En ponnymammas tankar om curling

Ordet ”curlingförälder” myntades av den danske psykologen Bent Hougaard för tio-tolv år sedan. Han tyckte sig se en ny föräldratyp, som var extremt engagerade i sina barn och ville göra allt så lätt som möjligt för dem.

Längre tillbaka sa man bara bortskämd, men bortskämd kan man vara utan att få all den tid som curlingbarn får. Det är servandet och fixandet som utmärker curlingföräldrar.

Någon har beskrivit curlingfenomenet som att barnen har fått för hög rang i familjerna. Förr var de vuxna huvudpersonerna och barnen ville vinna sina föräldrars kärlek, nu är det de vuxna som kämpar för att bli älskade av sina barn.

Det här med rang kan ju varje hästmänniska relatera till. Jag har rangstrider med min dotter, inte minst i stallet.

– Varför ska du bestämma?!  
– För att jag är vuxen.
– Och!?!

Än så länge är det jag som är ledarsto, men det frestar på ibland att ständigt bli utmanad.

Några beskrev att de måste vara med i stallet därför att barn inte får vara där ensamma eller för att bristen på kommunikationer gör det omöjligt för barnen att ta sig dit och hem själva. Okej, det ser naturligtvis inte likadant ut för alla. Om man i en sådan situation mockar för att ha något att göra eller för att inte slösa tid i onödan så skulle iallafall inte jag inte kalla just det för curling.

Men. Om man mockar för att man tror att barnet inte orkar eller är rädd att barnen ska tröttna på ridningen annars. Om man skjutsar trots att barnet kan ta bussen. Om man kör ponnyn en kort bit till ett ridhus för att barnet ska slippa skritta. Då curlar man tycker jag. Curling är för mig också att störta in som försvarsadvokat åt sitt barn i alla lägen.

En person menade att barn kan få förslitningsskador av att mocka. Alltså, jag pratar om en box, och kanske inte ens varje dag i veckan! Personligen tror jag att inaktiviteten bland många av dagens barn är farligare.

Varför tror så många att barn inte klarar någonting längre? Jag har en vän som jobbar på en skola. I många år har de gjort samma cykeltur med barnen på en friluftsdag. Men på senare år har föräldrar börjat höra av sig i förväg. De tycker cykelturen är för lång och tror inte att barnen ska orka! Helst skulle de väl vilja ta ledigt från sina jobb och cykla med och skjutsa ungarna på pakethållaren. Fast det är ju förbjudet numera.

Nä, jag tror inte det här med curling är bra. Men vem är perfekt? Själv har jag ordnat praoplats åt inte bara mitt eget barn utan även hennes kompis. De är på Hannes Melins ställe i Skåne och praoar i detta nu. Det är lite curlingvarning på det, va? Hoppas de sköter sig…!

/Ulrika