Varför får hästar inte vara hästar?

I små fyrkantiga hagar, utanför en större ridskola ses en häst i varje hage stå still och hänga med huvudet. Ingenstans syns större hagar där hästarna kan får bralla loss och springa av sig. Förmodligen är ridskolan byggd innan 2019, vilket innebär att man inte behöver rasta hästarna utomhus, utan rastningen får ske i ridskolans ridhus.

Den 6 februari bjöd Djurskyddet Sverige in till att prata hästvälfärd. Frågan som lyftes var varför det går så långsamt med förändring i hästvärlden. Panelen bestod av djuretikern Helena Röcklinsberg, hästetologen Renate Larssen och idéhistorikern Karin Dirke som tillsammans med Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt diskuterade hur hästvälfärden i Sverige kan förbättras.

Moderatorn Emma Rost frågade publiken vilken den viktigaste hästvälfärdsfrågan i Sverige är och en överväldigande majoritet svarade att det är just daglig utevistelse på stora ytor, samt att hästar ska få umgås med andra hästar.

Djurskyddet Sverige menar att det måste införas eftersom hästnäringen tyvärr fortfarande på vissa håll är mycket konservativ.

I föreskrifterna gällande hästhållning står att hästar normalt sett dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter utomhus. Det står även att hästar ska hållas så att de kan se, höra, känna lukten av och ha daglig fysisk kontakt med andra hästar i hage och/eller när de står uppstallade.

Dessa krav kan anses vara tydliga, om man sätter hästarnas intressen i första rummet och tänker på vad hästar behöver för att må bra. Men har man motstridiga intressen är det lätt gjort att tolka föreskrifterna på ett annat sätt. Vilket får till följd att trots att hästar är utpräglade flockdjur, som har behov av att röra sig mycket, blir berövade på det som är absolut viktigast för dem – sällskap med andra hästar och tillgång till stora ytor.

I Jordbruksverkets föreskrifter för hästhållning saknas nämligen mått på hur stora hagar hästar ska ha.

Djurskyddet Sverige menar att det måste införas eftersom hästnäringen tyvärr fortfarande på vissa håll är mycket konservativ. Utan måttbestämmelser verkar flera djurhållare tro att det är upp till dem själva att bestämma storlek på hagarna och eftersom hästar inte ingår i kategorin lantbruksdjur görs det inte några riskbaserade kontroller hos dessa djurhållare, med undantag för de som har tillstånd för större djurhållning eller har tidigare upprepade brister i djurhållningen.

Vi menar att detta visar att det krävs mycket tydliga och detaljerade föreskrifter, i syfte att djurhållarna ska ha en reell möjlighet att göra rätt och föreskrifterna ska spegla Djurskyddslagens intention att främja djurens välfärd och respekt för djur.

Inte heller finns det något krav på hur länge hästar ska få vara ute och bara vara hästar. ”Dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i alla sina gångarter” ger stort utrymme för tolkningar. Om vi jämför med vad en häst gör om den får välja själv så spenderar den cirka 16 timmar på att ströva runt och äta och hela tiden umgås den i flock.

Om den är värd mycket pengar eller inte spelar ingen roll gällande vad den behöver för sin välfärd.

Vissa hästägare menar att deras hästar har ett högt ekonomiskt värde och att det inte går att ha dem tillsammans med andra, eftersom de då riskerar att skada sig. Men en häst, är en häst är en häst! Om den är värd mycket pengar eller inte spelar ingen roll gällande vad den behöver för sin välfärd. Det är sorgligt om en djurägare inte i första hand kan se att hästen är ett djur med behov och att den möjligtvis efter avelsarbete och träning även har blivit en duktig tävlingshäst.

Det är även tillåtet enligt föreskrifterna att binda upp hästar i spilta under maximalt 16 timmar per dygn. Visserligen får nya spiltor inte byggas. Men bara det faktum att äldre byggnader ger tillåtelse att ha hästar uppbundna på detta sätt visar på det omoderna i dagens hästhållning. Vissa ridskolor använder fortfarande spiltor och anser att det är bra eftersom det då är enklare för barn att hantera hästarna.

Men har man då funderat på vad barnen lär sig av detta? Kommer dessa barn att lära sig det moderna sättet att se på hästar, med både deras fysiska och psykiska hälsa för ögonen? Eller kommer de att lära sig att hästar är ett djur som bara ska användas och hanteras?

Vi uppmanar Jordbruksverket att se över hästföreskrifterna och att denna gång se till forskningen och inte näringen i första hand. Och faktiskt ta bort undantagsbestämmelserna som ger verksamheter som varit i bruk innan 2019 möjlighet att slippa släppa ut hästarna. Hästar har rätt till daglig utevistelse en stor del av dygnet, sällskap och fysisk kontakt när de är ute och de ska slippa att stå uppbundna.

I Djurskyddslagen står det tydligt att djurens naturliga beteende och välfärd ska främjas och hästföreskrifterna speglar inte detta.

Medlemmar i Djurskyddet Sveriges hästnätverk

Inger Cirré

Ulrika Jansson

Emma Rost

Annica Ström

Ylwa Woxmark

Mats Woxmark

Lena Åkesson

Vilka är Djurskyddet Sverige?

Djurskyddet Sverige är med sina drygt 11 000 medlemmar en av Sveriges största djurskyddsorganisationer. Det är en rikstäckande organisation med 42 anslutna lokalföreningar. Läs mer här.