Tidigare svenska beridaren: ”Någonting har gått riktigt snett”

Emma Ahlberg började på Helgstrand Dressage som 20-åring 2009, när Andreas Helgstrand gick från att vara anställd på danska stuteriet Blue Hors till att starta eget. Då hade Emma först testat på livet som hästskötare på Blue Hors under en kortare tid, men då hon saknade ridningen blev det istället närmare två år hos Pether Markne och Per Sandgaard – hennes orädsla gjorde henne till något av en unghästspecialist.

– Det var något helt annat än Blue Hors hos Pether och Per, mer personligt och familjärt. De såg att jag passade på unghästarna så där fick jag rida mycket, men de tyckte också att jag borde rida fler hästar än vad jag gjorde där.

Flyttlasset gick därför till Tyskland och gigantiska Stall Ramsbrock, där det fanns runt 900 hästar.
– Jag visste redan från början att antingen kommer man till ett sådant ställe och får mer skinn på näsan, eller så åker man hem till mamma och vill aldrig mer ha med hästar att göra. Jag fick definitivt mer skinn på näsan och så lärde jag mig vad jag ville och vad jag absolut inte ville med ridning och hästhållning.

Med från starten

När samtalet kom från Andreas Helgstrand, med erbjudande om jobb i hans nystartade verksamhet, tackade hon ja.
– Det började med att vi hade 50 hästar och så var det Andreas och hans fru. Jag, Thomas Sigtenbjerggaard och Anna Blomgren red, och så hade vi två hästskötare.

Emma konstaterar att verksamheten växte snabbt, och så även kvaliteten på hästarna.
– Från början var det mer vanliga hästar, men det som kom sedan var en högre kvalitet på hästar än jag någonsin sett eller upplevt än idag.

Hon red bland annat stjärnan Sezuan som unghäst, en häst hon beskriver som närmast overklig.
– De hästarna jag jobbade med då var inte typen av hästar som behöver bli tvingade till någonting. Det var som att de var skapade för dressyr.

Expanderade snabbt

Emma spenderade närmare nio år som ryttare hos Helgstrand innan hon lämnade 2018, och det som hon tror hände med den växande verksamheten var att balansen rubbades.
– Jag tror att det nåddes en gräns där större inte alltid var häftigare och med mer kvalitet, utan större var bara större. Större verksamhet blev inte bättre, bara större.

Efter att ha sett dokumentären om Helgstrand Dressage två gånger under onsdagen konstaterar Emma att något har gått fel. Väldigt fel.
– Det var inte den typen av ridning vi ser på filmerna som fanns där då. Idag är det mer av en fabrik och det är ingen hemlighet att det är det – ingen av saluhästarna är där för evigt, både hästar och ryttare är där för att producera och det blir en quick fix. Det är meningen att den hästen du sitter på, oavsett hur mycket du älskar den, ska bli såld.

Väldigt tydligt att det har gått över gränsen, att man helt har tappat ridkonsten.

– Det är väldigt tydligt att det har gått över gränsen, att man helt har tappat ridkonsten – den har helt försvunnit och drunknat i ett begär efter att göra affärer. Det vi ser i dokumentären är inte dressyr, det är ingen som ”tränar” eller övar på något.

Hoppas på insikt

Hur tror du att Andreas Helgstrand och hans personal agerar nu?
– Jag tror att det var först igår, när dokumentären släpptes, som de själva insåg vidden av problemet. Jag funderade på hur man går till jobbet där idag – går de in och tränar på samma sätt? Har de graman på alla hästar och sätter sig upp och tränar på samma sätt? Jag hoppas att de släpper ut hästarna i hagen och så sitter de på en stol resten av dagen och tänker.

Jag hoppas att de släpper ut hästarna i hagen och så sitter de på en stol resten av dagen och tänker.

– Det finns ju ingen annan väg ut än att säga att de själva tar avstånd till det och ser till att det aldrig händer igen. Och jag hoppas så innerligt att det är sant.

”Städa upp sin egen skit”

Det har hittills varit tyst från många av de ryttare, hästskötare och affärspartners som samarbetar eller har samarbetat med Andreas Helgstrand. Emma Ahlberg bestämde sig tidigt för att prata.

– Först tänkte jag att var och en får städa upp sin egen skit, inga andra ska behöva svara på varför det har gått till så här. De får själva stå för det. Men så tänkte jag också att om jag inte säger något alls, betyder det då att jag såg den här typen av ridning när jag var där, att vi red på det sättet? För mig är det nog så, att om man inte säger någonting så håller man med.

– Ingen kan stå bakom Helgstrand Dressage i dessa tider – det kan inte de själva heller göra – men jag kan till hundra procent stå för det jag var med om när jag jobbade där, det jag lärde mig och upplevde där. Jag kan aldrig säga att jag ångrar att jag var där, för det är inte sant – jag är inte på ett ställe i nio år om jag tycker att det är fel. Men ingen kan backa upp den ridningen vi fick se på filmerna, det är så långt från allt vett och förnuft. Det är verkligen synd – för alla – att det skulle behöva gå så här långt för att man ska erkänna att det är fel.

Idag driver 35-åriga Emma Ahlberg egen verksamhet tillsammans med sambon Lars Ringkaer i Danmark i mindre skala – i stallet finns ett 20-tal hästar, några av dem kom till start i Falsterbo och Jönköping tidigare i år.