Världsettan: ”Det gäller hela tiden att lyssna på hästen”

Henrik von Eckermann och Iliana har i stort sett varit ett framgångståg från start med stora GP-segrar för det idag blott 10-åriga stoet. Samtidigt är det fortfarande tidigt på resan och Henrik berättar att han provar sig fram. Lägstanivån är oerhört hög med få fel, men ibland går det inte som han har tänkt sig.

I Stuttgart i november blev ekipaget fyra i världscupen, men i januari blev det fyra nedslag i Amsterdams världscupklass. Och på torsdagkvällen i Scandinavium flög ekipaget i mål som femstjärnig 1,50-segrare. Ridsport frågade Henrik hur han skruvar på knapparna för att nå ända fram.

Söker efter framgångsnycklarna

– Jag har varit med ett tag nu och vet att det är normalt. Man får analysera vad som hände och det gör jag väldigt fort, för jag vill lägga det bakom mig. Iliana har inte varit med på så många stora arenor, hon gick inte där som unghäst och så är hon väldigt känslig, säger Henrik.

– Mycket handlar om hur jag ska matcha henne för att rida fram henne. Framhoppningarna ser väldigt olika ut, den ena är lite lugnare och på den andra är det väldigt mycket folk runt omkring. Jag har inte riktigt lärt känna hur hon gör och hur hon hanterar de olika situationerna.

Jag vill hitta vad som är bästa management för att få ut det bästa precis den dagen.

Henrik von Eckermann om EM-målet

– Vad är bäst att hoppa för klass innan? Vad passar bäst att göra inför den stora klassen på söndagen? Sådana saker. Någonstans är mitt mål EM, vilket är långt fram, och jag vill hitta den bästa vägen dit. Jag vill hitta vad som är bästa management för att få ut det bästa precis den dagen. Då måste man prova lite saker fram och tillbaka, just för att lära känna vad som är bäst.

Funderar kring distanser

Vad är det du provar?
– Det är svårt att förklara, men som i ’s-Hertogenbosch hoppade jag bara en liten klass två dagar innan. Det var en 1,45 som jag bara red lugnt med henne. Vid världscupen i Stuttgart hoppade jag två småklasser på henne och en dag vila. Och i Amsterdam, som inte var så bra, ville jag försöka göra på samma sätt som jag gör med King Edward, som jag bara hoppar en klass med innan den stora klassen. Men hon är nog fortfarande lite för ung för det upplägget, hon behöver komma in i det lite mer och i Stuttgart var hon lite mer inne i det.

Blir hon spänd på banan annars – eller vad händer?
– Nej, hon blir inte direkt spänd. På banan handlar det främst om lite småjusteringar i hur jag tänker kring distanser och så. Hon är en häst som inte har den största galoppen och ibland försöker jag fortfarande komma på om det är bättre att ta ett galoppsprång till eller inte.

– I Amsterdam var tiden väldigt kort och då var jag lite rädd för att ta ett extra. Hade jag haft lite mer tid hade jag kanske tagit ett extra språng, och då hade det inte blivit det nedslaget.

Det gäller hela tiden att lyssna på hästen och det är vad jag försöker göra med Iliana.

Henrik von Eckermann

– Det är sådana saker som jag idag har hittat med King Edward. Med honom vet jag exakt vad jag ska göra, för jag känner honom till 110 procent. Även fast alla andra säger att ”jag gör tre galoppsprång där”, så vet jag att för min är fyra bättre och då ändrar jag inte på det. Men med Iliana är fortfarande frågan: ”Vad är bäst?” Det är sådana saker som jag försöker fundera ut.

Experimenterar lite

– När det kommer ett dåligt resultat som i Amsterdam, då analyserar jag det för att se vad jag kan göra annorlunda. Det där var inte bra, det där måste jag ändra på, det där ska jag inte göra nästa gång och det där måste jag prova.

– Hästarna utvecklas ju hela tiden, inte ens King Edward är samma hela tiden. Det går inte att köra samma system hela tiden, även fast man ibland önskar att det gick. Men så fungerar det inte. Inte ens när hästarna blir äldre och man tror att man vet allting. Hästarna ändras och deras kroppar ändras, allting ändras. Det gäller hela tiden att lyssna på hästen och det är vad jag försöker göra med Iliana. Vad säger hon till mig? Vad ska jag ändra på? Vad ska jag hålla fast vid?

– Mitt mål är ju de stora grejerna och ibland måste man experimentera lite grann för att komma till den högsta punkten. Man måste kunna utesluta lite saker också. Jag gör så här idag, för jag vill prova det, men det blev inte bra. Då kan man ju utesluta det och behöver inte göra det igen. Det är ett ständigt provande, men det är det jag tycker är kul. Och ibland får man den där wow-känslan.

Dzara matchas vidare

Tidigare på torsdagkvällen i Göteborg tog Henrik von Eckermann även hem en andraplats i 1,45-klassen med Dzara Dorchival, fuxstoet som tillsammans med Iliana och Calizi utgör världsettans starka stotrio i jakten på nya stordåd. Dzara gjorde världscupdebut i London, där hon och Henrik var ett av sju ekipage till omhoppning. Med ett nedslag blev det en fin femteplats för det 10-åriga stoet. Även Dzara matchas med fingertoppskänsla mot större uppgifter.

– Det är samma där. Även om en häst har all kvalitet kan du inte hela tiden trycka, trycka och trycka, det tror i alla fall inte jag. När jag bygger mina hästar går jag upp lite grann, sedan når de ett visst mål som jag känner var riktigt bra, och då vill jag också att det långsamt ska sjunka in lite grann. De måste lugnt och stilla få ta in det, istället för att du nästa gång begär ännu mer.

Dzara är en väldigt försiktig häst, som lever på sitt mod.

Henrik von Eckermann

– Dzara är ett bra exempel, med henne hade jag målet att rida världscupen i London. Hon gjorde det bra och höll på att vinna, det var mitt fel att det inte blev så men hon gjorde det super. Sedan fick hon vila lite och jag har tagit ner henne lite grann, den här helgen kommer jag bara att rida de små klasserna med henne.

– Dzara är en väldigt försiktig häst, som lever på sitt mod. När hon hoppar de stora klasserna gör hon det med kraft och viljan. Trycker man hela tiden på det hela tiden blir det inte bra. Nu är nästa mål med henne Paris (Saut Hermès i mars, red anm), där hon ska gå lite större. Nu gör jag den här tävlingen lite mindre och till Paris vill jag plocka upp henne igen.