Vi pratar med Peter Lundström

Huvudansvarige banbyggaren Peter Lundström andades ut efter en alltigenom lyckad världscup. Med sitt team har han försett Scandinavium med banor från tisdag till söndag, mycket arbete ligger bakom.

Du är belåten med utfallet av klasserna i veckan. Vad har fungerat bäst?
– Det har blivit bra sport, bra tävlingar och sedan finns det alltid detaljer att slipa på. Jag tror att hästarna som åker härifrån efter att ha tävlat mår ganska bra. Vi har haft ”trevliga fel” idag [söndag, reds anm], det vill säga enklare misstag som frambommar som föll, bommar som rullade av och mer fel relaterat till ridningen helt enkelt. Det har blivit publikvänligt och bra.

Länk till banskiss

Många ekipage rev insprånget till kombinationen 10A-B med ett guldfärgat koppelräck där frambommen rullade av lätt. Hade du räknat med det?
– Jo, det var kalkylerat, distansen fram var fyra och ett halvt galoppsprång så det var 19,60 m från trippelbarren fram. Det var intressant att i klassen för det var många val för ryttarna, även i den linjen före där ryttarna red på allt mellan 6 -6 galoppsprång, 6 – 5 till 7 – 5 galoppsprång. Fram till kombination krävdes att de valde, fyra eller fem galoppsprång. En sådan distans kan jag prova till ett räcke, men inte till en stor oxer, för att få de enklare felen. Jag tror att vi totalt sett ska vara ganska nöjda med banan.

Vad tänkte du under Gothenburg Trophy när så många stannade på muren, ett hinder från EM med ett foto av Älvsborgsbron med hav och himmel i bilden? Fyra stopp totalt i en sådan klass hör inte till vanligheterna.
– Vi hade ett antal stopp på den muren och det är ganska typiskt när man använder ett sådant hinder. Vi hade ungefär lika många stopp på EM när vi använde det hindret, inomhus blir det lite tuffare med ljusförhållanden. Du behöver en viss typ av häst för att hoppa det, en del hästar hoppar inte ett sådant hinder helt enkelt. Samtidigt är det en svår klass som ska utmana, men nej jag tyckte det blev som tänkt även där.

Inför världscupklassen under bangång var det många som oroade sig över ett annat EM-hinder, nummer 6 Vågen-hindret, och menade på att hästarna inte skulle uppfatta överbommen som smälte ihop med bakgrunden?
–  Vi hade inte ett enda fel på Vågen. Däremot är det fascinerande med hästarna som när de kommer in och skrittar runt inte vågar gå fram men när de sen kommer i galopp hoppar de över utan problem. Hästarna är så häftiga i sin inställning. Vi visste att den inte var något problem men vi behövde ha ett hinder där så den var med som ”give-away”, den fyllde ett annat syfte. Tack vare den så fick vi sen fel på nummer 7 oxern.
– När det sitter så mycket publik på läktarna så ska det bli spännande och vara svårt men inte på ett sätt som blir otrevligt för hästarna. Min roll som banbyggare är att se till att inte alla har noll fel, det ska vara utmanande och då kan du inte ta säkra val hela tiden. I efterhand är det enkelt att säga hur det skulle byggts och hur man skulle ändrat som 2 sekunder mer, en meter åt ena eller andra hållet. Jag tar besluten och får leva med resultatet. Så är det med den här sporten – det finns inga svar förrän efteråt – vi gissar olika.

Vet du redan i år om du är aktuell för att bygga finalen?
– Jag är inte nivå 4-banbyggare än, jag får bygga allt utom mästerskap och världscupfinaler än så länge. Får jag frågan om att vara med så säger jag naturligtvis ja och tar chansen.
– Jag lyssnar på ryttarna som grupp och har en förståelse för sporten och vill givetvis utvecklas vidare. Om du får ryttarna att trivas på dina banor så är det en bit på väg. De har ridit fort och haft kul, om banorna varit lite för svåra eller för udda byggda så rider inte ryttarna på det viset. Ryttarna har accepterat de vägar och alternativ som vi dukat upp och det känns bra.
– Nu är det klart och då är det lite som att proppen går ur en. Det känns som om det varit en bra vecka.

När görs de sista justeringarna inför en sådan världscupklass?
– Vi gjorde de sista anpassningarna i fredags, då hade vi arbetet klart och det känns bra med arbetsro.

Hur var det att ha EM-hinder med i materialet?
– Jättekul, de gjorde sig väldigt bra i arenan och Per som levererat dem har anpassat dem för uppgiften i samråd med oss. Det är jättefina hinder och jag gillar speciellt den här trekombinationen vi hade från EM.

Får vi någon gång se hinder byggda med laserpekare?
– Nej, det tror jag inte, hästarna behöver sina bommar i trä och att det låter lite när de slår i dem. Vi får se till att förnya oss genom att snygga till hinder och hitta på nyheter den vägen.

I Göteborg arbetade även Maria Alfredsson som assisterande banbyggare.