Sport
24 februari 2017 07:00

Tillgång och efterfrågan är ur balans

Varför är det små startfält i världscupdressyren? Tävlingsgeneralen Tomas Torgersen förklarar hur ett ganska komplext och gammaldags regelverk hindrar dem som arrangörer att agera i tid.

Tillgång och efterfrågan är ur balans
Tomas Torgersen förklarar varför de som arrangör har svårt att fylla upp startfältet när avhoppen kommer sent. Två som fick chansen och skötte det med den äran var Malin Rinné och Per Duvefelt. Roland Thunholm

Tävlingsgeneralen Tomas Torgersen är mitt i det första av årets två stora arrangemang. I tisdags var det premiär på SWB Trophy med succé, på hoppsidan flyter evenemanget på med bra drag, startfält och fulla klasser. Ryttarna gillar Göteborg och Scandinavium.

Det finns ett sorgebarn i arrangemanget och det heter världscup-dressyr, med små startfält flera år i rad, ibland blandad kvalité dessutom.

Torsdagens Grand Prix-kval var litet till antalet men höll verkligt hög klass med tre tyska landslagsryttare och verkligt bra svenska insatser från tre ekipage.

Vem är det som bär ansvaret för att startfälten blir små?

– Det är inte en så enkel fråga, om det var en enda person så hade det varit löst, säger Torgersen med ett skratt.

Vad är det som inverkar på om startfälten blir fyllda eller inte?

– Världscupen är ett sätt att hålla ihop vintersäsongen på ett bra sätt, det är en produkt FEI skapat för att ta hand om efterfrågan på tävlingar. Den har funnits länge men idag har vi kommit till ett läge där tillgången på tävlingstillfällen överstiger efterfrågan, konstaterar han.

Det finns helt enkelt för mycket tävlingar att välja på under vintersäsongen jämfört med hur det var när världscupen skapades och konkurrensen om ryttarna var lägre.

Tomas Torgersen förklarar hur det har förändrats över tid, världscupen och dess grundregelverk har några år på nacken.
– Skiktningen av ryttare och ekipage i olika resultatnivåer spelar idag stor roll. Sedan 2009 finns det en grupp som ligger oerhört högt i procenten, de är de ekipagen alla arrangörer vill ha på sina tävlingar. De ryttarna vet att de är kvalade till finalen långt tidigare än vår tävling. De här lägger sin plan tidigt och vet om de tänkt rida final eller inte innan serien börjat.
– Under toppskiktet finns det en stor mellangrupp med goda resultat men de är inte så säkra att de kan räkna med finalplats. Detta gänget ligger ofta sent i sin planering och vad de vill eller inte vill rida beror helt på hur det går.
– Det sista gänget presterar bra dressyr, speciellt jämfört med för 20 år sedan eftersom kvalitetshöjningen är markant över hela linjen.  De här ekipagen skulle garanterat komma och vilja tävla men de släpps inte in med dagens anmälningssystem.
– Som arrangör har vi ansvar gentemot publik och sponsorer att få så bra ekipage som möjligt, därför går det inte heller att från start ta in från de lägre segmenten. Det heter världscup och förväntas hålla hög kvalité, sen skulle alla älska om det kom en underdog.

Har inte ni som arrangörer ett visst ansvar för att ändå bereda plats åt svenska och skandinaviska ekipage i alla fall, även om de kanske inte tillhör det där översta mest attraktiva skiktet av ryttare? Om inte annat så för utvecklingen av sporten här hemma?
– Där sätter FEI:s eget anmälningssystem käppar i hjulet för oss, förklarar han.
– Du gör en först en preliminär anmälan, lite senare en nominerande anmälan.  I en sådan anmäler varje nationellt förbund fler ryttare, kanske fem, även om de bara är garanterade två platser. 
– Till slut är man framme vid definitiv anmälan i kalendern, efter det datumet går det varken att ta in nya eller byta ut anmälda.
– När vi får våra avanmälningar efter datumet för definitiv anmälan finns det ingenting vi kan göra. Enligt FEI:s eget regelverk kan vi inte ta in reserver eller ersättare.
– Systemet bakbinder oss från att göra åtgärder helt enkelt. 

Det här innebär också att Göteborg som arrangör till exempel inte kan gå ut till enskilda ryttare och värva dem. Varje nationellt förbund har full rätt att säga; Nej, vi vill skicka ett annat ekipage.

Tomas Torgersen berättar att de några år tillbaka gjorde ett försök att inventera ryttarnas planer men där tog det stopp.
– Dressyrryttare vill inte diskutera sina planer ett halvår framåt i tiden. Frågar du en hoppryttare om samma sak får du ett rakt svar; Har jag hästar så kommer jag! menar han.

Diskuterar ni arrangörer sinsemellan det här regelverket för anmälningar? Göteborg är långt ifrån den enda tävlingsplatsen som drabbas av samma svåra situation?
– Jag tycker att man behöver diskutera hela produkten Världscupen och när det görs så kommer många konservativa strömningar fram. Detta är en gammal produkt och det finns mycket tradition.

Vad skulle du säga om du fick höra att något ekipage sedan länge vetat att de inte skulle rida här ändå låg kvar i era listor?
– Jag blir väldigt besviken.
– Alla vi som är intressenter i sporten, de sk ”stakeholders”, såsom arrangörer, ryttare, sponsorer, hästägare, utställare, leverantörer, åskådare och till och med ni i pressen räknas dit är det är gänget som får hjulen att snurra och branschen att ticka på.
– Är man inte beredd att ta sin del av ansvaret på allvar så förtjänar man inte en plats här alls.

 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden