Tre röster om vinterbroddar

Lars Roepstorff: ”Svårt att ge generell rekommendation”

”Det finns ingen riktigt bra forskning på broddar. Det beror på att det är så komplext, det handlar både om hur hästen rör sig och på vilket underlag, plus vilken disciplin det handlar om. Det är ett område där man måste förstå sin häst och det underlag den ska gå på.

Eftersom underlaget sällan är enhetligt när du behöver brodda, med undantag för till exempel travare som ska gå på is, innebär det att du kommer att överbrodda för någon del och underbrodda för en annan. Det finns alltid en risk med tåbroddar;  om hästen trampar sig kan den få större skador. På underlag där det är svårt att koordinera sig kan det vara bra att vara extra försiktig med tåbroddar. De som uttalar sig gör nog det baserat på erfarenhet och jag tycker att man ska lyssna till det, men vara mycket kritisk till att generalisera utifrån erfarenhet.”

Josefine Ahlqvist: ”Bäst är att brodda i och ur”

”Många hästägare säger att de inte får brodda för stallägaren, för att minska risken för skador i hagen. Å andra
sidan kan fläkskador vara värre än brodd-sparkar, så broddar är ett måste vid isigt underlag om hästen är skodd.”

Det allra bästa är att brodda i och ur. Om du ska trimma i ridhus, ta ur brodden, för med brodd blir det för bra grepp, vilket sliter på hov- och kotleder. Samma sak med fyra broddar, det kanske inte behövs när hästen går i hagen, men om du ska ut och rida på isigt underlag kan du brodda i. Två broddar kan jag tycka är standard.

Med fyra broddar får hästen väldigt bra grepp i marken och det blir mer påfrestningar. Plus att de kan riva sig. Broddar är egentligen ett nödvändigt ont, jag har hört flera veterinärer som säger att hovledsinflammation ökar under broddsäsong.”

Viktoria Carlebäck: ”Styltor är ett värre problem”

”Jag kör med två broddar. Mina hästar har broddarna i jämt, även i hagen, och jag har aldrig känt behov av fyra. Dessutom blir det ännu större grepp och friktion med fyra.

Jag brukar ha små isbrodd med kärna och en liten pigg, i och med att hästarna går två och två i hagen. Vi har väldigt sällan fått sparkskador, och jag måste säga att jag hellre tar sparkar än att de halkar och fläker sig. Vi får aldrig sådana
mängder med snö att vi behöver de stora broddarna.

Ett större problem än halka tycker jag är snöstyltor. Jag har provat allt möjligt, dyra prylar som sällan funkar och att klippa till glassförpackningar. Det funkar ganska bra med ringskor, men man vill inte att de ska ramla av och ligga och skräpa i naturen. Jag har sulor på nästan alla hästar eftersom det är så stenigt här, och lädersulor blir lätt lite fuktiga och drar åt sig snö.”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2021.