”Dressyrens framtid diskuteras för lite”

Patrik Olsson är både involverad i dressyrsporten på högsta nivå och iakttagande från sidlinjen. Med ett perspektiv hela vägen från matchning av unghästar till kampen om landslagsplatser. Han är sambo med landets mesta unghästutbildare och GP-ryttare Anna Svanberg och har sett tävlingsplatser på alla nivåer Europa runt. Genom sin yrkeserfarenhet från flera branscher ser han fler nyanser i problematiken som Falsterbo och Göteborg Horse Show står inför.

Vem är Patrik Olsson?
– Jag har ju ingen roll annat än den i Anna Svanbergs team. Ser mig själv som väldigt engagerad i hennes satsning och därav mitt indirekta/direkta intresse för att sportens förutsättningar är de bästa och i ständig utveckling. Jag har haft några utmanande roller i armén och näringslivet och skulle gärna se att samma krav på planering, styrning och uppföljning används i elitidrotten. Vad är skillnaden, liksom…..  Så ser jag mig själv…

Vi ger ordet till Patrik:

Jag är onödigt intresserad av dressyr.
Framförallt av de ekipage som siktar mot toppen.

Jag tar gärna emot influenser från de andra grenarna men om ni letar efter mig får ni gå till dressyrbanan.

Inför Falsterbo kom det en inbjudan till seminarium. Ett mycket lovvärt ämne då det handlade om vägen fram till mästerskapsmedaljer för våra ryttare och lag. Ett seminarium om en sådan satsning är välkommet men det kändes inte helt naturligt att Tomas Torgersen och Jana Wannius ville anföra en sådan satsning in i framtiden.
När jag hör de namnen tänker jag snarare att Jana säkert vill använda sin dressyrbana till något annat och att Tomas fortfarande inte hade hämtat sig efter debaclet med ett kraftigt minimerat startfält i Göteborg i februari-2015 senast.

Hur framtiden i stort ska se ut för dressyren diskuteras mycket flitigare i Europa än det görs här hemma. Det kan vara ett allvarligt misstag att involvera sig för sent i den debatten. Som jag ser det är problemet för svensk del att vi inte har någon stark profil som för debatten om dressyr i allmänhet och svensk dressyr i synnerhet framåt på ett positivt och konstruktivt sätt. Vem ser du som vår frontfigur? I vilket forum förs den konstruktiva, framåtlutade debatten? Jag vet inte. Egentligen borde jag veta det men det gör jag inte.

Efter att ha lyssnat igenom seminariet i efterhand känner jag inte mötet kom så långt som mötet själv anser att det gjorde. Arrangörerna fastnade i sitt perspektiv, ryttarna behöver mer pengar och bättre hästar, kopplingen mellan uppfödarna och sporten är inte mer distinkt nu än det var häromåret.

När det gäller arrangörerna så har de alla en tendens till att lyfta fram det typiska och positiva för respektive tävling. Det ska de göra. Efter att under det senaste året ha varit på tävling i Kristiansand, Falsterbo, Czosnow, Oslo, Oldenburg, Stockholm, Vestfold, Dortmund och Joosland kan jag konstatera att den tävlingsgeneral som visar ödmjukhet inför kollegornas ansträngningar och använder det för att utveckla sitt eget arrangemang kommer att vara vinnare. När Friends säger att de gör något unikt visar de egentligen bara att de till exempel inte har varit i Oslo och Dortmund för att suga till sig av kunskap och influenser.

I efterspelet till Falsterbo och seminariet pratades det om tomma stolar och höga priser. Då säger jag ”byt fokus”. Det handlar inte om stolen och priset – det handlar om innehållet. Som affärsman inom handel och service styr jag alltid om diskussioner om pris till att bli diskussioner om innehåll, kvalitet och hantverket. Det måste vi göra inom dressyren också. Hoppningen i Falsterbo och Göteborg kanske är så rolig och rafflande i sig att den inte behöver ytterligarespänningsmoment men för dressyrens del är det inte samma sak. Kanske Jana och Tomas har underskattat behovet av en tävlingsgeneral för dressyren? En samlande kraft som ser till att dressyrklassernas betalande åskådare är lika nöjda med sin upplevelse som hoppklassernas är. Någon som tar på sig ansvaret men också får resurserna och befogenheterna att verkställa sin ambition.

Jag är helt övertygad om att man kan producera en deltävling i världscupdressyren på ett fräscht, rappt och entusiasmerande sätt. Om ni lät en fot stå kvar i det sportsliga i att ge alla bra och likvärdiga förutsättningar för att genomföra sin ritt men i övrigt lät en expert producera det som en föreställning så tror jag ni är på rätt väg. Tänk om dressyrpubliken gick hem med ett leende på läpparna och känslan av just ha varit på konsert. Tänk innehåll, tänk kvalitet, tänk hantverk och producera det. Få publiken att tänka ”vilket ös det var”, ”va roligt vi hade”. Ta dressyrpubliken på allvar.
Då har du bytt fokus och behöver inte göra en alternativkalkyl på om huruvida det hade varit lättare att sälja biljetter till kaninhoppning eller kamelridning.

Jag tycker att man ska ge Falsterbo en stor eloge för ett mycket gediget program med två rundor i GP, en lilla rundan, ponnydressyr och fem- till sjuårsklasser med internationell atmosfär. Ni har en bra och rapp tävlingsorganisation. Nästa steg för er är kanske att jobba vidare med moment som förhöjer totalupplevelsen.
Nästa stora arrangemang som kan visa att man är intresserad av denna debatten och fortfarande har tid att göra något åt det är SIHS i Friends Arena. Ifjol kändes det arrangemanget som ”Globen – fast i Friends”. Titta på det med nya ögon och gör något fräscht av det. Det ser jag framemot.

Jag vet inte hur initiativtagarna själva ser på det men de som startade seminariet om satsningen mot medaljer behöver summera upp mötet och förklara vad nästa steg är. Om ni vill fortsätta föreslår jag dock andra deltagare och en annan mötesform för nästa steg. Nästa gång behöver det vara en strategiskt ansvarig, en operativt ansvarig, en som är ansvarig för finansieringsmodellen, en mängd ryttare och en coach av Kjell Enhagers kaliber med på mötet. Då kan ni diskutera om framtida medaljer.

Vi ses vid framridningen!

/Patrik

Vill du kommentera svensk dressyr, Falsterbo-konferensen eller en kombination?
Kontakta Kim C Lundin