Porträtt
12 september 18:08
Ridsportplus

Ridsportpappan Tobias Grönberg: ”Vi har tränat sjukt hårt”

Ridsportens pappor, del 6Ridsportens pappor är en intervjuserie där du kommer några av landets alla ryttarpappor inpå livet. Här lägger vi de klassiska sportfrågorna åt sidan och går på djupet. Tobias Grönberg berättar att känslan efter att ha klarat en svår terräng är svårslagen. Att bli morfar är dock större för VM-ryttaren, som numera fyller livet med andra adrenalinkickar.

Ridsportpappan Tobias Grönberg: ”Vi har tränat  sjukt hårt”
– Vår uppgift har nästan varit att bromsa Emelie, så hon inte satsar för hårt. Foto: Susanne Högdahl

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Tobias Grönberg, Peder Fredricson och Fredrik Jönsson föddes samma år som Janne Jönsson vann OS-brons i München. Som pojkar lekte de indianer och cowboys med sina ponnyer i skogarna runt Flyinge, gick i samma klass och inspirerades av Jannes olympiska medalj.

”Du måste ha mycket fart på det här diket”, sa Janne till Tobias när den senare skulle rida sin första fälttävlan. ”Jättebra, det ska jag ha”, tänkte Tobias. Han satte en väldig fart och hästen stannade.
– Det var min första kontakt med fälttävlan, säger Tobias.

Pappa Thomas Grönberg tävlade hoppning i samma gäng som Jana Wannius.
Tobias farfar drev en däckfirma i Flyinge där det fanns ett stall, och här odlade
Tobias tidigt sitt hästintresse. Här tog han hand om sina ”låtsashästar” innan han började rida på riktigt.
– Jag åkte av ordentligt i skogen och slog mig. Efter det red jag inte på ett år innan jag tog upp det igen och började tävla. Sedan rullade det på, berättar Tobias.

Ingick i landslaget

Som 13-åring red han sitt första NM och därefter ingick han i fälttävlanslandslaget från ponny till senior. Vid sidan av fälttävlansmeriterna har han även ridit svår hoppning.

Som infödd i ridsporten bland alla stora hästmänniskor på Flyinge fanns det kunskap överallt under uppväxten. Tobias slukade allt han fick till sig. Även om han inte fullt ut förstod Kyra Kyrklunds dressyrinstruktioner. ”Nu får ni bestämma er, ska ni sitta ner eller rida lätt?” sa hon till Tobias och Peder. ”Men vi sitter ju ner”, blev svaret. ”Det syns inte”, sa hon. Efter den lilla ordväxlingen blev det sitsträning för de båda tonårspojkarna.

Som 15-åring jobbade Tobias i stallet hos Rolf-Göran Bengtsson och tog intryck av hans system. Lärdomar som han har integrerat i sin egen träningsfilosofi.
Galoppen och att ha hästen framför skänkeln var Rolf-Görans grundtips. Tobias minns duvningen han fick på skånska efter en hopprunda. ”Du måste för fan rida i samma tempo hela tiden. Du kan inte börja i undertempo och sluta i övertempo.”
– Det har jag med mig väldigt mycket till mina elever, säger Tobias, som sedermera fick ta över Rolf-Görans träningar på Flyinge.

Året hos den svenske OS-ryttaren Erik Duvander i England direkt efter nian satte också sin prägel med hårt jobb och ”massor av terrängridning”. Här fick Tobias lära sig hur engelsmännen sätter bjudning i de unga hästarna.
– Någon galopperade iväg på en äldre häst och så åkte man med på en unghäst och hoppade en bana i full fart på ett fält. Det skapar en härlig positivitet när hästarna får göra det naturligt, säger Tobias.

Janne sticker ut lite extra

Hela hästkulturen på Flyinge har varit enormt fostrande, men det finns en
person som sticker ut lite extra.
– Jag tror att Janne har präglat mig i hur jag vill vara som ryttare, idrottsutövare och tränare. Hans mentalitet och hur han bemötte människor och tränade sina hästar, det har gjort stort intryck på mig, säger Tobias.

