Sjunkande siffror i ponnyaveln – sporten lockar mer

Fredrik Svahn, ordförande i Avelsföreningen Svensk Ridponny, har en dröm. Han önskar sig att en grupp kunniga ponnyuppfödare kunde gå ihop och gemensamt anlita en beridare för utbildningen av de unga ponnyerna. Minst tio ston skulle stuteriet behöva ha.

I verkligheten har de flesta ridponnyuppfödare bara ett eller ett par ston. Fredrik och Magdalena Svahn på Djupviks gård i Kolmården är på så vis ganska typiska för ponnyuppfödarkåren. I år fick de två föl. Fler ston i aveln är en svår ekvation för de flesta som föder upp ponnyer, eftersom det är svårt att sälja ungponnyerna.

– Köparna vill ha en färdig produkt. Men uppfödarna har inte plats och inte råd att hålla så många ponnyer så länge som krävs. Och det går inte att få lönsamhet om du ska köra ponnyn till en beridare som utbildar den. Därav min ”rosa tanke” på ett gemensamt stuteri, säger Fredrik Svahn.

Ofta sent ute

Aveln inom ASRP är ytterst begränsad. Varje år betäcks något hundratal ston. Ett problem som Fredrik ser är att så få unga ston används i avel. ASRP har försökt att uppmuntra aveln med goda ungston genom ett premiesystem, men det utnyttjas inte av så många.

Det är först när stona har gjort sitt inom sporten som ponnyägarna börjar längta efter ett föl. Och då är det ofta väl sent. Det är inte lätt att få gamla tävlingsston som inte har haft föl tidigare att bli dräktiga.

Om Fredrik Svahn i ASRP drömmer om uppfödarkonsortium, drömmer Madeleine Beckman, ordförande i Svenska Connemarasällskapet, om ett mer irländskt synsätt på utbildningen av unga ponnyer.

På Irland är det vanligt att man ser produktionen och utbildningen av unga ponnyer som ett familjeprojekt. Det finns gott om tävlingar dit man kan ta med en ung ponny, och en lång tradition av att ta fram unghästar för försäljning och export. En tradition som har gett tydligt avtryck inte minst i Sverige. I dag finns det fler importerade än svenskfödda connemaror på de svenska tävlingsbanorna.

– Vi utfärdar runt 60 pass per årskull föl i Sverige. Det är lite. Det är tack vare importen som vi överlever. 300–400 connemaror per år tas in – många med fantastiskt fin härstamning. Utmaningen är att få in dem i aveln, säger Madeleine Beckman.

Värda mer inom sport

Problemet är detsamma som Fredrik Svahn nämner: ponnyerna betingar ett högre värde som sport- och brukshästar än som avelsdjur och kommer därför inte in i aveln. Det finns inte fler än en dryg handfull uppfödare som tar mer än två föl per år, detta trots att Madeleine Beckman ser en bred marknad för rasen.

Framgångsrika tävlingsponnyer gör god reklam för rasen, men det finns också avsättning till ridskolor och som ridponnyer/små ridhästar till återvändarna – kvinnor födda på 60- och 70-talet som i vuxen ålder kommer tillbaka till rasen.

– Connemaran har ett starkt varumärke. Vi som avelsförening har en stor uppgift i att få fler intresserade av att avla.

Bilden i PDF: Ponnyavel statistik

New forest tappar mest

Den ras som har tappat mest i marknadsandelar sett över en längre tid är new forest. I dag är antalet betäckningar nere på en tiondel av vad de var för 40 år sedan – 11 betäckningar 2017. Håkan Erlandsson, ordförande i Svenska New Forest Föreningen, säger att fallet har bromsats och marknaden stabiliserats.

Men vi har svårt att konkurrera med billiga importer och måste i stället ha en kvalitetsinriktad avel.

– För tio år sedan fanns det för mycket hästar runt om i Europa. Nu har vi bättre balans. Men vi har svårt att konkurrera med billiga importer och måste i stället ha en kvalitetsinriktad avel, säger han.

Det handlar om att visa på fördelarna med att köpa svenskt: att vara trygg med hur ponnyns uppväxtförhållanden har varit. Och att få till samarbeten över rasgränserna vad gäller utbildningen av ponnyerna.

– Idealet är att sälja 5-och 6-åringar. Då är de lättsålda. Men ska man ha dem kvar så länge kan man inte ha så många ston i avel, säger Håkan Erlandsson med en suck. Själv har han halverat sitt antal och tar nu två till tre föl om året på familjens stuteri Stackarp.

Optimistisk

Ylva Lindh, ordförande i Svenska Welsh-ponny och Cobföreningen, går för egen del åt andra hållet med sitt stuteri Simberg. I anslutning till Fayre Oak Sales i år har hon importerat tre nya sektion B-ston från Wales som kompletterar de fyra som hon har sedan tidigare.

– Jag ser optimistiskt på framtiden. Det kommer inte att finnas tillräckligt med ridna ponnyer om några år. Har du en riden ponny får du den såld, säger hon.

Det kommer inte att finnas tillräckligt med ridna ponnyer om några år. Har du en riden ponny får du den såld.

Tävlingsfolket kan lägga stora summor på en welsh i tävlingskondition. För snälla och lättridna barnponnyer finns det också en marknad, men med en annan prislapp.

– Men det måste finnas något att göra för den som har en ungponny också. Jag tycker att det är tråkigt att antalet anmälningar till utställningarna har gått ner. Där finns ju något meningsfullt och roligt att göra med en ung welsh. Jag ser det som en uppgift för mig i föreningen att verka för att vända den trenden, säger Ylva Lindh.

Artikeln och analysen publicerades första gången i Ridsport nr 24/2018.