”Vi måste vara rädda om både djur och veterinärer”

Våren är fölens tid. Fantastisk och underbar att få uppleva när ett nytt liv kommer till och tar sina första andetag. Känslan är densamma varje gång, en vördnad inför hästen som väsen och privilegiet att få vara en del av något större. Livets fantastiska urkraft.

Men också varje gång en rädsla att något ska gå fel. Amma finnes och amma sökes är inlägg på sociala medier jag helst vill scrolla förbi när jag själv går i väntans tider.

Övervakning, kunskap och handlingskraft är A och O för att minimera riskerna. Men vad händer om det inte räcker? Finns hjälp att tillgå?

Amma finnes och amma sökes är inlägg på sociala medier jag helst vill scrolla förbi när jag själv går i väntans tider.

Sedan fem år tillbaka har jag kämpat för att den veterinära jourverksamheten i min region av Sverige ska fungera bättre. Speciellt under vårmånaderna, då alla fölningar sker.

Dalarna är ett stort och avlångt län. Det är 35 mil långt – om jag kör söderut i Sverige i stället för till norra Dalarna slutar min resa söder om Jönköping.

Jag bedriver min verksamhet en halvtimmes bilväg från närmaste distriktsveterinärstation. Men jourhavande veterinär kan befinna sig mer än två timmars bilväg ifrån mig, i norra delen av distriktet. Har jag tur och granndistriktets veterinär är tillgänglig, finns hen 53 minuter bort om hen är på sin station.

Detta är en icke acceptabel situation ur såväl hästvälfärdsperspektiv som arbetsmiljöhänseende.

Alla som är insatta i hur lång tid en fölning bör ta vet att det är för lång tid. Detta är en icke acceptabel situation ur såväl hästvälfärdsperspektiv som arbetsmiljöhänseende. Ingen ska behöva arbeta under en sådan stress. Varken den jourhavande distriktsveterinären eller jag som hästhållare.

Hur kan man då lösa detta problem, frågar man sig.

I min del av regionen finns det ett antal mycket duktiga privatpraktiserande veterinärer, de flesta av dessa har tidigare varit anställda av Distriktsveterinärerna men har valt att avsluta sina anställningar för att bli egna företagare. För att avlasta skulle dessa veterinärer kunna anlitas för bakjour eller ta jourpass i närområdet under de månader belastningen är som störst.

Det skulle leda till en större trygghet för alla och bli en framgångsfaktor som gynnar såväl djurvälfärd och arbetsmiljö. För vi måste vara rädda om både djur och veterinärer.

Till slut i dessa tider glöm inte: Huvudet kallt, hjärtat varmt, händerna ska vara rena. Lyssna på Mark & Jonas Corona Special-podd.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2020.