Veterinären: ”Vi ser att många av våra toppryttare vågar”

Hästens föregångare var små djur med korta ben. Genom tiden blev hästarna större och snabbare.
– Hästen har blivit en extrem atlet med långa ben som kan förflytta sig väldigt raskt. Den senaste tidens avel har gjort hästen grenspecifik, förr hade du en häst som kunde lite av varje, nu kan dressyrfölet göra piaff när det kommer ur mammas mage och hoppfölet hoppar 1,60, säger veterinär Maria Terese Engell.

Detta parat med hästhållning som inte utgår från hästens behov och biomekanik kan leda till skador.
– Ur ett biologiskt perspektiv är hästen skapad för att röra sig mycket och sova lite. Om vi har hästen i en liten, platt hage och rider enbart i ridhus blir proprioceptionen sämre, alltså hur hästen kan kontrollera sin kropp, säger Maria Terese Engell.

Paralleller med människor

Hon berättar att det är ont om forskning på hur hästen reagerar på enformiga underlag, men menar att det borde gå att dra paralleller med hur människor reagerar, något som studerats vetenskapligt.
– En människa som bara går på asfalt lär sig inte kontrollera sin kropp på ett bra sätt, och vi kan ana att det är samma för hästar. Om hästen bara gått på ett underlag och sedan ska göra en landning efter hinder ökar skaderisken om den inte kan kontrollera kroppen. Vi gör oss själva en björntjänst om hästen blir en porslins-figur – vi ger oss själva fler klinikbesök.

Dock tycker Maria Terese Engell att dagens strömningar i hästhållning är positiva.
– Vi är inne i en god period där ryttare som Peder Fredricson och Johanna Due-Boje låter hästarna gå i flock i stora hagar utan att alltid ha täcken och bandage på benen.

Naturligt liv med flocken

Om hästen får röra sig på ojämna underlag i hagen blir den mer reaktiv och kan dessutom motionera i fler timmar än vi människor kan rida den.
– Och mentalt får hästen vara ett flockdjur och kommunicera, det är en naturlig roll i dess liv. Vi ser att många av våra toppryttare vågar och det är en positiv trend.

När det kommer till mer ”normala” ryttare menar Maria Terese Engell att vi kunde ha ännu mer nytta av den sortens hästhållning, med tanke på temperamentet hos många av dagens hästar.
– Vi har avlat fram extrema atleter som inte alltid är mentalt kapabla. Många känner att hästen blir explosiv, den har inte fått röra sig ute och sedan ska den uppföra sig i terrängen. Det är kanske en svår uppgift för en häst med energi och en ganska tuff mentalitet.

Om vi tidigt ställer för stora krav på hästarna i sporten är det mindre chans att de kan hantera sin kropp.

Men Maria Terese Engell vill inte skälla på de ryttare – inte sällan dressyrryttare – som inte vågar rida ut.
– Många dressyrryttare vet att det är bra att komma ut, men det är förknippat med rädsla eftersom de vet att det kanske inte går så bra. Vi borde reflektera över vilka hästar vi avlar på och hur vi ska selektera för framtiden, så att det blir hållbara individer och så att det blir etiskt försvarbart att sitta på dem.

Hantera rörlighet tar tid

Det är inte bara mentaliteten som avlats fram; även rörligheten har ändrats.
– Ju större rörelseomfång, desto mer krävs för att hantera sin kropp. Hästarna har rörelseomfånget, men de måste fortfarande bygga styrka för att hantera det; lika lång tid krävs för det som förr. Det tar tid att lära sig hantera rörligheten. Om vi tidigt ställer för stora krav på dem i sporten är det mindre chans att de kan hantera sin kropp.

Maria Terese Engell berättar att det finns studier på att unga travhästar väldigt ofta får ledbehandlingar.
– De pushas för tidigt, innan de kan hantera farten och steget utan att det skapar slitage. Hästarna håller inte.

Vad är det som minskar skaderisken?
– Variation är nyckeln. Bygg hästens kapacitet att hantera olika situationer och underlag, och undvik repetition. Titta på fälttävlansryttarna, de är extremt medvetna om hur viktigt det är att träna varierat. Många som rider en gren är så upptagna av det tekniska att man glömmer att skapa en hållbar häst.

Skador på dagens ridhästar sitter oftare nu än förr i nacke, rygg och bäcken, berättar Maria Terese Engell.
– Det kan ha att göra med att vi inte hade instrumenten att se skadorna förr, men nu ser vi väldigt mycket skador som har att göra med dessa områden, som hänger samman med bruket av hästen. Det finns många element och gråzoner som gör att man behöver reflektera.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2023.