Träning över grengränserna gav bättre grundridning

Tränare som samarbetar över grengränserna och ryttare som får hjälp med hur man tar hand om sin häst på bästa sätt. Det är grunden i en lyckad satsning hos Stall Sandös Hagar på Värmdö utanför Stockholm.
– Det här borde fler ta efter, om inte annat för hästarnas bästa, säger stallansvariga och initiativtagaren Lotta Nyberg.

Idén om att få en snabbare och bättre grundridning genom samarbete har funnits hos både Lotta Nyberg, stallchef på Sandös Hagar, och Niklas Jonsson, elitryttare och B–tränare i hoppning med hela Mellansverige som arbetsfält.
– Jag har ofta känt att jag får lägga för lite fokus på hoppningen och för mycket på att få eleverna att förstå det mest grundläggande i ridningen. Därför har det här blivit så bra när vi är både hopp– och dressyrtränare som samarbetar om eleverna, säger Niklas Jonsson, som regelbundet har haft träningar på Sandös Hagar under flera år.

Tanken växte fram

Även Lotta Nyberg såg att det fanns ett stort behov av att utveckla ryttarnas grundridning och förståelse för hur man tar hand om en häst.
– Som stallansvarig såg jag många som köpte fina hästar och fin utrustning, men inte riktigt visste hur de sedan skulle ta hand om sina hästar och bli bra ryttare, säger hon.

Tanken på ryttarsatsningen hos Stall Sandös Hagar växte fram under flera månaders tid, när främst Lotta tillsammans med Lena Gillberg, mamma till en dotter med stort häst– och tävlingsintresse, funderade på hur de skulle kunna göra något bra för alla entusiastiska ryttare som fanns på anläggningen.

I höstas startades därför första delen i Stall Sandös Hagar Team Equestrian Showjumping. En dressyrtränare och tre hopptränare engagerades. En av hopptränarna var Lottas dotter Denise Nyberg, som då gick C-tränarutbildningen och som nu är godkänd. Ryttarna på anläggningen fick ansöka om att vara med i projektet, och till slut valdes åtta ut.

Ses ofta i stallet

– Vi började med en gemensam träning där alla elever filmades. Träningarna ligger i block om tre veckor där både hoppning och dressyr ingår varje vecka. Den fjärde veckan ges möjlighet till veterinärkontroll, kiropraktor och liknande. Jag måste säga att utvecklingen har varit enorm. Det syntes inte minst när vi filmade dem igen på den sista träningen före jul och jämförde de båda filmerna, säger Niklas Jonsson.

Till i år har man valt ett litet annat upplägg. Nu är det Niklas som tillsammans med dressyrtränaren Moa Grödinger håller i den externa träningen, medan Denise Nyberg fortsätter att hålla lektioner minst en gång i veckan för eleverna.

–  Eftersom jag också har mina hästar här så blir det ofta att vi ses i stallet, och de frågar mycket hur de ska tänka och göra – vilket är jätteroligt, säger Denise Nyberg.

För att få en sammanhållen bild av eleverna har tränarna, ihop med Lotta Nyberg och Lena Gillberg som är projektledare, gemensamma avstämningar ungefär en gång i månaden när de pratar om elevernas utveckling och vad de behöver mer av för att komma vidare.

– Det är jätteroligt att samarbeta med andra tränare på det här sättet. Det blir dessutom mycket mer effektivt när en duktig dressyrtränare kan hjälpa eleverna att förstå hur de till exempel ska lösgöra sina hästar, i stället för att jag ska ägna 80 procent av min lektion till att göra det. Då kan vi fokusera på hoppningen på ett annat sätt, säger Niklas Jonsson.

Skriver i träningsdagböcker

När han kommer till Stall Sandös Hagar för att ha träning är Denise Nyberg med i manegen och de diskuterar hur eleverna har jobbat sedan de sågs senast. Sedan tar hon med sig det hon och Niklas Jonsson diskuterar till sina träningar, och blir en förmedlande länk till dressyrtränaren Moa Grödinger som kommer veckan därpå.

– Dressyren är väldigt viktig i den här satsningen, eftersom vi har sett hur efter-
satt grundridningen är. Det blir ofta dressyrtränaren som får ta tag i en del av de problem som visar sig i hoppningen, säger Lotta Nyberg.

Eleverna får också föra noggranna träningsdagböcker, som även tränarteamet skriver i efter sina träningspass. Tränarna pratar både med varandra och med eleverna om det som står där.
– Det är bra, för det tvingar dem att fundera mer över vad som är viktigt för att de ska utvecklas, säger Denise Nyberg.

Många viktiga bitar

Men ryttarna får mer än bara hjälp med ridningen på hemmaplan. I projektet ingår också en hel del föreläsningar. De har dessutom åkt iväg på gemensamma tävlingar där Denise och Lotta Nyberg varit med och hjälpt till med allt från hur de ska köra sina hästar till att gå banan, rida fram och analysera tävlingen efteråt.

I projektet ingår också hjälp med att lära sig att ta hand om sin häst. Här är det Lotta som stöttar ryttarna med allt från foderråd till att se hur utrustningen passar och hjälper till om någon häst inte känns helt okej, då veterinärer och kiropraktorer kommer till stallet med jämna mellanrum.

