen. Det har fördelen att hästägaren lätt kan följa med vad som händer.

Den helt akuta fasen innebär fortfarande vila med försiktig skrittmotion. Skadans omfattning avgör hur lång denna första fas är. När vätskeödemet i skadan börjar lägga sig och läkningen har startat, börjar en belastning, vilken sker i fyra till fem veckor på varje nivå.

Genom denna strukturerad rehab får till exempel hopphästarna börja med gymnastikhoppning relativt tidigt.
– Rätt belastning på senan är viktigare för läkningen än vilken substans man sprutar in i den, säger Johan Lenz.

Olika skador beroende på disciplin

Fälttävlanshästar skadar oftast ytliga böjsenan, medan gaffelbandsskada och klassiska höga senskador kan uppträda hos hopp- och dressyrhästar.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2021.