Jag kände att det inte fanns utrymme för två stycken som ville tävla så mycket.

Att få vara en del av juniortrion Grönberg, Fredricson och Jönsson har också haft en stor betydelse i sig. Både när det gäller att drömma stort och sträva efter att förverkliga drömmarna.
– Ju äldre man blir, desto svårare blir allting. Men då drömde vi om att rida OS och VM och de största tävlingarna. Det var det som gällde. Jag levde häst och tränade 24/7, berättar Tobias.

På rasterna i skolan förde trion livliga resonemang om hur de skulle bli lika bra ryttare som sina förebilder.
– ”Hur ska vi utveckla hästarna, hur ska vi bli bättre, hur ska vi ta medaljer och hur ska vi slåss mot världen?” Vi hade många sådana tankar kring utveckling.

De gemensamma tävlingsupplevelserna, där de hade kul utan att behöva
”bevisa något” för varandra, skapade mycket av grogrunden för framtiden.
– Vi har växt upp tillsammans i det här och haft väldigt roligt, det tror jag har varit avgörande för var vi är i dag, säger Tobias.

Hittade kärleken genom Flyinge

Flyinge har även fört med sig kärlek genom Malin som pluggade på riksanläggningen. Malin har också varit elitryttare i fälttävlan, och när parets dotter Emelie föddes 1996 var både Tobias och Malin mitt uppe i sina respektive karriärer. Tack vare backup från farmor kunde det hela fortsätta att rulla på.

Liksom sin far blev Emelie tidigt ”hästbiten”, trots idoga försök att styra in henne på allt från simhopp till piano. Främst för att hon inte skulle känna sig pressad att rida.

Men det blev hästar och första stjärnan var en shettis vid namn ”Pepsi”.
– Det var nog en av de mest vältränade shettisarna i hela Skåne, eller hela världen. Hon red med oss på alla rundor runt Flyinge med den där lilla ponnyn.
– Sedan började hon tävla, vi köpte lite halvkassa B-ponnyer som stannade och hon ramlade av, men tyckte ändå att det var roligt, fortsätter Tobias.

Som 11-åring vann Emelie SM i fälttävlan på B-ponny. Senare fick hon ta över Tobias VM-häst Amaretto som hon var uttagen till junior-EM med. Så småningom växlade hon över helt till hoppningen, och Tobias misstycker inte.
– Fälttävlan är en fantastisk utbildningssport, men det är en tuff sport. Det är farligare och mer dödsolyckor, och för min del är jag glad att hon rider banhoppning. Även om det inte finns någon härligare känsla än när man kommer i mål efter en svår terrängritt.

Valde att hoppa av tävlingskarusellen

När Tobias låg ute och tävlade världscupen sitt sista år ringde Malin från ponnymeetinget i Ljungby och berättade att Emelie hade hoppat hem segern där. Där och då bestämde sig Tobias för att hoppa av tävlingskarusellen.
– Jag kände bara att det här vill jag inte missa, det här vill jag vara med och följa.

På presskonferensen efter segern i huntingen i Falsterbo samma år berättade Tobias att han inte skulle fortsätta som elitryttare. Många tyckte att han hade mer kvar att ge, men det var ”ett enkelt beslut”.
– Jag kände att det inte fanns utrymme för två stycken som ville tävla så mycket i vårt system. Jag såg att Emelie hade talang och ville ge henne chansen. Hon ville det jättemycket och då var det inte så svårt. Jag kände mig nöjd med det jag hade gjort och tyckte om att vara tränare, säger Tobias, som också var i en sits med lite äldre hästar och en lång väg till ett potentiellt mästerskap.

Att driva runt Emelies satsning var inte billigt och lösningen kom via affärsmannen Håkan Björklund, pappa till hoppryttarna Alma och Viggo Björklund. Han hjälpte Tobias att dra i gång ett elitsatsande ponnyteam som reste runt och tävlade. Utöver Emelie, Alma och Viggo, tillkom namn som Svitzer, Dörring och Rautenberg.
– Det var väldigt framgångsrikt. Vi vann SM-medaljer och nordiska, och jag stod på framhoppningen från åtta på morgonen till sent på kvällen, säger Tobias, som åkte land och rike runt och tränade sina adepter.

