Vi måste sluta försvara och börja förklara

Jag vet inte vilken av känslorna som är starkast när man med jämna mellanrum tvingas läsa texter av någon, ofta i periferin av ridsporten, som hävdar att hästarna i vår sport far illa. Missförstå mig inte, självklart är diskussionen att säkra hästarnas välfärd av yttersta vikt. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt, men om du värnar om ridsporten så fundera en extra gång innan du trycker på sänd.

Irriterad när en aktiv hästföretagare skriver en krönika i en av kvällstidningarna som beskriver hur hästar i Sverige far illa på grund av att det, enligt honom, inte finns någon, förutom möjligen han själv, som förstår sig på hästar? Sådant ser jag mer som ett desperat försök att framhäva sin egen förträfflighet än att jobba för hästarnas välmående.

Den enda diskussion att hålla med en djurrättsaktivist är om vi över huvud taget har rätt att rida på hästar eller inte.

Trött när man gång på gång hör att ordet djurrättsaktivister nämns i diskussioner gällande hur vi ska utbilda hästar. Att blanda in dessa i hur vi rider eller vilken utrustning som lämpar sig bäst i utbildningen av hästar är inget annat än befängt. Den enda diskussion att hålla med en djurrättsaktivist är om vi över huvud taget har rätt att rida på hästar eller inte. Det är en filosofisk fråga som förvisso är intressant. Eftersom det nu är bestämt att vi får använda djur så är den diskussionen färdig och vi som skrivit under den premissen kan jobba vidare med hur det ska göras på bästa sätt.

Bekymrad över att vi i vår iver att blidka våra kritiker skyndar att visa handlingskraft genom att ibland skapa regler som motverkar syftet. Regler som faktiskt tar bort möjligheten för djurägare att hjälpa hästarna till ett bättre liv.

Hur kan det vara otillåtet att släppa ut en häst i en lerig hage samtidigt som kor kan stå inne hela vintern och grisar bara ser dagens ljus på väg till slakteriet?

Provocerad över hur inkonsekvent Sverige sätter regler angående djurhållning. Hästar måste ha daglig utevistelse i stora hagar utan lera. Detta för att det anses viktigt att hästar får leva så naturligt som möjligt. Daglig utevistelse står jag helt bakom, mina hästar går alla i hage dagligen. Det som provocerar mig är att samma myndighet sköter regler och översyn gällande djur i livsmedelsproduktion. Hur kan det vara otillåtet att släppa ut en häst i en lerig hage samtidigt som kor kan stå inne hela vintern och grisar bara ser dagens ljus på väg till slakteriet?

Det är dags att ridsporten går samman och står upp för våra ideal.

Vi måste sluta försvara och börja förklara.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2020.