AvskedEn trotjänare och en riktig primadonna hon familjen Bergåkra slutade sina dagar i går, på ett respektfullt och värdigt sätt. Orsaken var att hon började bli dålig. ”I stället för att vänta tills de blir riktigt sjuka, eller kanske stöts bort ur flocken när krämporna kommer, väljer vi att planera hur hästarnas liv ska avslutas”, säger Sigrid Bergåkra.
”Vi måste planera för slutet på hästens liv”’

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
I 17 år har hon funnits hos familjen Bergåkra i Hälsingland, SWB-stoet Primavera (f-03 e Don Primero – Figaro L uppf Anine Eskebäk). Under de åren har hon varit med om att ta två lagbrons i YREM tillsammans med Cecilia Bergåkra och tagit lillasyster Emilia till junior-EM, och till det kommer en rad mästerskapstitlar, segrar och placeringar nationellt och internationellt.
I går delade familjen Bergåkra fina minnen på sociala medier, dels av Primavera, dels av 23-årige Bergsåkras Moral.
− Det är två hästar som funnits med i hela mitt vuxna liv, och även många utanför familjen har skapat relationer med Primavera och har egna minnen av henne, säger Sigrid Bergåkra.
Orsaken till minneskavalkaden var att hästarna somnade in i går, och bland alla hjärtan på sociala medier kom också några ifrågasättanden.
− Några undrade varför vi väljer att ta bort hästar som verkar pigga och glada, och som mycket väl kan leva i flera år till. Och mitt svar är att hur mycket silvertäcken och rosa fluff vi än lindar in hästarna i, så är de flockdjur, och de är lantbrukets djur, säger Sigrid Bergåkra.
− Självklart är hästarna också en del av vår familj och i detta fall fanns det krämpor som var obotliga. Vi valde tidpunkt för avskedet som blev fint och lugnt, samtidigt som det är fruktansvärt svårt för mig att hantera känslomässigt, fortsätter hon.
Det är varje djurägares ansvar att känna av när det är dags
Sigrid Bergåkra
− Som djurägare har du ett strikt ägaransvar, och hellre än att hålla hästar vid liv och se dem få olika krämpor, och åka fram och tillbaka till veterinären, väljer vi ett planerat avsked.
− Vi vill inte riskera att tänderna blir dåliga och de faller ur för att de inte kan äta, eller att de förlorar i rang i flocken och kanske blir jagade så att de bryter benet. Det är varje djurägares ansvar att känna av när det är dags, och i går kunde vi ge våra hästar ett planerat och fint farväl.
Lika självklart som man förbereder sig för att ta emot ett föl, ska man också förbereda sig för avslutet, menar Sigrid Bergåkra.
− Sedan ska vi vara glada och tacksamma för all fin sport vi fått utöva med våra hästar, och att de har hållit sig så friska.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på