Tränarrelationen med dottern Emelie har alltid varit strikt professionell. Det var nödvändigt för att komma till resultat, menar Tobias.
– Det var vi väldigt tydliga med. Annars hade det inte fungerat.

Fakta

Tobias om …

… humöret:
Alla som känner mig sedan tidigare vet att jag kan bli ganska arg. Jag har haft lite svårt att kontrollera mitt humör, något jag har jobbat mycket med. När jag ser att någon elev är på väg över kanten berättar jag lite om mig själv, och att det inte hjälper ett dugg att bli arg.

… olyckan:
Jag råkade ut för en allvarlig olycka 2005 när jag gick omkull i terrängen och krossade både okbenet och ögonbotten. Jag gjorde ett misstag, hästen krokade i hindret och jag trillade rätt ner på huvudet i torkad lera. Okbenet är lagat med titan och de har tagit ben från höften för att lyfta upp ögonbotten.

… jobbet som elevcoach:
Man lär sig hela tiden att tänka utanför boxen – hur kan vi lösa uppgiften för just den här eleven? I dag är det en sådan här dag, detta fungerade i går men det fungerar inte i dag. Då måste man tänka om. Precis samma sak är det med mina hoppträningar.

Både far och dotter är väldigt mycket vinnarskallar. Där har Tobias fått backa lite och låta Emelies tävlingsinstinkt gå först. Ett vinnande koncept som har lett till GP-segrar och landslagsuppdrag för Emelie.
– Vi inte curlat speciellt mycket utan vi har tränat sjukt hårt. Vi har varit duktiga på att träna hårt i rätt lägen och finslipa på slutet, säger Tobias, som i dagsläget tränar Emelies framtidshäst Jamaica VHL tills Emelie är tillbaka efter sin graviditet.

Har ingen åldersnoja

Som nybliven morfar till lilla Freya kunde inte lyckan vara större.
– Vi är på en väldigt bra plats i livet just nu. Vi har det bra i vårt radhus, vi har fina hästar, vi har fått ett barnbarn och vi mår bra, säger Tobias, som inte har någon
åldersnoja.
– Det är klart att jag inte är lika spänstig längre, men däremot mer uthållig.

Efter att Emelie flög ur boet har han testat gränserna med triathlon, ett riktigt styrkeprov inte helt olikt fälttävlan till karaktären.

I juni genomförde han sin första halva Ironman med 1 900 meter simning, nio mil cykling och 21 kilometer löpning.

Att han var tvungen att fylla på med något efter fälttävlanssortin blev tydligt.
– Definitivt. Det kommer från det här drivet, att jag vill någonting. Triathlon är också en utmaning, kan jag göra det här? Räcker träningen? Har man levt ett helt liv med planer och att vara på väg någonstans, då försvinner inte det. När jag cyklar eller springer, ofta flera timmar i sträck, då känner jag mig fri. Det är min ”recovery”.

Fakta

Tobias Grönberg

Img_1289
– Vi jobbar mycket med tyst coachning. Vi hoppar fram, vi gör små justeringar och vi skrittar ner till banan. Där står jag mest tyst bredvid och klappar hästen. ”Gå in och ha roligt” är sedan det sista jag säger innan Emelie går in på banan, berättar Tobias Grönberg, som gärna ”pratar” med hela kroppen när han håller träning. Foto: Susanne Högdahl
  • 49 år och pappa till hoppryttaren Emelie Grönberg, som är beridare på Herreds gård utanför Kungsbacka. Nybliven morfar till Freya.
  • Tidigare landslagsryttare i fälttävlan med VM, EM och Badminton på meritlistan.
  • Är numera känd som populär hopptränare med bas hos Stall Filip i
    Allerum.
  • Arbetar även som elevcoach åt barn och unga med autistiska drag och adhd.
  • Gift med Malin Grönberg.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden