”Utan hov – ingen häst”

Trots att jag under större delen av min uppväxt både hade häst och läste allt, och ja menar verkligen ALLT jag kom över att läsa om hästar och ridning, jag bokstavligen talat tömde bibliotekets hyllor på hästböcker när jag var liten så måste jag nog ändå erkänna att det först sedan jag började läsa på universitetet, som det verkligen gått upp för mig hur STOR betydelse hoven och allt som rör den har för hästen. Jag tror inte jag är ensam om att ha haft en mycket begränsad kunskap om just hovar.

Alla anatomilektioner på veterinärprogrammet har verkligen givit mig en annan förståelse och insikt för hur viktigt spelet i hoven är, dess balans och symmetri – för att en häst skall kunna fungera i hela kroppen, då en obalanserad/osymmetrisk hov verkligen kan skapa problem och det inte bara i benen utan rygg osv.

Men i alla fall, jag säger bara oj oj vilken vecka jag har haft! Det har varit enormt kul, även om jag fick gå upp 05.30 varje morgon och varit hemma tidigast 18.30. Om man skall pendla från Malmö så är det tyvärr tidiga morgnar som gäller. Så veckan som gått har alltså tillbringats ute på Djursjukhuset för Stordjur ute i Tåsterup, som ligger ca 2,5 mil utanför Köpenhamn, i en grupp om cirka 25 studenter från vår årgång.

Det är faktiskt första gången som vi får göra något med levande djur på utbildningen och jag menar hur KUL är inte det! ALLA har vi nog drömt om det här, kanske inte om hästar och kor, men att få jobba med djur. Att få lära sig teori och läsa våra tjocka böcker är det nog mer än jag som börjar bli lite matt på, även om jag vet att det är viktigt och att man inte blir en bra veterinär utan de kunskaperna.

Efter en kort rundvisning på Stordjurshospitalet i måndags började vi hur som helst med väldigt ”basic” saker tycker jag, (men har man hästvana sedan innan är det en sak att hantera hästar, man måste ha förståelse och respekt för att alla inte har det sedan tidigare, eller till och med kanske aldrig träffat en häst) men det var samtidigt väldigt skönt, eftersom lärarna då hade tid att få med även de mindre hästerfarna studenterna på noterna. Övningarna handlade helt enkelt om hantering av häst och ko. Vi skulle bland annat lära oss hur man gör när man tar på grimma, träns, leder ut hästen ur boxen & binder upp den, kratsar hovar samt visa häst vid hand. Enkelt kan tyckas, men inte så enkelt om man aldrig träffat en häst på nära håll (som sagt jag har många i min klass som bara vill jobba med smådjur och det har jag full respekt för!).

Sedan skulle ungefär samma sak göras med kor och där kan jag ju erkänna att jag kände mig rätt ”lost”! Jag har inte haft särskilt mycket kontakt med kor i mitt liv och att fånga en lös ko var minsann inte helt enkelt! De vet precis hur de skall göra för att undgå att bli fångade, de små rackarna, haha!

Korna går flera stycken lösa tillsammans i en stor box och vi skulle lära oss att knyta en repgrimma och fånga varsin ko med den, haha måste varit ganska kul att titta på när jag skulle fånga in min ko, för helt plötsligt stod alla korna med bakändarna utåt och huvudena inåt hörnet och skulle minsann inte låta sig fångas! Men det gick fint även för mig att fånga in kon, jag gjorde om grimman till en lasso och då gick det lite lättare.

Tisdagen fortsatte med ko-tema och det var klöv, byggnad och rörelsemönster som stod på schemat denna dag. Vi fick även demostrerat en ”klövbox” som klöv-beskärare använder när de skall beskära kons klövar.
Något jag inte visste sedan tidigare var hur svårt det faktiskt var att leda en ko, det var så gott som omöjligt att göra ensam. Kon är inte alls som hästen på det viset att den följer en, utan den gör lite som den själv vill (oftast antigen att stå som fastfrusen i marken eller springa ifrån den som leder den) och man var nästan alltid tvungen att ha någon som manade på bakifrån för att det ens skulle vara möjligt att få kon att röra sig framåt. Vi tittade även mycket på benställningar och klövvinklar, mm.

