Avelskrönikören: ”Vi måste börja med att sätta upp mätbara mål”

Aveln går framåt och våra hästar utvecklas på ett positivt sätt. Det tycks de flesta som håller på med hästsport vara överens om. Detsamma gäller de som föder upp hästar som ska användas som sporthästar. Men kan vi egentligen vara så säkra på att detta är sant?

För att kunna mäta om aveln går framåt måste vi börja med att sätta upp mål för vår avel – och det måste vara mätbara mål.  Vi ”mäter” exteriör, gångarter och hoppförmåga hos våra 3-4-åriga hästar genom att olika domare gör en subjektiv bedömning vid ett enstaka tillfälle.

Alla är överens om att unghästbedömning och unghästchampionat inte får vara slutmålet för våra hästar. Men vad vet våra domare om vilken kroppsbyggnad och vilken typ av grundgångarter och hoppteknik som kommer att ge de mest hållbara hästarna och de hästar som har störst förutsättningar för att lyckas på mästerskapsnivå?

Vad vet våra domare om vilken galopp som är optimal för en blivande mästerskapshäst i hoppning?

Är det verkligen de överrörliga dressyrhästarna med gigantiska gångarter som har fysik och psyke som krävs för att klara av att samla sig och sätta under sig på ett sätt som är nödvändigt i piaff, passage och byteserier? Vad vet våra domare om vilken galopp som är optimal för en blivande mästerskapshäst i hoppning? Teknikskydd har nu förbjudits inom hoppningen. Hur viktigt är det då att hopphästarna har en spektakulär bakbensteknik? Hur påverkar galoppen och hopptekniken hästens förmåga att snabbast möjligt ta sig runt en tekniskt byggd hoppbana? Det är ju viktigare att kunna hoppa snabbt och felfritt än att ha en rund, vacker galopp och hoppa med en bländande kraft och teknik, även om det är det senare som ger klirr i kassan hos uppfödaren.

Det finns till och med teorier i dag om att generna för vissa genetiska defekter, till exempel WFFS och ataxi, är överrepresenterade hos de hästar som vi selekterar fram i våra unghästtester.

Det måste till ett utökat samarbete med forskningen så att vi kan utröna vilka egenskaper som är viktigast hos en mästerskapshäst och hur vi ska kunna mäta dessa egenskaper hos de unga hästarna. Detta är också en hästvälfärdsfråga, eftersom det i högsta grad handlar om hästens välbefinnande.

Detta är också en hästvälfärdsfråga, eftersom det i högsta grad handlar om hästens välbefinnande.

Vi kan inte längre tro på att aveln går framåt och att man lyckas bäst som uppfödare om man använder de unga hingstarna och att sönerna alltid är bättre än sina fäder, utan att veta hur vi ska mäta detta.

#vilyftervarandra
Ingvar Fredricson, som haft en avgörande betydelse för att vår sporthästavel genomgått ett sådant lyft de senaste 25 åren och dessutom stöttat sina söner på ett sätt som gör att båda i dag tillhör den yttersta världseliten.

Avsaknad av samarbete
Den totala avsaknaden av ett kreativt samarbete mellan sport och avel i Sverige.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2021.