– Då många av de här ryttarna inte har en gedigen hästbakgrund ser vi också till att ha föreläsningar som involverar föräldrarna och lär dem hur de ska agera på till exempel tävlingar, säger Lotta.

Både Lotta och Denise Nyberg intygar att deltagarna i satsningen verkligen har blivit mycket mer medvetna om och intresserade av hur deras hästar mår och vad som krävs för att de ska kunna nå resultat på tävlingsbanorna. Frågorna är många, men det är inget som stör dem – tvärt om.

– Det visar att vi har kommit en bra bit på väg, för vi gör egentligen det här för hästarnas bästa, och då är det bara bra att de frågar om hur de ska göra och tänka, säger Lotta.

Med tanke på resultatet hoppas Lotta Nyberg verkligen att fler vill och kan ta efter, då de ser hur mycket deltagarna har utvecklats under tiden.

Ryttare om mål och vad satsningen betyder för dem:

Sverigeponnyn-vinnaren: ”Jag har utvecklats så mycket”

Philippa Landberg har blivit ryttarsatsningens ”kändis” sedan hon vann finalen av Sverigeponnyn i Göteborg i februari.
– Vi har jobbat mycket med sitsen under förra terminen, och det verkar ha gett resultat, säger hon.

Philippa Landberg är 14 år och har förutom vinnarponnyn i Göteborg, Paris Blueboy, även två D-ponnyer. Hon har den här säsongen två platser i Ryttarsatsningen och alternerar lite mellan sina tre ponnyer.

Philippa var med redan i den första omgången av Stall Sandös ryttarsatsning, och tycker att det har varit fantastiskt bra.

– Jag har utvecklats så mycket tillsammans med mina ponnyer, vilket känns jättebra. Dessutom jobbade vi väldigt mycket med min sits förra gången. Så det var roligt att jag fick så mycket beröm av domarna i Göteborg, säger hon.

Hemmatränaren Denise Nyberg fanns med i Göteborg för att stötta och hjälpa Philippa, något som hon tyckte behövdes.
– Det var jättenervöst att rida där, men väldigt roligt, säger Philippa Landberg.

Målet för i år är att vara med på ponny-SM. Just nu jagar hon felfria rundor i Medelsvår B för att kvala till Medelsvår A i god tid innan SM.

”Eleverna behöver hjälp med att hitta verktyg”

För Niklas Jonsson har samarbetet med andra tränare på Värmdö gett mersmak. Nu har han initierat liknande projekt på hemmaplan.

– Jag tror att det är viktigt att tränare kan samarbeta mycket mer, framför allt med att hitta bra samarbete över grengränserna, säger han.

Niklas Jonsson är en flitigt anlitad tränare och ser stora fördelar med att jobba ihop med andra.
– Är jag på ett ställe och har träning varannan vecka blir det kanske att man ser eleven max 16 gånger på ett år. Det är svårt att få en större utveckling på så få gånger, säger han, och fortsätter:
– På i princip alla tränarfortbildningar som jag är med på pratar man så mycket om hur vi måste förbättra grundridningen hos ryttarna, att den är för dålig och att de inte har tillräcklig kunskap. Men det är för lite fokus på hur vi ska lösa det.

En del av lösningen är enligt Niklas att jobba mycket mer över grengränserna, och att samarbeta om eleverna. Han har några elever som också rider för dressyrtränare, men menar att det är viktigt att kunna prata med andra tränare om ekipaget och vad häst och ryttare behöver bli bättre på för att bli bättre i hoppning.

– Eleverna behöver hjälp med att hitta de verktyg som gör att de kan utveckla sina hästar i markarbetet, att få dem mer lösgjorda, få dem att arbeta i en bättre form, bli mer uppmärksamma för hjälperna och så vidare. Alla sådana grundläggande saker som sedan gör att de har lättare att rida hästarna bra på en hoppbana, säger Niklas Jonsson.

För Niklas del handlar det inte om att han inte kan eller vill lära ut grundridningen.

– Själv tycker jag att det är roligast att ha hoppträning, och om jag får eleven att förstå hur viktigt det är att kunna grunderna och jobba med det mellan hoppträningarna tillsammans med en dressyrtränare, så kan vi använda tiden på hoppträningen mer effektivt och nå framsteg snabbare. Dessutom blir det bättre för hästen.

Niklas har initierat ett liknande projekt som det i Värmdö på hemmaplan i Örebro. Här kommer det inte att bli lika mycket föreläsningar som i Värmdö-projektet. Huvudfokus blir i stället att erbjuda eleverna dressyr- och hoppträning i ett sammanhållet paket för att få en bättre utveckling.

– Jag tror stenhårt på den här idén, att samarbeta med duktiga dressyrtränare som har förståelse för vilken typ av träning som gör ekipaget bättre i hoppning.
– Dessutom är det roligt och inspirerande att samarbeta med andra duktiga tränare och inte alltid behöva stå själv, säger Niklas Jonsson.

Texten publicerades första gången i Ridsport nummer 6, 2018.