På onsdagen fortsatte vi med motsvarande tema fast gällande hästen: Hästens uppbyggnad och rörelse. Vi gick bland annat igenom benställningar och vad man skulle tänka på vid dem olika vinklingarna och rotationerna i hästens ben, tåvinkeln och kotor. Eftersom felaktiga benställningar på längre sikt leder till felbelastningar & förslitningsskador är det viktigt att man bedömer dem rätt, då är chansen större att ägaren tillsammans med hovslagare och/eller veterinär kan åtgärda problemet , innan det är för sent. Vi fick även lära oss att korrekt visa häst vid hand samt att bedöma olika hästars rörelsemönster.

Så här kan det se ut om hästens hovkapsel lossnar. Riktigt riktigt hemskt och smärtfullt för hästen om detta sker.

Torsdag och fredag var helt klart de roligaste dagarna förra veckan. Då hade vi undervisning i hovens funktionella anatomi respektive ortopedi. Hovens funktionella anatomi var superintressant och vi hann avverka ämnen såsom balansen i hoven – hur och av vad påverkas den? Vi lärde oss hur man gör för att lägga hovblokad, hur man tar av en sko, hur en hovböld skärs ut och behandlas,  hur man verkar en häst efter dess hovformoch benställning, hur man slår på en tappsko samt hur man behandlar fång (både medicinskt & beslag-mässigt).
Vi fick se olika typer av hästskor och diskutera deras användningsområden.

Även om en del av detta är hovslagarens område så är det viktigt för oss blivande veterinärer att känna till lite kring hovslagarens arbete och hur mycket man faktiskt kan påverka genom att skor och verka en häst rätt, efter den situation man befinner sig i. Jag insåg vikten av ett bra hovslagararbete för att hästen skall hålla som den atlet vi använder den som idag. Stor respekt för alla er hovslagare därute –vilket jobb ni gör för våra hästar!

Men även om man har en duktig hovslagare så är det viktigt att man som ägare tar ansvar för att ha så pass mycket kunskap att man kan avgöra när det till exempel är dags att sko. Man måste till exempel tänka på om det är sommar eller vinter, då hovarna generellt växer mer på sommaren.

I skolan lär vi oss att en beslagsperiod (hur ofta man skall sko om hästen) är sex veckor. Givetvis är detta individuellt och beror på många saker, vissa kan gå i sju veckor medan andra måste skor var 4:e—5:e vecka. En av riskerna med att hästen går för länge mellan skoningar är att tån blir lång, vilket gör att den djupa böjsenan belastas onödigt mycket – något som hade kunnat undvikas med tätare verkning & skoning. Även överrullningen försvåras om tån är lång, vilket betyder att hästen har ”svårare” att fortsätta i steget, då hoven blir kvar i marken mycket längre pga. den långa tån. Ja jag skulle kunna skriva en hel novell om detta, vi gick igenom riktigt mycket om hoven och detta var bara en liten del av det.

Om jag tröttnar på veterinäryrket i framtiden så har jag hittat ett annat yrke jag kan tänka mig. 🙂
 
I fredags var det dags att åter damma av anatomikunskaperna, då ”ortopedi – kliniskt relevanta anatomiska strukturer”- stod på schemat.

Riktigt intressant, om än mycket information som skulle in i huvudet och vi hade full sjå med att sätta alla anatomiska strukturer på plats igen samt omvandla dess placering och funktion till kliniskt användbar information. En fråga som var central och mycket viktig i sammanhanget var att vi skulle lära oss att veta hur vi ser skillnad på svullnader som kommer från ett led, en bursa eller en senskida på både kon och hästen. Inte helt enkelt först, men efter lite diskussion löste vi även det!

Dessa dagarna har verkligen varit väldigt lärorika och roliga och jag vill ge en massa ros till våra lärare, som har varit helt fantastiska –  de ha verkligen varit hjälpsamma och tålmodiga, med oss studenter som stundtals både varit förvirrade och ställt en och annan dum fråga.

/Nathalie